Jag fick dåligt samvete för förra inlägget, men tänker ändå inte ta bort det.

Jag står ju för att jag menar så, men det känns så hårt att sätta ord på det. För jag menar ju inte alls att förminska det som hänt. Eller säga att ni inte ska hjälpa dom.

Menar bara att vi inte får glömma det som händer varje dag. Och hur vi kan hjälpa dom.

Har har stekt 100 pannkakor. Bakat 8 limpor. Gjort 7,5 liter ärtsoppa.

Jag har trött, trött, trött. Så idag blir det inte många rader här heller.

Det har vart jordbävning. I Haiti. Och det är alldeles fruktansvärt. Belive me, jag tycker verkligen inget annat. Men. Ett stort Men. I såna här situationer så kan jag inte låta bli att känna ett sting irritation. Självklart ska vi hjälpa. Jag säger inget om det. Och det gör vi ju. Vi har väl "folk" ditskickade, vad jag förstått det som när jag lyssnat på radion. Så kallade hjälpteam. Men nu så ska hela svenska folket skänka pengar, hejochhå.

Ni som gör det. Det är jättefint.

Men mitt i allt kaos, elände och tycka synd om. Tänk efter. Istället för att skänka en hundring, två eller tre vid såna här extrema katastrofer, kanske man kan göra på något annat sätt.

Vill bara flagga för Sverige. Vad som händer i fina Sverige. Det finns 11åringar som tar livet av sig. För dom har blivit så mobbade. Vet ni hur grymma barn är? Det finns barn som gråter sig till sömns, som inte vill gå till skolan, som blir spottade på, sparkade på och kallas fula ord.

Varje dag. Varje, varenda, vareviga dag. Alltid. Vecka ut och vecka in.

Hjälp dom. www.friends.se

Det var nog allt för idag.

Heja dig Elita.

http://www.expressen.se/debatt/1.1844134/lat-inte-fordomar-stora-prinsens-karlekslycka

Och heja Sofia och Prinsen.