I shit in it!

Jag skiter i hele fan! Jag har ingen motivation, och projektet var dömt att misslyckas från första början. Totalt utdömt, men ändå skulle jag ge mig fan på det.

Varför det var dömt att misslyckas? Finns många anledningar.

Det största är väl den att jag är helt emot pulverdieter, dieter över huvudtaget. Helt anti. Jag tror inte på det, i längden. Det är ett beteende som sitter i huvudet. Alla kan gå ner i vikt, på ett eller annat sätt. Men att stanna där, det är ju kruxet. Och det är då man behöver hjälp. Varför äter man?

Mat ska vara kul, glädjefyllt, vackert och något att längta till. Det är den känslan jag vill ge mina barn. Det är därför jag försöker ge mina barn så bra mat som möjligt, och i princip fri tillgång till frukt. Vattenmelon, färsk ananas och jordgubbar. Jag lagar i princip all mat från grunden, det serveras alltid grönsaker till maten. Grönsaker och frukt finns nästan alltid på frukostbordet också.

Vi festar till det på Fredagar och Lördagar. Vi har mysiga middagar, med vinglas, tända ljus och någon extra festlig mat. Det är mysigt, det är en höjdpunkt.

Vi har Lördagsgodis, men är inte bananas över det på något sätt. Barnen kan få en tablettask en Måndag, eller efterrätt en Tisdag.

Hur ska jag kunna ta den ifrån mina barn? Hur ska jag kunna försvara mig framför Saga, varför jag inte äter mat, varför jag dricker soppa?

Jag kan inte. Omöjligt. Hon är för liten. Och jag vill inte förklara. Jag vill inte att hennes vackra lilla huvud ska behöva bry sig i såna saker. Vi ska äta mat tillsammans, och det njuter vi av. Jag vill att mina barn ska få en sund inställning till kost, motion och hälsa.

Inte vara ärrade av en besatt morsa som bara bantade.

Det hoppar jag över.

Jag tänker inte strunta i ett av de största glädjeämnen i livet, mat. Jag tänker inte svälta mig. För det är precis vad man gör. Det är inte hälsosamt att rasa i vikt, inte på något sätt. Det är ingen som vet vad denna "ketos" gör mot vår kropp och hjärna. Ändå utsätter vi oss frivilligt för det.

Svältläge, gott folk, svältläge. Det finns barn som dör, för att dom inte har någon mat. Men det har vi, därför tänker jag banne mig äta den.

Hejja fram lite fler förebilder för oss större tjejer. Fler tjejer som Sara Nordberg. Hon är lite min idol. Hon var ute på gläntan en sväng, och som jag önskade att hon hade vart kvar. Vi ska vara stolta över oss själva, precis som hon är. Hejja dig, Sara.

Jag kommer aldrig, aldrig i hela mitt liv testa en sån här sak igen. Om jag ens börjar prata om det, så slå mig med något hårt i huvudet.

Så. Nu är allt som vanligt igen, och bloggen kan börja handla om det den ska handla om.

Mitt alldeles fantastiska liv, tillsammans med min man, och mina barn.

Over and out, slutpratat om vikt i denna blogg. Då får ni leta vidare.

Förklarar det med något slags... frispel. Det gick över lika snabbt som det kom.

(Förlåt, Annsofi)

Idag blev det en tripp till badhuset med systeryster. Vi badade i en timme, sen gick vi till donken med kidsen.

Saga vräkte i sig nästan en hel cheeseburgare, fyra nuggets, pommes, en hel juice och en påse äpplen. Hungrig tjej!

Pappsen låg hemma i sängen, däckad av huvudvärk. Så vi köpte med en pizza hem till honom, får hoppas att det gör susen.

Det här är ruttet. Och jag vill hemskt gärna ha en pizza. Ja tack. Jag har ingen motivation, över huvudtaget. Just nu känns det som att jag hellre är tjock. Och dom där äckliga, gräsliga sopporna. Fy fan! Det är ju sjukt vidrigt. Trodde för ett tag att jag inbillade mig, att dom inte var så äckliga. Men dom var ta mej tusan värre. Höll på att spy ner köksbänken på jobbet i morse. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna få ner dom där, när jag tyckr att det är så hemskt vidrigt.

Fixar jag det här på nåt annat sätt? GI-kost... Inte fan vet jag.

Men det här kommer inte gå.

Jag kan ine påstå att jag är hungrig. Men jag är så otroligt äcklad av dessa soppor, så jag rasar av stolen snart.

Motivationen... hoho?

Innan kvällen är slut har säkert jag vart och hämtat en heeel kebabpizza, och goffat i mig alldeles själv... Så känns det nu. Precis så.