Linus var väl inte riktigt tilltänkt. Ett underbart misstag, kan man säga. Helt plötsligt låg han bara där i min mage.

Av den anledningen blev graviditeten jobbig. Mest psykiskt, men även pga foglossning. Det var svårt att inse, det var ju inte alls som vi hade planerat det eller tänkt oss.
Gick på aurora, sedan Sagas förlossning och var helt inställd på att jag skulle föda vaginalt. Revansch!
Började mer och mer fundera, ju längre graviditeten gick. Skulle jag må lika dåligt igen? Var det värt att chansa?

Avgörandet blev ett ultraljud där det kom fram att det var en stooor bebis i magen. Då bestämde jag mig.
Ett samtal med en läkare, sen hade jag datumet i handen. 27/2 2007 skulle jag bli mamma igen. Otroligt märklig känsla.

Inskrivning 26/7. Blodtryck, massa prover, träffa alla läkare. Myste runt lite i Falun på kvällen, sen blev det TV med en godispåse på kvällen. Även duschning med den där märkliga svampen.
Vaknade vid femtiden. Duschning igen, sen bara att lägga sig att vänta. Ingen frukost inte.

Vid sju kommer dom in och sätter kateter, vilket jag tycker är vidrigt. Gör ont och är obehagligt. Säger att vi kommer att bli uppskickade till OP vid kvart över åtta.
Stämmer fint, och vi får vänta utanför en stund. En otroligt märklig känsla, och jag är fullständigt livrädd för bedövningen. Redo att vråla rakt ut: SÖV MIG!

Där ligger vi i väntsalen bland alla möjliga sorters patienter, med en jättemage, och en uppsättning bebiskläder vid fotändan! Tokigt.

Kommer in och vid kvart i nio så börjar dom med bedövningen. Jag gråter och skakar, och helt plötsligt säger han att det är färdigt. Utan att jag känt något alls. Nu kommer lugnet.

Jocke däremot blir lite krasslig. Måste sätta sig ner och dricka lite saft! Gubben då!

Lägger mig på rygg och sen börjas det böka. Jag frågar narkosläkaren om det är mycket kvar. Smidigt säger han: dom ska bara lyfta undan urinblåsan nu. Blä. Mer än jag behövde veta.
09.05 kommer bäbis ut. Det första jag säger är: Vilken stor bebis!
Sen kommer vi på att vi kanske vill veta om det är en pojke eller flicka. Och så ser jag den där pungen!
Total lycka. En av varje! Och bebis var stooor. 55 cm lång och 4680 g ren kärlek. Rätt val, med andra ord!

Får inte hålla i honom, så han är lite krasslig i andningen och mår illa. BM, Jocke och Linus stannar kvar och väntar tills jag är färdig. 09.40 rullas vi upp på Förlossningen.

Helt makalöst! Så snabbt gjort. Vet inte riktigt om vi hann med.

Men den här gången fick jag ringa till mamma och berätta! Som jag grämt mig över det förra gången.

Men nu fick jag ta igen allt, och jag är nog själv lite förvånad över hur otroligt viktig den där första kontakten är. Vilken skillnad de 4 första timmarna gjorde.
Och jag ångrar inte en sekund mitt val.

2 år idag. Tänk. Tänk vad dom små liven totalt vänder upp och ner på våra liv. Vad som händer i kroppen, alla känslor. Som stormar.

Man kan inte förstå. Man kan inte förklara.

Och varenda gång - varenda, eviga liten gång - det händer, och fungerar, så är det ett mirakel. Den där lilla ärtan i magen, som kommer ut som en liten människa med tio fingrar och tio tår. Det fungerade! Och den lilla näsan. Sååå perfekta.

Ja, svammel. Men ibland blir det känslosamt.

Min Älskade födelsedagsunge sover gott. Han har vart hos moster och busat, Bobbe och Lisa har vart här (har Lisa gått och blivit hans första kärlek?), vi har firat med glass till efterrätt, han har fått Fredagsmys framför bompa, Pappa har läst Nicke Nyfiken och så somnade han som en stock! Skulle tro att han är jättenöjd med sin dag.

I morgon blir det full fart. Tårtan står i kylen, färdig att garneras. I morgon ska det städas, blåsas ballonger och fixas fika. Ska bli trevlig att ha lla här. Tycker om det. Och det händer alldeles för sällan.

Skämdes idag, när jag insåg att vi inte sett min Bobbe & Lisas lägenhet ännu. Men vi har vart sjuka och det har vart alldeles fullt upp... Men ändå. Det är tråkigt.

Idag fick jag se Annas vagn! Så otroligt fin var den. Våra liv förändras. Tänk. Naturligtvis inget konstigt med det. Men ändå... Livets lilla gång. Men ändå så fascinerande. Min lillasyster ska bli mamma... Helt knasigt!

Nä. Jag märker att jag bara svamlar en massa tok. Så jag lägger ner istället.

Over.

Föresten... Har skrivit detta för längesen. Men jag klistrar in det här ändå... Eftersom det är Pjupins födelsedag och allt. Berättelsen om när lilla fis kom till världen.

Nästa inlägg ----->

Idag är Puppas födelsedag!

Tänk att det är två år sen, två hela år. 09.05 idag är det exakt två år sen.

En av de absolut häftigaste upplevelserna i mitt liv.

Älskade lilla Linus. Grattis på din födelsedag. Vi älskar dig!