Våren har kommit, och på nåt sätt känns det som att det blåser medvind för oss nu! Allt känns bra. Väldigt bra. Oförskämt bra.

För första gången på lååång, lååång tid har jag inte ont i magen över pengar, och grubblar sönder mig över hu vi ska få allt att gå ihop.

Nu vet jag att det kommer lösa sig, med råge. Vi kommer få det bra. Och vi är lyckligare, lugnare och mer tillfreds än vad vi vart på länge.

Allt känns med andra ord skitbra!

Och vår! Äntligen händer det något. Som en granne sa på gatan idag, man har ju funderat på om folk bor kvar i sina hus över huvudtaget! Det är alldeles dött på vintern. Men sen, kära vänner. På våren. Då blir allt så där underbart igen. Barn ute på gatan, cyklar, springer och busar. Och deras föäldrar är ute. Och man dricker kaffe. Och pratar skit. Jag älskar det. Varenda gång det är så, så blir jag påmind om att vi valde helt rätt ställe att köpa hus på.

Alldeles fantastiskt med alla barn och alla grannar. Love it.

Idag åkte cyklarna fram på premiärtur! Glada barn, må ni tro. Och trötta! Linusen var helt däckad när vi kom in. Dom är ju ute så länge på förmiddagarna på dagis, så det blev kanske lite tufft för honom att vara ute direkt vi kom hem.

I morgon blir det tungt för dom också. Dom åker med mig till dagis vid halv sju. Sen hämtar Jocke dom vid halv fem. Det gör ont i mitt hjärta. Tycker inte om när dom ska vara på dagis så länge. Men det kommer ju vara så en gång i veckan nu. Grynen. Så i morgon blir det nog korvkiosken för Pappa Jocke och barnen. Jag har ju kvällsmöte, så jag kommer inte hem förens sjutiden.

Cellprovstagning. Gick fiiint. Får svar om några veckor. Håll alla tummar och tår.

Nu ska jag ta tag i sista ruschen före lugnet. Blir nog tidig säng i morgon, har en ganska biffig dag att ladda för... Uäck.