Idag tittade vi på bompa tillsammans med kidsen. Någon slags efterapning på Teletubbies visades.

- Nämen, det är ju makkapakka, utbrister Saga.

- Nä, skrattar jag, inte makkapakka, va?

Jo, minsann. Två minuter senare så säger dom makkapakka på tv. Jocke och jag börjar skratta hejdlöst.

- Den där blå gubben, han heter äckelpäckel, fortsätter hon sen.

Näää. Inte äckelpäckel? Inte bompa.

Hon var tvärsäker. HAN HETER ÄCKELPÄCKEL. Punkt.

Och nu, av en händelse, kom jag på att jag skulle kolla barnkanalens programtablå.

17.30 Drömmarnas trädgård. Följ makkapakka & Igglepiggle.

Jasså! Så var det. Igglepiggle = Äckelpäckel.

Det var dagens roliga.

Lars Winnerbäck.

Jocke tog barnen och gick ut. Han blev nog lite irriterad på sin Fru som fastnade framför datorn.

Älskade Winnerbäck. Vilka guldkorn. Vilken fantastisk musik. Det finns ingen som har gjort musik som berör mig på det sätt som hans musik gör. Åh. Hela han.

Vi skulle ha en låt med Lars Winnerbäck i kyrkan när vi gifte oss. En kille på gitarr och en tjej som skulle sjunga. Måste nog erkänna att det är lite bittert. Det svider lite i mig, att jag inte fick vara med om det. Vi gjorde ju en smygis. Hemma på altan.

Jag grämer mig inte över själva bröllopet. Festen och balunsen. Den skiter jag på nåt sätt i.

Men att stå därframme. Titta på Jocke. I kyrkan. Och höra dessa ljuva ord. Att få folk att förstå. För vartenda ord är sant. Det är vår sång. Det finns inget som får mig så varm i kroppen, som den här musiken.

Ja, jag är bitter, och grämer mig lite. Det är en förlust. Som jag aldrig kan göra något åt.

Men det är fortfarande vår sång.

Live
http://www.youtube.com/watch?v=8LrUJ5tLLjg

"Vanlig"
http://www.youtube.com/watch?v=Q7Ub1fSPUQM&feature=related

...skön start på det nya året.

På Måndag börjar vi på riktigt. Jocke förmiddag, och jag och barnen ska vara på dagis 06.45 Pust, känns det som. Kan bara tänka mig vilket zombietillstånd vi kommer befinna oss i om en vecka.

Let´s Dance ikväll! Äntligen. Alldeles lagom Fredagsunderhållning. Man behöver inte anstränga hjärnan så mycket.

Saga, min lilla fisunge. Hon äter som en liten mus i perioder, och däremellan som en hel skogshuggare. Sista tiden har det vart en musperiod. Och sen helt plötsligt igår, från ingentstans, säger hon; Mamma, i morgon vill jag ha lax och potatis. Jaha, vad gör man då! Fattig som en kyrkråtta, går man in på Ica och köper lax och lite annat Fredagsmys. Prioriteringar. Vi klarar oss säkert. Hoppas bara inte att hon blir sugen på oxfilé eller nåt sånt i morgon, för då blir det hål i plånboken!

Seriöst. Det är så sällan hon ber om någon speciell mat. Så när hon väl gör det, så fixar mammis det. Så det blir lax i ugnen med vin, grädde, dill och citron. Till det lite pressad potatis.

Smaskens.

Bakade bröd efter ett nytt recept på dagis idag. Sååå smidigt. Blanda ihop alla ingredienser, häv i en form, tjoff in i ugnen. Färdigt! Inget knådande eller jäsande. Me like. Ska bli spännande att smaka.

Jocke har tvättat Linus fönster idag, och nu håller han på med Sagas rum. Undrar hur länge denna feber ska hålla i sig!

På Söndag tänker jag lägga mig i, iallafall. Vill ha ordning när vi ska börja jobba. Stryka, tvätta undan, packa väskor. Såna där sköna rutiner igen.

Nä. Nu ska jag pilla i mig lite mellis.