Att kräkas. Finns det ens ord som räcker till för att förklara eländet?

I förrgår kväll när jag skulle sova, hade jag märkligt ont i huvudet. Blev förvånad när jag vaknade igår att jag fortfarande hade ont. Brukar försvinna över natten. Klev upp och kände mig genast vinglig och yr. Ignorerade det. Brukar göra så. Säkert inget farligt. Vilket det sällan är också. Åkte till jobbet. Planeringsdag. Satt ner hela förmiddagen, så det gick ok. Tog en ipren, mend et ville inte bli riktigt bra. Vid lunch skulle jag och en till tjej åka och hämta mat. Väl tillbaka bröt helvetet loss.

Så yr att jag trodde jag skulle svimma! Det var gräsligt. Och konstigt illamående pga yrseln. Åkte hem, och han knappt mer än innanför dörren inna jag tömde min kropp på att som inte kommit ut den andra vägen tidigare i veckan. My god, som jag spydde.

Somnade ett tag. Sen kom mamma och pappa med fika. Jag var ju hungrig, hade ju spytt upp allt jag ätit. Så jag goffade fika. En timme senare fick jag bittert ångra det.

Kvällen var seg, lång och illamående. Fick dock i mig mat utan att kräkas. Gjorde kraftigt mostånd mot det, för jag var på väg.

Sov som en stock i natt. Klev upp för en halvtimme sen, och har ätit lite nyponsoppa och glass till frulle.

Dagen blir lugn, väldigt lugn. I morgon blir det laddning för dagis. Packning av väskor, städa av lite hemma och greja. Sen kör vi på.

Men idag ska jag bara ligga i soffan och ge order.