Äntligen kan alla (nästan) kommentera min blogg. Det är så kul! Allt blev så mycket roligare helt plötsligt.

Och rekord! 35 besökare på en dag!

Oj, så gott jag kommer sova ikväll.

Vad hände? Hon ligger och sover? I min soffa? Med mitt täckte?

Jo... Lilla Saga brände två små fingrar på spisen, och då var det bara mamma och pappa som gällde. Hon skulle hem. Punkt slut.

Skulle aldrig ifrågasätta det.

Det kanske kommer en dag då hon absolut måste sova borta, bättre att man tar den fajten då. Så vi åkte och hämtade henne.

Puppas hade redan slocknat, så han får vara ensam med farmor och farfar en stund i morgon.

Och vi får förhoppningsvis sovmorgon iallafall. Saga somnade ju alldeles nyss, så hon sover nog ett tag i morgon.

Nu ska jag mysa med mannen, och titta på P3 Guld.

Over.

Nu har vi åkt bil. Åkt runt. Tittat på hus. Det var mysigt, så nu kan jag nog stanna hemma resten av kvällen. Vi håller på med lite mat. Ska göra fläskfilé, klyftpotatis och lite smaskiga tillbehör. Sen ska jag ligga i soffan och bara njuta, av att inte behöva lägga barn.

Vi känner båda ett liiitet sting av illamående. Får se vad som händer. Ska jag få magsjuka - peppar peppar - så får det tamejfan tajma lite, och dundra till när barnen ändå är borta.

Nu kallar köket!

Titta. Förstår ni vad det värmer i ett mammahjärta när någon säger såhär...

"Det känns bara på tonen lixom, när du skriver om barnen, och hur du var som mamma när Saga var på näcken.. Inte för att inte andra mammor gör det men du verkar älska dom så oändligt mycket och ha tålamod och försåelse :)så snäll och go men änså rättvis och förnufig lixom ;)"

Än en gång, Sagas gamla fröken från Näcken, Söderbärke, som öööser komplimanger.

Efter en ruskigt knölig natt, så blev det morgon. Har suttit vid frukostbordet en timme. Skönt.

Sen började fajten. Saga SKA INTE ha byxor. Jag förstår inte riktigt hur hon orkar. Hon märker ju att hon inte "vinner". Jag ger mig inte. Vi har kölrt varannandags-principen. Kjol, byxor, kjol, byxor... Ändå väljer hon att ta fajten. Varannan morgon.

Så tröttsamt för oss alla.

Idag åker barnen iväg till farmor och farfar, efter Linusens middagslur. Ska bli alldeles fantastiskt, och just för tillfället vet jag inte om vi skulle orka om vi inte fick den här nattens avlastning.

Vi ska äta en mysig liten middag med fläskfilé och något gott till. Sen bara mysa. Kanske åka ut och åka bil.

Det saknar jag. Vilket tok. Men när barnen har somnat, och klockan är sju. Då sitter man där. Saknar att kunna åka till affären vid halv åtta, eller åka och hälsa på någon på kvällkvisten, eller bara åka runt och kika. Så ibland brukar vi göra så. Töntigt, jag vet. Men jag tycker det är jättemysigt.

Pratade med Anna här i veckan, vid halv åtta-tiden. Då sa hon att dom skulle åka till matmagasinet och handla. Då blev jag avis. Gud, så skönt. Åka tillsammans, på kvällen. Vilket lyx!

Ska bli så spännande att se hur allt går för henne. Jag kan inte föda barn. Tror lite att det är samma sak som med amning. Alla kan inte. Och även om första snittet var akut, och mycket blev förstört eftersom jag blev sövd, så ångrar jag inte en sekund att jag valde snitt andra gången. Vilken häftig upplevelse!

Inskrivning kl.14.00 26/2. Provtagning och grejer, sen åkte vi ut och gick i affärer, och åt på restaurang. Sen upp till sjukan och tittade på tv, åt godis och duschade med konstiga tvålen. Vaknade vid sex, duschade igen. Kateter, upprullad till OP vid kvart i åtta. Inrullade i salen kvart över. 09.05 kom klumpen Linus ut, 4680 g ren kärlek. 09.40 var vi upprullade på förlossningen. På kvällen var jag uppe på fötterna igen.

Häftigt som tusan. Och smidigt. Men så får man egentligen inte säga. Skäms på mig. Det ska inte vara smidigt att föda barn.

Tillbaka till Anna. Hon har det där i sig, det är jag övertygad om. Hon kommer åka in, vara där några timmar, sen kommer bebisen flyga ut! Kanske inte bildligt. Haha... Men  jag tror hon kommer fixa det där galant. Och det kommer bli sååå spännande!

Over for now.

Min lilla Saga gick med lätta steg tills in säng idag. Sa till henne i soffan att jag var jättetrött. Jag med, gäspade hon fram. Skönt att krypa ner i din säng, under ditt gosiga täcke då? Mmm. Och så pilade hon ner. Skönt att se skitungen somna med ett leende på läpparna, utan en massa bråk.

Linusen däckade lika snabbt han med.

Har legat i soffan en stund och tittat på Let´s Dance, druckit the och ätit daimchoklad (tack, mamma och pappa!).

Men nu väntar nog tamejtusan sängen snart. Har ont i huvudet, och är trött i hela kroppen.

Kan somna gott, nu har jag iallafall fått se Herr Aro svänga sina lurviga. Tv:n åker nog på i sovrummet, så kikar vi på slutspurten, och somnar sen gott.

Fan, vad skönt det är med Fredag när man jobbar. Jag älskar Fredagar. Har städat, fått blommor, duschat och ätit korvkioskmat i soffan tillsammans med barnen. Nu är det helg. Och det är sååå skönt.

Man uppskattar de små grejerna.

Ska bli ljuvligt att sitta tillsammans, hela familjen, i morgon och äta frukost. Har köpt lite skinka och juice och grejer. Vi är såna där skadade frukostmänniskor. Det ska vara hotellfrukost, och man ska sitta i en timme. Minst. Perfa start på dagen.

Blev en jobbig och besvärlig dag. Jag brukar inte ställa till det, vet inte om jag gjort det heller. Men det kändes lite sisådär att gå hem från jobbet idag. Det blev tok, och det är ju alltid lika trist. Men det känns som att jag gjort vad jag kan för att få det bra. Jag har försökt, men om intresset inte finns från andra sidan, så är det ju himla svårt.

Jag är inte vrång, snål och sur. Jag fixar det mesta, oftast. Jag har lite tid, men jag sliter håret av mig. Jag försöker jämt, alltid, för tt det ska bli så bra som möjligt, och för att jag ska vara alla till lags. Och när jag en gång - en gång -  inte fixar, så brakar helvetet lös. Men men. Shit happens.

Jag ska ha en bra helg ändå.

Till något helt annat. Jag har världens bästa mamma och pappa. Och svärmor och svärfar.

Svärfar Curt, ringde en dag i våras, och frågade om vi ville ha en diskmaskin. Han tyckte att vi hade diskat tillräcklig, vi hade annat att göra. Min svärmor köper skor åt mig, stället upp som barnvakt med sjukt kort varsel. Ändrar sina skift för att kunna vara med sina barnbarn. Ger sin son 500 kr så att han ska kunna roa sig en Lördagkväll.

Och min mamma och pappa... Åh. Dessa ljuvliga mammisar och pappisar. Lånar ut pengar. Tar hand om barnen. Kommer upp en helt vanlig Fredag, veckan före lön, sluter på Januari (säger väl allt?) med en påse med färsk lax, fläskfilé, korv, frukt, godis och gud vet allt! Om dom bara visste, om dom bara kunde förstå en mikromillimeterssekund, vad det betyder för oss!!!

Tänk vilken fin liten värld vi skulle ha, om alla hade så stooora hjärtan som våra mammisar och pappisar.

I morgon ska kanske barnen sova hos farmor och farfar. Det var sista budet jag hörde. Ska bli Guld att få sova ostört en natt. Man får faktiskt säga så.

Om dom håller sig friska, det vill säga. Magsjukan härjar som ett litet monster ute på Gläntan. Senast idag fick jag bevittna en kaskadspya. Not nice. Även om jag föredrar spya framför bajs.

Bajs är en liten nojja. När jag och Jocke hade vart tillsammans i ca 1 ½ år, åkte Jocke på en riktigt släng av magsjuka. Han låg och sov ganska tidigt på kvällen. Jag gick i lugn och ro in på toa, för att uträtta mina behov. Helt plötsligt vaknar Jocke, mår dåligt, och vill spy. Vi bor i lägenhet, och har en toalett. Han river upp dörren, och jag skriker hysteriskt: Jag bajsar!

Varpå, han kastar igen dörren, och drar en kastis över heeela köksbänken. Då fick jag torka.

Eller alldeles i början, när vi hade flyttat ihop, blev jag sååå nödig. Shit, tänkte jag, jag kan inte bajsa med honom i samma lägenhet.

- Du, Jocke, jag tror vi behöver lite ketchup, åker du in?

Han åker iväg, och jag passar på. Smidigt som fan, tyckte jag!

Sen kommer han hem, öppnar dörren och rynkar på näsan...

- Det luktar...

- Ja.... Jag har bajsat!!!

Så bajsfobi finns, men kräks fixar jag. Än idag, efter fem år, förlossningar och gud vet allt, lägger jag fortfarande i plumspapper. Guuud. Så töntigt.

Jag kanske borde lägga ner för dagen, för det här blir ju bara värre och värre.

Fastnade framför nåt skit på TV:n som retade upp mig. Allt är i sin rätta ordning, alltså.

- Om mamman vill, så kan hon amma. Alla kan amma.

Fuck you.

- Det är sååå bra för bandet mellan mamma och barn.

Jo visst. Skitbra. Mamma mår dåligt, är orolig att bebis inte blir mätt, har ont, är sårig, bebis är sur och ledsen. Hungrig, såklart. Mamma blir irriterad, trött och sur. Mysigt? Nej.

Alla kan inte amma. Punkt slut. Grr.

Blir så arg på det där. Alla stackars mammor, som blir stressade, pressade och mår pyton. Allt för att någon gammal kärring säger att man SKA och man KAN amma. På BB tror dom att ens bröst är någon sorts offentlig handling. Dom är där och pillar, drar, stoppar in i bebisens mun och har sig. Fem sköterskor, fem olika sätt om hur man ska göra för att göra rätt.

Vad fan, gör vad som känns bäst för dig!

Det blir ungar av dom, trots att dom får en flaska. Se fördelarna. Du får hjälp av pappan. Och pappan har en helt annan chans att knyta band med bebis. Det är kanske inte heller så dumt?

Kan man amma, grattis. Men alla kan inte. Och alla vill inte.

Jag tyckte inte det var mysigt. Jag tyckte inte om det. Och det är helt ok.

Jag har två mätta, välmående barn. Dom är pigga, glada och friska.

Så. Nu har jag lättat mitt hjärta.

God natt.