Vem mejlar Ingvar?

Iallafall så har Fröken hjälp mig att laga mat idag. Ett tips från coachen till alla er som har små matvägrare. Låt dom vara med och laga maten! Det blir rörigt som fan, kladdigt överallt och smuts över hela golvet. Oftast behöver man även sanera barnet ifråga efteråt. Men det är en annan femma.

Det roliga när barnen är med, är att dom blir intresserade. Dom tycker att det är roligt. Dom fattar att fiskpinnar inte alltid behöver komma ur en kartong, som man köpt på Ica. Dom vet hur en fiskfilé ser ut. Och känns. Och i vilken ordning man lägger den i mjöl, ägg och ströbröd.

Dom vet hur man gör hamburgare. Hur köttfärsen känns i händerna, när man blandar smeten.

Dom vet att bröddegen måste jäsa. Eller vila en stund, som det heter här hemma.

Och det bästa av allt. Vet ni vad det är? Oftast, när dom har vart med och kladdat, så äter dom som hästar! Dom vet exakt vad dom äter, hur det såg ut före, vart det kommer ifrån. Det finns såklart grejer som barnen inte kan vara med på. Och då är det så. Men oftast går det att fixa till något.

I värsta fall kan dom väl göra sallad eller nåt. En skärbräda med en disktrasa under, och en kniv. En bra kniv. Ingen slöpelle, då är risken att dom gör illa sig ännu mer. Kanske till och med idé att inhandla en bra kniv, i lagom storlek. Titta inte, för då blir du bara nervös. Dom fixar mer än du tror.

Vet ni att det finns bröd som man jäser 90 minuter, sen öser man på mjöl på bakbord, på med mjöl på degen, plattar ut, sen kär i små ojämna bitar. In i ugnen i tio minuter. Hur perfekt är inte det för kidsen? Du kan till och med göra degen dagen före, med kall vätska, och jäsa i kylen. Bara att platta ut lite, grädda, sen har ni nybakt bröd till frulle.

Släpp in barnen i köket. Annars kommer dom aldrig tycka att det är roligt med mat. Låt dom känna, smaka, lukta, titta, peta, rysa och allt annat man kan tänka sig. Dom suger i sig fakta. Dom vill lära sig.

Det mest idiotiska du kan göra då, är att säga att det inte finns något dom kan göra, och att du inte ha tid.

Nu väntar disken. Den får man alltid ta själv.

Låttexten är iallafall snodd från Vimmelmammans sida. Hanna Hedlund har skrivit. Skulle kunna länka till bloggen, och uppträdandet med en kille som hette... Oskar, kanske. Men helt ärligt. Läs texten och njut av den istället. För uppträdandet var... mnja... Inte sååå hiskeligt bra. Njut av dessa vackra ord istället.

Du kommer resa dig och gå, kommer lära dig mitt namn. Det kommer tidvis att bli kallt och åskan kommer att gå. Men jag ska gnugga dig varm, och jag ska viska ditt namn. Du ska somna i min famn.

Vi kommer älska dig då.

Det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej. Du kommer smälla i dörrar och skirka: Jag hatar dig! Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov, för att se om vi står kvar.

Vi kommer älska dig då.

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu. Du gråter på ditt rum, och vi undrar; vad gör vi nu? För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha. Du kommer vända dig bort, du kommer att be oss gå.

Och vi, vi kommer älska dig då.

Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag. Hittar någon annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt. Vi ställer in nåt gammalt skräp, och blir sittandes en stund och tänker tillbaks.

Vi kommer älska dig då.

Men det kommer alltid finnas dom, som vill sätta dig på plats. Och dom som vill tala om att du är ingenting värd. Men då minns du vad vi sagt, och du vet att dom har fel. Du kommer inte höra på. Du kommer vända dig och gå.

Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går. Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får. Och vi är stolta, kan du tro. Stolta som få, när vi ser dig med de små.

Vi kommer älska dig då.

Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och din mor är trött. Då tar du dig tid, kommer över någon Söndag med en flaska vin. Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på, sen äter vi en bit.

Vi kommer älska dig då.

Jag lägger handen mot din kind. Mina läppar mot din panna. Och jag viskar några ord som du inte kan förstå. Men som kommer att skydda din ändå.

Annars då. Jo. Det rullar på. Som vanligt. Vi åker till Falun en gång i veckan nu. Och Linus gör framsteg. Känns otroligt skönt! Vi jobbar, river badrum, lagar lite mat och sover mellan varven. För att hitta ny energi att koka makaroner dagen efter. Eller nåt!

Nästa vecka ska iallafall jag och mina syskon bli bjudna på konsert av Farsgubben! Ska bli himla härligt, måste jag säga! Euskefeurat. Men ingen i hela världen mer än vi vet vad det är, så det spelar ingen roll. Men för oss är det viktig musik. En del av vår barndom. Och vi blir nog alla tre alldeles paralyserade när vi hör Tankar På Nattgammal Is. Det ser vi fram emot mycket. Kanske skulle man ta semester på Fredagen där... Bara vara hemma och mysa lite. Tål att tänkas på.

Nu ska jag iallafall panera lite fisk. Sen blir det filmkväll! Toystory!

Och dom gånger vi ses, så kommer det alltid vara... fel. Konstigt. För någon fattas. Kommer alltid fattas.

Lilla Johan. En av alla mina fina kusiner. Han försvann från oss i Augusti 2007. En olycka, på hans moped.

På en sekund förändrades världen för så många människor.

Jag minns allt från det dygnet. Från den sekunden telefonen ringde, jag valde bort samtalet för det var alldeles för sent på kvällen. Sov ju nästan. När det ringde igen, ett par sekunder efter. Den sekunden jag fattade att nåt har hänt.

Jag minns allt. Alla känslor. Jag kan blunda och se allt framför mig. Omtumlande, overkligen och orättvist.

En olycka berör så himla många människor. En mamma och en pappa. En mormor och en farfar. En moster. En bästa vän. En flickvän. En hel skola. En hel by.

Och någonstans tycker man att barn - för det är fasiken det dom är - borde lära sig. Alla dessa småpojkar, som tror att dom är odödliga. Vad är det för en gen i deras hjärnor som uppenbarligen är ur funktion? Varför lär dom sig aldrig, aldrig, aldrig?

I natt har det vart en olycka, och en 16 årig pojke är allvarligt skadad.

Samtidigt som jag blir otroligt ledsen - jag är ju själv mamma - så kan jag inte låta bli att bli förbannad. Jag blir förbannad, för det är så jävla onödigt! Jag blir förbannad för att jag har själv en son!

Och jag vet inte ens vad jag vill ha ut av det här inlägget... Mer än att det är alldeles fruktansvärt.

Till Linusen. Finaste korven. Lyssna på mamma nu:

När du blir en större pojke, så ska du vara försiktig. Du ska förstå hur skört ditt liv är. Du ska förstå att allt kan vändas uppochner på en sekund. Du ska förstå, veta och tänka på att vi älskar dig. Att vi alltid kommer att vänta på dig. Din stol vid köksbordet kommer alltid stå tom, tills du kommer hem och ska äta din kvällsmat. För du ska alltid komma hem. Hel.

Du måste alltid komma hem, hel.

Jag vill inte lägga ner den. Ibland så har jag ett sånt enormt behov av att ventilera. Men bara ibland. Och då kanske det blir långa inlägg. Kanske lite djupare.

Däremellan så kanske jag inte har så mycket att säga. Vardagen rullar på liksom. Inte så mycket spännande att förtälja. Då kanske det inte blir tre inlägg om dagen.

Som sagt. Bloggen kommer vara kvar. Men kanske användas mer sparsamt. För min egen skull. Jag avsäger mig inlägg som att idag har vi ätit korv och makaroner. Hejdå.

Det är inte intressant. Och då skriver jag för er. Förstår ni skillnaden? Jag skriver inte för att lätta på trycket, utan för att jag känner att jag borde.

Idag har det hänt en sån grej. Så jag måste lätta på trycket. Men det är så viktigt. Så jag gör ett nytt inlägg, banne mig.

Är dom inte alldeles fantastiskt vackra, så säg mig.

Jag vet att jag är dålig på att blogga just nu. Det händer stora saker i mitt liv. Bra grejer. Som jag kommer dela med mig av, tids nog. Men det är sååå svårt att dra till en rolig blogg, när något viktigt händer, som man inte riktigt är redo att dela med sig av.

Svårt. Men jag ska försöka bli bättre här iallafall.

Förkylningen har förhoppningsvis släppt taget. Saga går fortfarande på hostmedicin, annars skulle hon inte kunna sova alls. Linus är grön i näsan. Men så är det. Jag har ju turen och förmånen av att få vara på samma ställe som mina barn hela min arbetsdag. Så jag har ju lite koll själv också, faktiskt.

Måndagen är avklarad. Tisdag i morgon, och besök av arbetsmiljöverket, på jobbet. Är ju skyddsombud. Ska bli spännande... eller nåt. Hrm.

Sen kör det ihop sig helt, eftersom jag jobbar till fem, och Jocke är på kurs i Ludvika till 15.30. Och Saga ska vara på vattenlek 16.10. Hur tusan vi ska få hiop det har jag inte den blekaste om. Men det får ju lov att lösa sig. Sen blir det Söderbärke för hela slanten, eftersom det är kompetenshöjning på Onsdagen. Dagis stängt, med andra ord.

Och vi mattanter ska få åka på studiebesök. Spännande. Vi ska till Måltidens Hus i Grythyttan. Ska bli otroligt spännande.

Sen Torsdag och Fredag. Sen var det visst helg igen. Otroligt...

Har precis gått igenom räkningar och sånt. Fy fan. Vilken bajsmånad. Anticimex, Radiotjänst, Bredband, Dagiskort... Flera tusen extra, mot en vanlig månad. Surt sa räven.

Nä. Plocka ur diskmaskinen, kanske sätta på en tvättmaskin, plocka fram lite kläder till i morgon, tömma ur Sagas mulleväska, göra i ordning Linus Knytteväska. Så ser min dag ut.

Vi avslutar med lite svampplockning med Mamma.

Mer än så kan man väl inte begära. Samtidigt, tittar vi på idol, och emellan varven tömmer Jocke min dregelhakklapp efter att Olle vart i bild. Jesus. Vissa har Det.

Annars brukar ju min grej vara gamla gubbar. Vilket Jocke tycker lite mindre om. Jan Eliasson, Ernst... Jag kan göra listan lång. Väldigt lång. Sist råkade jag nämna nåt om Rolf Porseryd (osäker på stavning). Då tyckte Jocke att det var dags att lägga ner.

Jocke, jag vet att du läser. Släng in en snärtig liten kommentar någon gång. Ett par ord av ren kärlek... *retas*

Iallafall så har vi ju vart hemma hela veckan. Förkylda. Trötta. Gröna i näsan. Ni vet karusellen som går nu.

Igår hittade vi ett fynd på nätet. Ett ett år gammalt ekbord, med sex stolar för 1500 kr i Västerås. Vi kunde inte låta bli... Och jag erbjöd mig att vi skulle försöka lämna iväg barnen, och jag och Jocke kunde åka själva.

- Näää... det behövs inte. Jag ringer farsan.

Sen åkte han. Och jag väntade.Och funderade.

Han är nog fan lite trött på mig, slog det mig sen! Kan det vara möjligt? Näää... Inte va?

Nu fortsätter Idol! Hejja Olle!

Och Jocke skulle ha jobbat eftermiddag. Men han tog vab. Vilket alldeles fantastiskt system vi  har här i Sverige, egentligen. Helt otroligt. Vi borde vara mer tacksamma över det, istället för att gnälla på att försäkringskassan är sen med en utbetalning, eller så.

Men det är en annan historia.

Iallafall så har jag fått viloorder av honom. Annars åker han och jobbar, säger han. Så det är väl bäst att lyda order.

Jag har fan inte gjort någonting på två dagar! Soffan, datorn, toaletten, äta. Sen börjar det om.

Och tillråga på allt, så har han bytt bort sin telefon mot en liten, liten bärbar dator. Så nu kan jag slå ihop surfa och titta på tv. Haha! Han kan han.

Så jag fortsätter väl med det här ett tag till då. Jag blir hemma hela veckan, men Jocke jobbar i morgon eftermiddag igen. Herregud. Hur ska det gå.

Iallafall. Vi har stooorslagna planer. Större än ni någonsin kan ana.  

Skönt att Jocke är hemma med barnen. Är otroligt skönt att bara kunna tänka på sig själv.

Barnen är lika snoriga och uttråkade. Så vi ordnade ett chokladbollsbak. Sen satte barnen och pappan av mot Nisses. Skulle få köpa något litet för att piffa upp en trist Tisdag.

Linus, den lilla minikocken, skulle köpa mat. Sån plastmat. Sötungen. Man måste ha mat för att kunna laga mat, sa han. Och såklart har han rätt. Men det ärh ärligt att se såhär tidigt att han har ett så brinnande intresse för köket.

Glömde visst att vända på bilden! Ni får vrida om huvudet istället.

Alldeles sjukt trött, genomförkyld, ont i kroppen, ont i halsen, hosta. Och nu har det hållt på i över en vecka, så i morse fick det vara nog. Tog mig den där hemska karensdagen. Jocke har tagit Vård av Barn, och tvingat mig till husarrest. Datorn och TV:n är mina vänner idag.

Känns helt ok.

Annars rullar allt på. Upp och ner, hit och dit. Lite bergochdalbana. Men mest upp, av olika anledningar. Plus det där killet i magen på vägen ner.

Jag är i en förträffligt trevlig period i mitt liv just nu. I Like It.

Men om jag ska bli djup, så kan jag säga att ord har idag vart väldigt viktiga. Nog om det, här kommer bilderna.

Kan tillägga att vår rekordstora taggsvamp vägde 314 gram! Inte illa för en enda svamp!

Idag efter jobbet, så tog jag med mig min största unge och åkte till stan, en sväng. Pappagubben hemma hade ju inte städat färdigt! Så vi var tvungna att fördriva tiden ett tag.

Vi började med ett besök på Hemmakväll. Har länge trånat efter filmen "Till Vildingarnas Land", har klämt på den, men snabbt beslutat mig för att barnen är för små för den.

Idag tog Saga den, på en gång, och sa att hon ville se den. Jag var inte sen att hänga på.

Jag märkte på en gång att dom var för små. Men vi fick inte stänga av för Saga, hon blev hysterisk. Så Linus fick vackert bädda ner sig i vår säng, och titta på Nalle Puh. Så kikade vi färdigt på filmen här uppe.

Det var en alldeles fantastisk film! Den var så sagolikt vacker, och jag skulle meeer än gärna ha ett gäng Vildingar hemma. Mitt hjärta blev alldeles varmt av filmen.

Och på slutet hulkade och grät både jag och Saga. Se den, titta på den. Barn som vuxen. Jag tycker att den var alldeles, alldeles fantastisk.

Något annat som är fantastiskt är att min lilla bebispojke håller på att bli stor. Han skriver sitt namn. DEt är stort. Megastort. Jag skulle ta kort på det, men då vägrade han skriva igen. Ibland blir L:et upp och ner, S:et backochfram, och N:et förvandlas till ett M. Men det spelar ingen roll. Han är iallafall världens duktigaste kille!

Snart sängen. Sovmorgon i morrn. Mycket välbehövligt.

Trattkantarellsoppa och vitlöksbröd till lunch, sen kalas hos Liten Tuva. Det - om något - ser vi fram emot!

Hade visst ett par ämnen att avhandla här.

Vi börjar med viktklubb.

Mitt huvud har kokat de senaste dagarna. Motivationen har trytit. Inget har vart roligt. Snarare oroligt. Det finns banne mig ingen ork! Och det känns nästans om jag vill starta en liten protest.

Viktklubb i all ära. Jag har allt som allt tappat 19 kg tack vare vk. Jag hade aldrig klarat det själv. Det är ett alldeles fantastiskt system. Enkelt och självklart. Och det funkar, om man följer det.

Jag har lärt mig massor. Hur många kalorier jag ska äta som minst. Hur mycket jag bör äta för att gå ner i vikt. Hur mycket jag kan äta som mest, utan att gå upp i vikt.

Jag har lärt mig hur mycket en portion potatis väger. Jag behöver inte väga den mer, utan vet det bara. I huvudet. Jag borde inte behöva viktklubb mer. För det borde sitta i huvudet nu.

Så nu utför jag ett försök. Jag agerar försökskanin åt mig själv. En månad, utan viktklubb. Ingen vägning av mat, ingen vägning av mig själv.

Jag är trött på att väga, stirra mig blind på siffror och hela tiden tänka på att äta så lite kcal som möjligt. Heeela tiden. Jag är trött på dåligt samvete. På att skriva upp varenda vindruva jag äter. Jag är trött. Det räcker.

Så. Det andra. Besiktningen av huset! Ohohohooo... Spännande va?

Det gick ok. Som väntat. Badrummet nere borde vi göra något åt. Det bästa hade nog vart om vi gjort det förra året. Eller kanske till och med året före det.

Men nu står vi här, och mattan typ hänger från väggarna. Näää. Inte riktigt, men nästan.

Samma dom föll på tvättstugan. Men det känns inte riktigt lika akut, då det inte är ett våtutrymme på det viset. Vi duschar inte där.

I det läger blir man liiite svettig. Det är mycket pengar. Alldeles för mycket pengar för en kommunalare och en industriarbetare att bara hosta upp sådär.

Det är i det läget man blir sååå glad att man har en bra husförsäkring. Mina damer och herrar. Idag tycker vi om Folksam. Mycket. Puss och kram till er, liksom. Ni tänker betala vårt nya badrum. Nåt läckage i golvrummet som såg till att det blev så.

Så småningom ska Folksam även få titta på vår tvättstuga. För där ljuger jag inte när jag säger att mattan faktiskt hänger ner från väggarna. Och inte bara på ett ställe, heller.

Men nu ska jag kurera mig, innan tillagningen av middagen börjar. Fiskgratäng med dillsås och räkor, till et pressad potatis.

I morgon. Nu är klockan för mycket.

I morgon ska jag även berätta om bestikningen av huset.

I morgon är en annan dag.

Viktklubb, gå och häng dig. Ungefär så känns det.

Orken, lusten. Borta!

Vet fasiken inte hur jag ska hitta den igen. Har helt tappat det där bra tänket.

Just nu tänker jag mer åt det här hållet:

Tänk om jag dör i morgon. Vad surt att jag inte åt ostkrokar idag.

På det kommer man ju inte speciellt långt. Säger ju sig själv. Men vad gör man!?!?! Hjälp mig att hitta rätt igen...

Helgerna bara försvinner ifrån oss. Gräsligt, så fort det går. Men det har vart en riktigt härlig helg. Först lite ensammys med barnen. Sovmorgon på det, och lite ensamäventyr med Linusen när Saga var på disco.

Sen återkom den saknade delen av vår familj, och allt var som det skulle igen.

Vid lite närmare eftertanke, så kände nog både jag och Jocke att man kanske borde vara ifrån varandra mer än vad man är. För jäklarns vad vi hade saknat varandra.

Men det är svårt att vara ifrån varandra, när man bara vill vara tillsammans.

Åhhh... så löjligt det där lät. Töntisch!

Idag tog vi sovmorgon. Hela familjen sov till 9! Något slags rekord. Sen har det donats, plockats, fejats, dammsugit, mata djur, packat väskor, plockat tvätt. Ni vet, livet, tror jag visst det kallas... Eller vardagen. Men jag gnäller inte. Jag är glad att jag har en vardag, att jag har ett jobb att gå till.

Vi lämnade barnen till mamma och pappa en stund, sen gick vi ut i skogen. Bara jag och Jocke. Vi borde fasiken göra det mer ofta. Bara lämna bort dom två timmar. Vi gick en rejäl vända på berget. 65 minuter. Och då ska jag tillägga att karln tvingade mig att springa emellanåt. Han är ju som någon jävla gazell! My god. Känner mig som en flodhäst efter honom.

- Men jag väger faktiskt mycket, mycket mer än dig. Typ 30 Kg.

Han kontrar snabbt:

- Ja, men du går ju nästan en timme varje dag.

Sant. Bara att erkänna att han har en jävla grundkondis. Skönt var det iallafall, och det kommer nog att kännas i benen i morgon.

Nu blir det soffläge, ananas och vindruvor. Ladda inför i morgon.

Bullbak på dagis, hela förmiddagen.

Och vi har alltid sagt det, att det är såna där lockar man själv skulle dö för, men hon kommer att hata dom. It´s as simpel as that.

Vi platthuvuden kommer locka håret, och hon kommer alltid att platta det.

Idag var det disco.

Vet ni vad hon sa?

- Du, mamma. Kan du blåsa mitt hår, sen använda den där plattgrejen. Det ska vara platt!

Buhuhu. Det gör ont i mig.

Två katter, en Nalle Puh, Linus sovnalle, en Linus, en Saga och en Mamma. På 160 cm.

Man är fan inte uppkäftig i rygg/axlar idag, heller!

Idag kommer finaste tillbaka hem. Skönt, när alla är på plats igen. Resan dit gick bra för honom, men såklart kan inte allt flyta på. Han la sig vid tolv, och vaknade efter ett par timmar med feber och helt igentjockad i halsen. Så himla typisk. Han som aldrig gör något.

Idag blir det kalas för Saga. Eller disco, kallas det visst. Min stora unge. Linusen och jag får väl underhålla oss på annat håll, mellan 12-14. Det ska nog inte vara något problem.

Nu ska jag fixa till en discobrutta.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Albin! Mosters sötkorv.

Vad gjorde du kl 08 imorse: Åt havregrynsgröt med äppelmos.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Läste bloggar
Det sista du sa högt: Ska jag plocka ur lite nötter åt dig?
Det senaste någon sa till dig: Varför har du inte berättat det förut?
Vad har du druckit idag: Vatten, mjölk, the och kaffe.
Vad var det senaste du åt: Naturgodis.
Vad var det senaste du köpte: Naturgodis och smör.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun.
Vad är det för väder hos dig nu: Otroligt vackert höstväder.
Godaste glassmaken: Hederlig vanilj.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag vet. Tror inte, utan vet.
Sover du tungt: Haha!
Drömmer du mardrömmar: Sällan.
Trivs du med ditt jobb: Japp.
Favoritklädsel: I Love My Mjukisar.
Favoritlåt just nu: Hang With Me, Robyn
Vad ser du om du tittar till höger: En grå vägg.
Vad gör dig glad just nu: Min fina man.
Vad ska du göra härnäst: Tacos.
Höger eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Lung, tillfreds, trygg.
Favoritgodis: Choklad
Kläder just nu: I Love My Mjukis.
Sommarplaner: Fantastiska Västkusten.
Hur många kuddar sover du med: 2
Spelar du något instrument: Nix.
Morgon eller nattmänniska: Mittemellan.
Vad är viktigast för dig: Min familj.
Är du kittlig: Under fötterna, ja.
Snarkar du: Kan jag aldrig tro!
Stjärntecken: Jungfru.
Äckligaste insekten: Fästing.
Längtar du mest efter just nu: Längtar inte så mycket. Är mest bara... nöjd.