Jag är nästintill döende.

Kände det redan igår. Det pirrade i kroppen, kittlades på skinnet. Men jag trodde det var magsjuka.

Men icke.

Innan jag somnade igår hade jag 38,1. Tänk då på att jag har 36,4 som frisk. I natt hade jag 38,7. och ingen febernedsättande. Jag har vart sååå ynklig, så ni kan inte ens förstå det. 10 gånger min pappa när han är sjuk!

Jag har ont i öronen, det killas i halsen och värker i mitt huvud.

Jag kommer inte få någon lön nästa månad för all frånvaro. Vi har barnledigt ikväll, och jag är sjuk. Jihoo.

Men men. Världen ser ju ljus ut på andra håll.

Jonna & Marcus har fått en liten bebis. Tänk, vad modigt, att trotsa alla motgångar, oh nu har dom deras lilla mini-birro i famnen. Fantastiskt.

Och kan det vara så fantastiskt att Jimmys föräldrar äntligen kommer få lugn och ro. Det känns i magen som att detta kommer lösa sig?

Nä. Nu ska jag ta en kopp söderthe och fortsätta ynkla mig.

Efter ännu ett trevlig samtal med en god vän, kan jag inte låta bli att lite nyfiken ställa mig frågan om någon som jag arbetar tillsammans med läser mig blogg...?

Vore bara kul att veta. Nyfiken som man är.

Har fått jättemånga fina kommentarer till min blogg. Det känns jätteroligt.

Men något som blivit ett litet missförstånd är nog att någon skulle kommenterat den elakt. Så är inte fallet. Vad det handlade om är att jag fick känslan av att någon läst min blogg, uppfattat något på fel sätt, och så har det blivit en grej.

Nu har allt löst sig. Och det är glömt. Så nu släpper jag det och går vidare.

Men det där med lösenordsskydd, som Frida skrev i sin kommentar, har jag funderat på. Så får jag välja lite vilka som får läsa. Bara mina nära och kära, som jag vet har ett genuint intresse för mitt liv, och mina barn. Inte någon som gör det för att snoka.

Vi får se. Lämnar ju inte direkt ut några smaskiga detaljer, så jag tycker att den är ganska harmlös. Men jag knappar på ett tag till.

Som sagt, jag är trött... Men... Stärkt på nåt konstigt sätt, kanske. Det har vart en enormt rörig vecka. Känslomässig bargochdalbana. Kaos, pannkaka och uppochner. Det har lgunat ner sig, och löst sig. Men ack, så sliten jag är. Fy fan, jag är så trött så det värker i min kropp.

Jag önskar sååå, att Jocke bara kunde ringa hem och säga att han kommer hem. Dom har ju ingenting att göra, så jag tyckte att han skulle ta en föräldradag. Hoppas, hoppas, hoppas.

Finns ingen ork till något. Så fort vi kom hem fick barnen lägga sig i vår säng och kika på tv. Så brukar jag inte göra. Lite emot mina principer.

Men jag orkar inte. Ingenting.

Så det blir en sån dag idag.

Nåt positivt iallafall. Vi har fått pengar för F-kassan! Kors. Det tog sin lilla tid, men när dom väl kommer, så blir det ju som en liten bonus.

Har satt på lite kaffe. Ska försöka få oss nåt mellanmål. Soppa och pannkaka på dagis, så barnen är säkert hungriga. Och jag hade ingen matlåda, så jag har inte ätit något. Men aptiten är lite... Konstig. Är liksom inte sugen på nåt heller.

Får väl se vad det blir av den här dagen.

Våran älskade, lurviga, mjuka, tjocka, lilla bebisräkan har åkt till himlen idag.

Tillsammans med alldeles fantastiska veterinären Maria, så kom vi överens om att det var det enda som var rätt. Och när jag såg honom idag, hos doktorn, så inåg jag att vi nog har blundat för hur sjuk han egentligen har vart. Hans päls hade ingen glans, han var avmagrad, och vinglig i benen.

Vi pratade ett tag, och så fort Maria sa att vi gjorde rätt som valde av avsluta hans liv, så sätter han sig jättenära henne, lägger huvudet mot hennes bröst och börjar spinna. Det var precis vad han ville! Han hade fått knölar runt hela halsen, små hårda knölar. Hans sår på huvudet spred sig, och hade kommit över till andra örat. När han fått sprutan och somnat in, klämde hon honom på magen, och konstaterade att han hade små knölar på njurarna också.

Jag hoppas bara att han inte haft för ont.

Den största nackdelen med djur. Dom ger så otroligt, otroligt mycket. Dom är våra familjemedlemmar. Men den dagen då man tvingas ta det där beslutet, om liv eller död. Pust. Den dagen ska man aldrig skaffa ett till djur.

Jocke skulle ju ha jobbat eftermiddag, men han tog en föräldradag. Barnen fick vara hos Mormor och Morfar, så fick vi klara av det där själva, ta en vända på stan och äta lite i lugn och ro.

Jag är trött. Det har vart ett otroligt påfrestande dygn, med en massa onödigt småbråk. Jag har gråtit mängder. Över skitsnack bakom ryggen, missförstånd, och över Räkan.

Mitt huvud värker, och jag är bara sååå trött.

Allt har löst sig. Och kanske har till och med vissa fått sig en tankeställare, och lärt sig något. Det blir nog bra till slut.

Slutpratat om det.

Mitt i allt fick jag något ryck om bloggen... Lite panik på något sätt. Över att inte veta vilka som läser. Vilka som går runt och vet massa saker, tolkar massa saker på sitt eget vis... Jag vet inte.

Men jag vill ju. Jag tycker att det är roligt. Och jag har släkt som inte bor här, eller träffar oss speciellt ofta. Och jag tycker att det är ett bra sätt att hålla kontakten med varandra. Se att man kanske är mer lika än vad man tror.

Som min syster skrev i en kommentar (den var ganska syrlig, så jag tog bort den, sorry sis.): Jag läser den för att den gör mig glad, och för att det känns som att vi träffas varje dag fast vi inte gör det.

Och det är ju därför! Hon satte ord på det så himla bra och fint.

Så jag kör på ett tag till, tills jag får nästa panikattack.

Nu ska jag krypa ner i sängen och vila. Känner mig märklig i magen. Peppar peppar.

Funderar starkt på att pausa ett tag.

Ca 42 besökare varje dag. Vet kanske vilka 10 av dom är. Resten har jag ingen aning.

Men tydligen läser folk. Vuxna människor. Och så bildar dom sin egen lilla teori om hur saker och ting ligger till.

Jag vet inte om jag vill att dom ska få gotta sig i mitt liv.

Jag ska fundera. Under tiden kanske någon kan ge sig till känna?

Och det har gått alldeles strålande idag med!

Vi åkte hem, gjorde en megasnabb dammsugning och åt lite mellanmål, sen drog vi till badhuset! Tror det är något av det roligaste barnen vet. Och så blir dom sååå trötta. Vilket underlättar läggningen lite för mig.

När vi kom hem fick dom rita en liten stund, under tiden jag kokade ris till den färdiga köttgrytan. Smiiidigt.

Mitt älskade lilla flickebarn, är inte som alla andra barn. Andra barn ritar solar, blommor, hästar kanske, huvudfotingar. Ja, ni vet sånt där som barn ritar. Mitt barn, hon utbrister - med största glädje - Mamma, jag har ritat en garderob! En glad garderob.

Shit? Vart ska det här sluta? En garderob?? Hej och hå.

Och Linusen ville inte sova, hör jag nu. Har ligger och ropar på Mamma för fullaste muggar. Men han är liiite för trött för att kliva ur sängen. Så han ligger där och gormar istället.

Idag var det korvgrillning på dagis. Det var kallt och jävligt. Och glöden räckte inte till att grilla korv på. Så jag fick tjoffa in dom i ugnen. Mitt i mitt rigorösa (fint ord, men hamnade det rätt?) bullbak. 120 bullar! Det ni. Något att vara stolt över. Iallafall jag.

Idag beställde jag lite nya kockkläder. Och skor! Kanske jag slipper denna ständiga värk i ryggen.

Onsdag redan, i morgon. Får se om Moster Anna hämtar barnen efter dagis. Blir en lite längre dag för dom annars. Men jag vet inte... är inte så jäkla sugen att åka till bärke för att reda ut begreppen kokerska och köksbiträde... Känns inte så himlans insiprerande. Får väl se hur jag gör.

Annars tror jag vi åker och hälsar på Moster Anna. Kanske kan vi åka tillsammans och hälsa på Bobbe & Lisa också. Vi får se, vi får se.

Unnade mig en kopp kaffe i lugn och ro under bompa. Råkade också slinka ner några småkakor från frysen. Mmm...

Nä. Nu ska jag kasta modeoraklet i säng, och vänta in lillvärsting att han ska ge sig, och somna.

Over.

Så, nu var första eftermiddagen avklarad. Har gått så bra så.

Vi var ute i en timme, det räckte gott och väl, för det var så jävla kallt ute! Fy. Barnen klättrade, härjade och ramlade i snön. Så då försvann lite energi.

Sen gick vi in och dom fick rita lite, under tiden maten blev färdig.

Broccoligratäng med kassler och potatis. Ett hett tips till småbarnsföräldrar. Tillsammans med fiskbullar är det ett av de absolut mest säkra korten här.

Inte ihop alltså, men det förstod ni väl.

Dom åt som hästar! Första gången Saga åt upp en hel portion efter magsjukan. Känns så bra, då vet man att hon blir lite piggare.

Brås hon på sin mamma och moster så blir hon ju ett monster utan mat.

Linus åt två jätteportioner.

Sen blev det dusch och pymmis, och efter det har vi legat en stund i sängen och läst bok. Myspys.

Nu sitter dom framför bompa, med varsinn fruktskål. Så då passar jag på att sno mig lite tid här.

Kastar barnen i sängen, så fort bompa är slut, och hoppas att det ska gå snabbt och smidigt.

Sen kommer en granne över en sväng. Tjålar lite skit och fikar lite.

I morgon är det skogsloppet på jobbet. Korvgrillning ute, så det betyder en lugn dag för mig. Tänkte passa på att baka lite bullar. Så sällan jag gör något extra åt barnen, så jag tänkte att dom skulle få bullar och varm choklad till mellis. Hoppas det blir uppskattat.

Är lite skönt med såna där avbrott i vardagen. När allt inte är riktigt som vanligt på jobbet.

Mamma är däckad. Oops. Undrar om det är vårt fel? Näää. Hennes i såna fall, för att hon var så knasig och kom hit och fikade samma dag som Saga hade kräkts. Vi får väl se. Peppar peppar. Har hellre 40 graders feber än att kräkas.

Det där kommer jag väl få äta upp.

Så sa jag när jag boddei Stockholm, och var bakis och mådde illa. "Fy, fan, har hellre superhög feber än att behöva spy". Två dagar senare låg jag däckad i körtelfeber.

Då var jag döende.

Onsdag blir det sen dag på dagis, för då hade jag ju det där jäkla mötet.

När ska vi hinna åka till badhuset? Och moster Anna?

Hrm. Det krävs planering.

Dagis, jobb och allt däritll.

Men nu ligger mormor däckad i magsjuka! Vilket skit. Får se hur länge resten av familjen klarar sig. Skulle inte bli förvånad om Saga åker på en släng till.

Jocke jobbar eftermiddag, så det är ensampass nu.

Har precis dragit ihop en broccoligratäng, barnen har fått lite fruktsallad till mellanmål, och nu ska vi bege oss ut. Bara jag får kasta i mig lite fil och müsli! Vi kan vara ute ett bra tag, typ två timmar eller så, eftersom det bara är att koka potatis, och stoppa in gratängen i ugnen. Sååå smidigt.

Återkommer.