Idag, äntligen kom jag igång med det där kakbaket! Fyra sortet avklarade, och ganska bra blev dom ockås. Det händer ju mindre sällan, att man lyckas med alla sorter. Men jag är meeer än nöjd!

Sen bar det av på kalas. Kusin Mattias fyllde 20 år, och vi fick jätte god smörgåstårta. Är så otroligt sällan man ses, släkten, så det är lika bra att ta varje tillfälle man får.

Hem igen, och kastade på Sagisbagis overallen. Jocke och Lionus var redan ute och skottade för fulla muggar.

Linusen hade 38.2 i temp tidigare idag, men piggnade väl på sig lite efter vilan. I vilket fall så skadar aldrig lite frisk luft.

Ska snart dra igång med middagen. Hoppas barnen blir mer nöjda idag, när det blir schnitzel och stekt potatis. Mmm. Med massor av vitlökssmör. Ska bli gött. Får se om man kanske kan dra ihop en liten etterätt med! Visar sig.

Jistanes, så det snöar ute! Det är ju helt makalöst. Hoppas det blir några grader kallt nu, så vi får ha vinter ett tag. Bra mycket kuligare för kidsen att vara ute och leka, när det finns lite snö.

I morgon är det Söndag igen... Får se hur Linusen mår, om det blir jobb på Måndag eller VAB. Visar sig. Annars är det en förmiddagsvecka för Jocke. Så jag slipper ju ensamma kvällar. Men då har jag jobbiga mornar istället!

Personalmöte på Måndag, vilket jag inte kan låta bli att tycka att det kommer bli lite spännande... Vi får väl se.

Nu ska jag ögla igenom tidningarna lite, sen ska jag skala potatis!

Over.

Oj, så trött jag är! Helt sjukt. Har vart det hela eftermiddagen. Tror jag ska knoppa in tidigt ikväll.

Mannen lämnar mig, för att kika på hockey hos grannen. Men först nattar han barnen! Ordning på torpet.

Dom är ungefär lika trötta som jag, därför får dom sova nu. I morgon ska vi försöka klämma in en middagslur för hela bunten, så kanske vi får ut lite mer av kvällen sen.

Jag ska iallafall ta en dusch, krypa ner i sängen och slötitta på Let´s Dance.

Go Kitty!

Idag ratade mina barn maten helt. Trots att Saga var med och fixade med köttfärssmeten, blandade i fetaost och grejer. Men nej. Ingen av dom rörde maten. Brukar inte ge vika, men vad fan, kan ju inte tvinga dom att äta något. Så det blev en varsinn tallrik yoghurt, och lite hemmagjord müsli.

Huvudsaken är att lilla magen blir mätt.

Törs knappt skriva här hur mycket vi handlade för... Jistanes. Visserligen blöjor, mjukmedel, schampo och sånt där tråkigt dyra grejer.

3600 kr. 3600 kr!!!

Slå det om ni kan!

Mamma höll på att tappa hakan. Men vi har ju gjort en matsedel. För fyra veckor. Så i princip, det enda vi ska behöva handla på en månad nu är mjölk, bröd, frukt och grönsaker. Allt annat finns hemma. Matt till varenda, varenda dag! Känns skitbra. Inte behöva fundera en sekund på vad man ska äta, det är redan planerat! Skitbra, ju!

Men i bilen hem kom jag på att vi har visst vart jätteduktiga, men vi har inget att äta ikväll! Det är ju humor. Håller på att tina ett paket köttfärs. Ska göra biffar med fetaost, rödlök, paprika och grejer... Lite klyftpotatis och tzatziki till det. Blir fiiint.

Linusen är dödens trött, för han somnade i bilen upp till maxi, vid halv tio. Sen har inte han sovit mer. Så det blir nog tidig säng för honom ikväll.

Han har gosat med moster hela eftermiddagen nu.

Och Saga har gosat med bebis i mosters mage. Gulligt.

Nä. Nu ska jag fixa maten.

Over.

Nu ska vi åka till Ica Maxi.

Fördelen med att vakna tidigt. Ska bara göra mig i ordning.

Har 2 skitsura ungar, så vi får väl ränka med att det dröjer innan vi kommer iväg.

Det var iallafall superskönt att krypa ner i en nybäddad säng igår kväll. Sista dagarna har det vart pupplor, bilar, böcker, telefoner, hockeyklubbor och gud vet allt under täcket när man krupit ner.

Förklaring: Pupplor = såna här små kulor, med en liten pigg på, som man sitcker ner i en hålig platta. Dög den förklaringen?

Nu ska jag kolla lite recept och kompletera det sista på handlingslistan, sen ska jag försöka göra mig anständig i fejjan.

Den gör ont och jag har suttit på toaletten i evigheter.

Alldeles för mycket information för er, kanske.

Nu har den säkert kommit, den fruktade, äckliga magsjukan.

Feber är ok. Då ger man barnen lite alvedon, sen är det lugnt ett tag. Men magsjuka.*pust* Den som inte har haft ett magsjukt barn, förstår inte. Förlåt, ni som inte har barn, men så är det.

Detta eviga passande. Minns sist Saga hade magsjuka. Jag satt på min Sängkant fyra på morgonen. Hade suttit där hela natten, och hon kräktes hela tiden. Ögonen rullade i huvudet på mig. Men vad fasiken ska man göra.

Nu är ju hon iallafall så pass stor så att hon kan kräkas i en hink eller toaletten. Det är värre med skrupps. Då blir det ju denna eviga tvätt också. Nu har vi ju tumlare, så nu är det lite lättare. Handdukar, sängkläder, täcken och kuddar.

Lustigt det där med barnoch sjukdomar, över huvudtaget. Man kan inte förstå innan man får barn, vilken lejonhona man blir. Man må vara hur mesig som helst i vanliga fall, men när ens barn är sjuka, så jäklar är det näbbar och klor som gäller. Jesus!

Minns när Linus hade haft mellan 39,5-40 i temp i fyra dagar. Ringde vårdcentralen och fick till svar att så länge han drack så var det inte farligt alls. Dividerade länge och väl med gubben i telefonen. Men han stod på sig. Man får minsann inget penicillin för feber!

Tack, då vet jag, då åker jag till akuten när ni har stäng då. Hejdå!

Då blev farbrorn snopen.

Vet ni vad som var fel? Linus hade alldeles för hög sänka och lunginflammation. Se där ja!

Så Jocke ringde upp Farbror Vårdcentral dagen efter, så gubben fick allt lite skit för det!

Egentligen borde man tagit det längre, men orken finns inte, så länge prutten mår bra.

Det är så mycket känslor. Så mycket psykisk press och stress, så man kan inte förstå.

Som någon på jobbet sa: Det är som att någon kör med en elvisp i kroppen på en när man blir mamma.

Himlastormande. Ljuvligt. Underbart. Fantastiskt. Stort. Och skitjobbigt.

... är farligt kul. Har precis shoppat hem en farfarstopp, som jag hoppas kunna ha med grå leggings om vi ska ut på galej nästa helg!

Har bokat barnvakt, men vi har ingenting bestämt. Blir inget märkvärdigt. Bara kul att veta att man kan gå ut, när det äntligen är något i byn.

Jag är världens bästa svärmor.

Over.

Jag tog semester i morgon!

Vilket lyx det är, när man har arbetskamrater som ställer upp och vänder ut och in på sig själva, för att man ska få vara ledig. Önskar dom kunde förstå vad det betyder.

Då vissa på jobbet i veckan som gått, gjort mig besviken och ledsen, på många olika sätt. Så har andra kommit fram och visat sidor som jag kanske inte var så säker på att dom fanns. Har fått stöd från oväntat många. Känns bra.

Idag, efter jobbet, åkte jag ner och lämnade tillbaka pulverskiten! Sen tog jag pengarna och åkte ut till Nisses och handlade ljus. Mohahah!

Tog även en sväng på Ica och handlade hem lite melon, färsk ananas, tulpaner och juice till frullen i morgon. Sen var dom pengarna borta!

Har precis städat hela övervåningen. Vi har en liten deal, jag och mannen. Källaren har jag sagt ifrån mig, den ser han till så att den är städad. Bryr mig liksom inte i den. Ganska smidigt. Är ju ett stooort hus att städa annars (146 kvm).

Har även bäddat rent i sängen, så snart ska jag ta en dusch, sen ska det bli ljuvligt att krypa till kojs ikväll.

Tror vi ska ta med barnen och åka till maxi i morgon. Skönt att äntligen få pengar! Kom precis på att jag inte fört över pengar till mamma, och att jag har två traderafynd att betala. Ett par jeans till mig för 40 kr, och lite smågrejer till blivande Mosters Gull. Kanske borde fixa det direkt... Vet själv hur irriterande det är när man sitter och väntar på pengar...

I shit in it!

Jag skiter i hele fan! Jag har ingen motivation, och projektet var dömt att misslyckas från första början. Totalt utdömt, men ändå skulle jag ge mig fan på det.

Varför det var dömt att misslyckas? Finns många anledningar.

Det största är väl den att jag är helt emot pulverdieter, dieter över huvudtaget. Helt anti. Jag tror inte på det, i längden. Det är ett beteende som sitter i huvudet. Alla kan gå ner i vikt, på ett eller annat sätt. Men att stanna där, det är ju kruxet. Och det är då man behöver hjälp. Varför äter man?

Mat ska vara kul, glädjefyllt, vackert och något att längta till. Det är den känslan jag vill ge mina barn. Det är därför jag försöker ge mina barn så bra mat som möjligt, och i princip fri tillgång till frukt. Vattenmelon, färsk ananas och jordgubbar. Jag lagar i princip all mat från grunden, det serveras alltid grönsaker till maten. Grönsaker och frukt finns nästan alltid på frukostbordet också.

Vi festar till det på Fredagar och Lördagar. Vi har mysiga middagar, med vinglas, tända ljus och någon extra festlig mat. Det är mysigt, det är en höjdpunkt.

Vi har Lördagsgodis, men är inte bananas över det på något sätt. Barnen kan få en tablettask en Måndag, eller efterrätt en Tisdag.

Hur ska jag kunna ta den ifrån mina barn? Hur ska jag kunna försvara mig framför Saga, varför jag inte äter mat, varför jag dricker soppa?

Jag kan inte. Omöjligt. Hon är för liten. Och jag vill inte förklara. Jag vill inte att hennes vackra lilla huvud ska behöva bry sig i såna saker. Vi ska äta mat tillsammans, och det njuter vi av. Jag vill att mina barn ska få en sund inställning till kost, motion och hälsa.

Inte vara ärrade av en besatt morsa som bara bantade.

Det hoppar jag över.

Jag tänker inte strunta i ett av de största glädjeämnen i livet, mat. Jag tänker inte svälta mig. För det är precis vad man gör. Det är inte hälsosamt att rasa i vikt, inte på något sätt. Det är ingen som vet vad denna "ketos" gör mot vår kropp och hjärna. Ändå utsätter vi oss frivilligt för det.

Svältläge, gott folk, svältläge. Det finns barn som dör, för att dom inte har någon mat. Men det har vi, därför tänker jag banne mig äta den.

Hejja fram lite fler förebilder för oss större tjejer. Fler tjejer som Sara Nordberg. Hon är lite min idol. Hon var ute på gläntan en sväng, och som jag önskade att hon hade vart kvar. Vi ska vara stolta över oss själva, precis som hon är. Hejja dig, Sara.

Jag kommer aldrig, aldrig i hela mitt liv testa en sån här sak igen. Om jag ens börjar prata om det, så slå mig med något hårt i huvudet.

Så. Nu är allt som vanligt igen, och bloggen kan börja handla om det den ska handla om.

Mitt alldeles fantastiska liv, tillsammans med min man, och mina barn.

Over and out, slutpratat om vikt i denna blogg. Då får ni leta vidare.

Förklarar det med något slags... frispel. Det gick över lika snabbt som det kom.

(Förlåt, Annsofi)