Före sju sov båda, utan minsta pip. Så skönt, helt utan bråk. Precis vad man behöver för att själv kunna somna gott.

Jocke ska jobba till 23 idag, men dom hade så lite jobb, så han skulle eventuellt kompa från 21. Hoppas. Kan inte riktigt med det där. Är ju så rysligt rädd och harig för allt. Speciellt när det är mörkt...

Har tagit en skön dusch, nu ska jag krypa till sängs, och ladda för en ny dag på jobbet i morgon. What shall come...

Nu är jag liiite lugnare. Men bara lite.

Vi var ute i en och halv timme. Så lång tid tar det att gå ner till gatan nedanför, och sen SNABBA vägen genom skogen. Men så lång tid tar det när man har två kotts med sig. Skitsamma. Hade inte bråttom till något. Ville bara att dom skulle få lite frisk luft, och göra ev med lite energi.

In och pysslade lite. Sen blidde det mat. Kycklingklubbor och ris. Båda åt jättemycket. Lite av en favvo. Men vi har en pappa i huset som tycker det är otäckt att gnaga kött. Så vi finnavkommor får passa på när han inte är hemma.

När jag kom hem idag hade han dammsugit, gjort kattlådan, tvättat, tumlat och skrivit ett kärleksbrev till mig. Raringen. Aj lav kärlekensbreven! Och egentligen är dom inte så himla kärleksfulla. Det står typ vad han gjort, och sånt, så att jag ska veta. Och det är sååå gulligt. Sådär har han jämt gjort. En gång i tiden, när han inte var en dönick, så gjorde han det till och med på förmiddagsskiften. Det var tider det.

Skulle kunna kalla honom postit-kungen.

Nu sitter barnen nyduschade framför tv:n, med varsinn fruktskål. Jag sitter med en kopp kaffe vid datorn, och laddar inför läggningen. Hitills har racet gått helt ok. Över förväntan.

Jag blir så jävla less.

Fan. Man borde ha gått på tillräcklig många niter, för att veta att man ska inte lita på någon, inte någon alls.

Men man är så jävla godtrogen och dum. Trevlig mot alla, försöker på alla sätt att allt ska vara så bra som möjligt. Sen får man veta hur folk snackar. Allt detta skenheliga, falska. Fasaden. Allt ska se så jävla bra ut. Skulle vi inte alla må bättre om vi bara vore ärliga. Om vi någon gång, för en gångs jävla skull, kunde säga vad vi tycker. Och stå för det!

Jag blir förbannad. Och irriterad. Och lite ledsen. Och det är värst. Att jag låter det komma åt mig så jälva hårt.

Just för tillfället önskar jag att jag bara fick vara hemma. Jag vill inte, för det finns inte ens gnutta glädje i någon annat. Allt är borta.

Undrar hur lång tid det tar innan någon brakar? För det kan ni slå er i backen på, att det kommer hända.

Fan för alla er som håller på!

Nu är det slut på fjäskandet, och anpassandet för att det ska vara frid och fröjd. Glöm det. GLÖM.

Nu ska jag vara med mina barn. Äta mellis, sen gå ut i snön.

Dom som är viktiga, dom enda som betyder något.