Åh, så sliten jag är! Shit Pommes.

Barnen sov före sju idag, så jag och Mannen kröp ner i soffan och tittade på en film. Hette den kanske... *minnet, hoho*... Transibirian?

Jo, vi säger det.

Ohhh, så spännande det var!Fixar inte riktigt såna där filmer. Jag blir helt nipprig. Tacka vet jag kärlekskomedier.

Apropå movies. På Onsdag ska jag och mamma på bio. Vi har väntat lääänge, som man får göra när man bor såhär. Men då ska vi se nya filmen med Angelina Jolie, som jag precis har glömt bort vad den heter!

Shit.

Trevligt ska det bli iallafall.

Det är när man vill göra sånt där man önskar man bodde på ett lite större ställe. Det är så trist här ibland.

Har ju vart en big-city-girl (ööhh - not!), och även om jag aldrig anpassade mig till det livet, så finns det ju såklart vissa saker man saknar. Typ, utbudet, av allt! Bio, Restauranger, tunnelbanor och bussar som går varannan minut. Bekvämt som faaan.

Jaja. Jag ska inte gnälla. Jag föredrar att bo på ett ställe där folk hälsar på varandra.

Men jag kan också vända på det igen. Det vore skönt att kunna gå ut anonym. Gå ut på en promenad utan att behöva hälsa på någon.

Men nu har vi vänt färdigt. Så.

Föresten. Idag har jag klippt av mig håret. Kort, mycket kort. Hade jag vart smart hade jag tagit ett kort innan, på min otroligt intetsägande tantfrilla. Men man kan ju inte tänka på allt. Kort kommer iallafall, på nya frippan. I morgon, när jag färgat det och fixat i ordning. Då ska ni få se på tusan.

I morgon ska Mamma och Pappa ta med barnen på kalas. Oh. Två timmar för oss själva. Oj, oj, oj... Skönt. Eller ljuvlig, må jag säga.

Nu ska jag joina min man i sängen och kika på lite TV. Sova, alltså.

Roger That.