Min unge, det där. Herregud! Jag brukar bli imponerad av henne när hon hämtar kläder själv. Typ, en rosa kjol, bruna strumpbyxor, en brun tröja med rosa små hjärtan. Hade en liten känsla av att hon hade en feeling för det där.

Tills mina ögon skådade detta.

Kläderna är det väl inget fel på. Men hon hade väl kunnat vara lite mer picky gällande accesoarerna. Fisunge.

Så, nu har jag smittat ner Linusen och svärmor. Som ett smäck. Så vi blir väl hemma hela bunten i morgon. Jag är ju typ totalt handlingsförlamad ännu, så Jocke får ta hela tunga lasset själv. Så han vabbar för Linus. Och att skicka Saga till dagis känns bara korkat, då vi antagligen är vandrande smitthärdar hela bunten.

Så, there goes min lugna sova-hela-måndagen.

Apropå hela lasset. Igår, mina vänner, gjorde min man köttfärsbiffar, gräddsås och potatis till oss. Det var supergott och han var kanoners i köket!

Har ju blivit så att han har fått sköta tvätten, och jag maten. Städningen delar vi liksom på. Men nu har han typ fått tagit... allt. Jag har legat i den där sängen och tittat på typ en hel säsong Top Model. I love it.

Skulle göra mannagrynsgröt till barnen ikväll (ja, där brister Jockes kunskaper i köket liiite). Kokade gröt, drack en kopp the. Duschade, klädde på mig. Sen var jag så slut som att jag skulle sprungit ett maraton eller nåt.

Och jag överdriver inte. Sanning.

Linus hostar på tok för mycket där nere. Usch. Livrädd att han ska åka på samma däng som jag. Fy. Peppar peppar. I morgon inbillar jag mig iallafall att jag borde känna mig lite bättre. Antagligen fortfarande sjuuukt trött. Men kanske inte lika ont i halsen och bröstet. Och kanske behöver jag inte få upp brun-gröna stooora klumpar ur halsen varenda gång jag nyser mer. *ryser* Fy...

Nä. Nu ska jag dra en vända på nätet, sen ropar sängen på mig. Alldeles för lång frånvaro.

Dagens + : Jag kan andas!

Upp till akuten vid två i natt igen. Riktig panik. Jag har aldrig i hela mitt liv vart så rädd. Det var fruktansvärt.

Fick andas syrgas i två omgångar. Fick även ta kortisontabletter upplösta i vatten.

Begav oss hemmåt efter nästan en timme. Mådde rysligt illa. Hade förberett mig genom att ta med en spypåse och papper. Vid Fundia brakade helvetet lös, och så spydde jag ända till Rondellen. Fy fan. Det var grönt och gult, och slemmigt och klumpig. Och väldigt äckligt.

MEN, vilken befrielse efteråt. Alldeles tomt och rent att andas... åh.

Har precis pratat med min chef. Kommer bli hemma tills på Onsdag till att börja med. Gick ner i källaren och skulle hjälpa Saga med kläder. Innan jag kom upp höll jag på att både svimma och kräkas av utmattning. Det blir vila, på hög nivå.

Ska snart krypa ner i sängen och sova en stund.

En sak till bara. Dessa underbara grannar. Dessa fantastiska människor som springer över med febernedsättande i pymmis, klockan sju på morgonen. Och dom som erbjuder sig som barnvalt när jag är trött. Och dom som, kockan två på natten, utan att ens tveka, kommer över och sitter hos våra barn så att vi kan åka till akuten.

GULD! Vi kan inte ens med ord förklara vad det betyder. Hoppas bara att ni förstår att vi ställer upp på samma sätt för er! Miljoner kramar.