Jistanes. Det tär på krafterna att ha kalas. Pust, suck och stön. Trött!

Var på väg ut på galej, men ångrade mig ganska snabbt... Oooorkar inte. Trött. Vill vara hemma hos min man, i min säng. Inget annat.

Så nu har jag vart ner till Ica och hyrt film.

Fick akut magknip, och trodde jag skulle göra i byxan på ica! Panik. Så jag skyndade mig hem, fort som tusan! Kastade mig in på toa, så kommer Saga och knackar på dörren (jocke var nere och läste för Linus), och är akut kissnödig. Jaha.

Så är det att vara småbarnsmamma. Skyndade mig, öppnade dörren åt Saga. Hon sätter sig på toa, och ser lite misstänksam ut...

- Mamma... det luktar... nåt!

Skitunge. Mohahah. Mer fakta än ni behöver, i know.

Linus har iallafall haft en kanondag! Massor av fina presenter. Bilder på kalaset kommer i morgon, är på tok för trött för att pyssla med det.

Och mormor och morfar har köpt världens finaste vårjackor till barnen! Åh, så fina dom var! Nu ska vi köpa gympaskor, sen kommer dom glänsa som aldrig förr. Är så sjukt sugen på ett par adidas till dom. Opraktiskt, i know. Men sååå snyggt. Får se hur jag gör... Får fundra lite.

Nu väntar som sagt film och mys.

God natt.

Linus var väl inte riktigt tilltänkt. Ett underbart misstag, kan man säga. Helt plötsligt låg han bara där i min mage.

Av den anledningen blev graviditeten jobbig. Mest psykiskt, men även pga foglossning. Det var svårt att inse, det var ju inte alls som vi hade planerat det eller tänkt oss.
Gick på aurora, sedan Sagas förlossning och var helt inställd på att jag skulle föda vaginalt. Revansch!
Började mer och mer fundera, ju längre graviditeten gick. Skulle jag må lika dåligt igen? Var det värt att chansa?

Avgörandet blev ett ultraljud där det kom fram att det var en stooor bebis i magen. Då bestämde jag mig.
Ett samtal med en läkare, sen hade jag datumet i handen. 27/2 2007 skulle jag bli mamma igen. Otroligt märklig känsla.

Inskrivning 26/7. Blodtryck, massa prover, träffa alla läkare. Myste runt lite i Falun på kvällen, sen blev det TV med en godispåse på kvällen. Även duschning med den där märkliga svampen.
Vaknade vid femtiden. Duschning igen, sen bara att lägga sig att vänta. Ingen frukost inte.

Vid sju kommer dom in och sätter kateter, vilket jag tycker är vidrigt. Gör ont och är obehagligt. Säger att vi kommer att bli uppskickade till OP vid kvart över åtta.
Stämmer fint, och vi får vänta utanför en stund. En otroligt märklig känsla, och jag är fullständigt livrädd för bedövningen. Redo att vråla rakt ut: SÖV MIG!

Där ligger vi i väntsalen bland alla möjliga sorters patienter, med en jättemage, och en uppsättning bebiskläder vid fotändan! Tokigt.

Kommer in och vid kvart i nio så börjar dom med bedövningen. Jag gråter och skakar, och helt plötsligt säger han att det är färdigt. Utan att jag känt något alls. Nu kommer lugnet.

Jocke däremot blir lite krasslig. Måste sätta sig ner och dricka lite saft! Gubben då!

Lägger mig på rygg och sen börjas det böka. Jag frågar narkosläkaren om det är mycket kvar. Smidigt säger han: dom ska bara lyfta undan urinblåsan nu. Blä. Mer än jag behövde veta.
09.05 kommer bäbis ut. Det första jag säger är: Vilken stor bebis!
Sen kommer vi på att vi kanske vill veta om det är en pojke eller flicka. Och så ser jag den där pungen!
Total lycka. En av varje! Och bebis var stooor. 55 cm lång och 4680 g ren kärlek. Rätt val, med andra ord!

Får inte hålla i honom, så han är lite krasslig i andningen och mår illa. BM, Jocke och Linus stannar kvar och väntar tills jag är färdig. 09.40 rullas vi upp på Förlossningen.

Helt makalöst! Så snabbt gjort. Vet inte riktigt om vi hann med.

Men den här gången fick jag ringa till mamma och berätta! Som jag grämt mig över det förra gången.

Men nu fick jag ta igen allt, och jag är nog själv lite förvånad över hur otroligt viktig den där första kontakten är. Vilken skillnad de 4 första timmarna gjorde.
Och jag ångrar inte en sekund mitt val.

2 år idag. Tänk. Tänk vad dom små liven totalt vänder upp och ner på våra liv. Vad som händer i kroppen, alla känslor. Som stormar.

Man kan inte förstå. Man kan inte förklara.

Och varenda gång - varenda, eviga liten gång - det händer, och fungerar, så är det ett mirakel. Den där lilla ärtan i magen, som kommer ut som en liten människa med tio fingrar och tio tår. Det fungerade! Och den lilla näsan. Sååå perfekta.

Ja, svammel. Men ibland blir det känslosamt.

Min Älskade födelsedagsunge sover gott. Han har vart hos moster och busat, Bobbe och Lisa har vart här (har Lisa gått och blivit hans första kärlek?), vi har firat med glass till efterrätt, han har fått Fredagsmys framför bompa, Pappa har läst Nicke Nyfiken och så somnade han som en stock! Skulle tro att han är jättenöjd med sin dag.

I morgon blir det full fart. Tårtan står i kylen, färdig att garneras. I morgon ska det städas, blåsas ballonger och fixas fika. Ska bli trevlig att ha lla här. Tycker om det. Och det händer alldeles för sällan.

Skämdes idag, när jag insåg att vi inte sett min Bobbe & Lisas lägenhet ännu. Men vi har vart sjuka och det har vart alldeles fullt upp... Men ändå. Det är tråkigt.

Idag fick jag se Annas vagn! Så otroligt fin var den. Våra liv förändras. Tänk. Naturligtvis inget konstigt med det. Men ändå... Livets lilla gång. Men ändå så fascinerande. Min lillasyster ska bli mamma... Helt knasigt!

Nä. Jag märker att jag bara svamlar en massa tok. Så jag lägger ner istället.

Over.

Föresten... Har skrivit detta för längesen. Men jag klistrar in det här ändå... Eftersom det är Pjupins födelsedag och allt. Berättelsen om när lilla fis kom till världen.

Nästa inlägg ----->

Idag är Puppas födelsedag!

Tänk att det är två år sen, två hela år. 09.05 idag är det exakt två år sen.

En av de absolut häftigaste upplevelserna i mitt liv.

Älskade lilla Linus. Grattis på din födelsedag. Vi älskar dig!

Idag har Mamma Mu unnat sig något alldeles speciellt! Sååå länge har jag väntat och trånat, efter en muffinsplåt! Och idag slog jag till! 49 kr, och min dag var gjord!

Sen var det bara att åka hem och baka för hela slanten!

Letade fram ett recept på morotsmuffins och körde igång. Resultatet? Se ovan! Världens finaste, godaste, mest ljuvliga muffins jag någonsin ätit! Mmm. Sjukt nöjd med vad jag fått till.

Igår var det först Borlänge, sen bio med Mamma. Changeling, med Angelina Jolie. Den var tänkvärd. Man kanske inte ska gnälla, utan uppskatta det man har, för man vet aldrig när det försvinner.

Det var en enormt känslosam film. Ena stunden sjukt brutal, och andra så otroligt... fin. Den var bra, tycker jag. Det blir så nära en själv när det handlar om barn.

Apropå barn. Läste Herr Birros krönika på Expressen igår.

http://www.expressen.se/kronikorer/1.1478411/birro-vi-ar-mannen-som-bryter-ny-mark-i-sovrummet-och-pa-bvc

Den var otroligt fin. Men fastnade sååå för det här:

 Jag älskar honom med ett sorts outtömligt lugn, en sorts förvissning om att vad som än händer, vilka stormar som än kommer rasa in utifrån, så är jag alltid hans pappa, hans förvirrade, trötta men stolta pappa och jag tänker viska till honom om vilka sagor som fortfarande ligger oupptäckta där ute, och att han alltid kan vända sig hit och alltid inåt, att det finns medmänniskor i den här världen, i det här landet, en sorts glödande kärlek mitt i vintern som gör Sverige till ett fantastiskt land att vara barn i.
Det är en tyst gerillarörelse som börjat röra på sig, ett sällskap av fäder som i gryningen gör sig klara för att göra det svåraste och enklaste som finns i ett liv, att älska utan förbehåll och vara närvarande med hjärtat i kupade händer.

Det är så otroligt vackert skrivet, och vartenda litet ord är sååå sant. Det är ju exakt sådär man känner. Men det är sällan man sätter ord på det. Våra barn. Våra älskade fina barn.

I morgon är ingen vanligt dag, för det är puppas födelsedag....! Två år! Förstår ni? Jag blir nostalgisk, så i morgon kommer det säkert dimpa in massa bilder på en alldeles nykläckt Linus. Tänk att han blir två år. Mammas lilla älskling. Kommer att äta frukost hemma i morgon, är så otroligt lugnt på jobbet ändå, och jag var där halv sju i morse, och satt kvar till halv tre med beställningar och matsedlar i Måndags. Så det jämnar ut sig. Är sju barn eller nåt sånt på hela huset. Och rester finns, så allt jag ska göra är att koka pasta.

Tillbaka till poängen. Frukost hemma. Jo, för jag vill ju fira Prutten lite tillsammans med Saga och Jocke. Känns konstigt annars... Så i morgon blir det mysfrukost och paket.
Eftermiddagen ska vi tillbringa hos Moster Anna, eftersom Anton fyller år. Så den där morgonen känns viktig och speciell för mig.

Jocke är nere och lägger Linus nu, så jag och Saga ska blåsa ballonger, slå in paket och göra fint inför morgondagen!

Sååå roligt.

Länge och väl har vi försökt undvika den där tjejen som knackar dörr och vill veta aaaallt och lite till om huset, och dom som bor där.

Så hon sitter i köket med Jocke, och jag håller mig vid datorn.

Sen hör jag hur hon frågar när vi gifte oss.

Tystnad.

Mer tystnad.

- Vänta, jag ska ta av mig ringen och kolla!

Hallå?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4495515.ab

Som jag har väntat!!! Och längtat!!!

Jag blir alldeles svettigt och till mig i paltorna! Det är sååå fiiint, härligt och vackert!

Klänningar, mat och allt därtill!!! Åh.

Egentligen skulle man inte behöva skriva mer idag. Mina ord är överflödiga.

Tillbaka till vardagen. Nu ska jag göra torsk och äggsås.

Idag när vi åkte till dagis, och svängde in på vägen till dagis, så sa Saga

- Meeen. Det där är ju inte vårat dagis! (pekade på ett ålderdomshem) Det där är ju alla tantbröder och farbröders dagis!

Sååå gulligt.