Så obekväm med allt, utom att stå på scenen. Panikångest, pinsam tystnad och Gud vet allt.

Men han har skrivit Sveriges vackraste kärleksförklaring.

Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig

http://www.youtube.com/watch?v=fKIeExpDLDA

Har nyss kommit hem med kidsen, efter att ha vart och hälsat på min Farmor en timme. Jag, barnen och Anna. Efter ca 45 minuter gick Linus och satt på sig skorna. Väluppfostrad liten man.

Idag blir det lite snabbmat, bacon och mackisar. Finns ingen ork till något mer avancerat än så.

Ännu en dag på jobbet har passerat. Redan Torsdag i morgon. Makalöst, vad tiden rullar på. Måste snart sätta igång med baket till Linus kalas. Måste, måste, måste.

Det går magsjuka på dagis, bland personalen. Usch. Är inte nojjig eller så, men nu har barnen hållt sig friska så länge, så nu vill vi fortsätta såhär ett tag till.

Den grejen, att jag vill att mina barn ska hålla sig friska, skulle ju underlätta BETYDLIGT om de barn som faktiskt är sjuka kunde få vara hemma. Men somliga tror tydligen att dom är helt oersättliga på sina jobb, så därför väljer dom att skicka - uppenbart- sjuka barn till dagis. Arghh!!! Jag blir så jävla förbannad. Varför sätter man barn till världen, om man inte bryr sig om deras allra bästa, och gör allt för att dom ska må bra? Varför???

Jag fattar verkligen inte vad som är så svårt? Bryr man sig inte, orkar man inte? Ibland undrar jag om jag är hönsig, om det kanske är det som det hänger på. Men då är jag hellre det. Herre gud... Dom små liven. Kan inte ens prata för sig. Kan inte protestera mer än lite gråt, kan inte förklara att det gör ont och är jobbigt.

Nä. Fy fan, för er. Egoister.

Respektlöst, är bara förnamnet.

Jag och Saga har en deal. I morgon ska hon ha byxor. Vi är helt överens, och jag återkommer med rapport i morgon eftermiddag.

Ikväll ska vi titta på Winnerbäck på SVT1, kl. 21.00 Ser jag fram mot.