Hur kan det komma sig att man är så förbannat snål mot sig själv?

Jag går en timme om dagen med Bosse. Nästan alltid. Ibland mer, ibland mindre. Min vinterkängor som jag fick av världens bästa svärmor förra vintern har vart ljuvliga. De bästa skor jag någonsin haft. Helt fantastiska. Men dom är så hårda i sulan liksom, så att jag får ont i benhinnorna nu när det är bart ute. Dom är suveräna i skogen, men inte på asfalt. Och det är ju liksom inte vinter längre heller. Jag älskar dom skorna. Men skulle aldrig, aldrig, aldrig köpt dom åt mig själv. Svärmor sponsrade med 600 kr (på rea), och det är jag evigt tacksam för.

Men nu är det som sagt vår. Och jag har aldrig i hela mitt liv köpt mig ett par rediga promenadskor. Aldrig.

Sitter och kikar på Ellos, men inser snabbt att det är ganska dumt att köpa skor utan att prova dom. Kollar på tradera, men kommer på samma sak igen då. Och där får jag ju inte ens byta om det är fel. Men nu börjar det banne mig bli panik. Men jag blir sååå snål!

Beställde lite sommarkläder åt barnen häromdagen. Och Jocke behövde ett par jeans. Det är klart han ska ha det. Men inget åt mig själv. Aldrig. Det är ju helt jävla otroligt.

Vet att Jocke har gått och trånat efter ett nytt spel till hans Wii. Men köp det, säger jag, och så beställer jag det. Du unnar dig ju aldrig nåt roligt, tycker jag.

Men varför blir jag så snål mot mig själv? Varför unnar jag mig aldrig något riktigt roligt?

Och jag vill tillägga, att min man, blir tokig på detta syndrom. Vill I N T E att det ska verka som att han inte tycker att jag ska unna mig något.

Han försöker tvinga mig att åka till Intersport i morgon, ta sparpengar, och åka dit och köpa mig ett par riktiga skor.

Och jag säger... nä. Det behövs nog inte. Grr.

Var bara tvungen att bubbla ur lite aggression. När lade jag mig själv längst ner på listan över prioriteringar? Och varför?

Åh, vilken dag. Jag känner mig sådär pinsamt, löjligt nöjd med allting. Allt.

Började dagen med att strunta i min sovmorgon (antagligen är jag rakt igenom utvilad redan), och studsade upp vid kvart i åtta för att snöra på mig promenadskorna och gå ut. Det var ljuvligt, alldeles fantastiskt vacker. Och alldeles lugnt. Det är en så otroligt mysig känsla att vara först, liksom. Låter kanske märkligt, men att veta att de flesta ligger i sina sängar. Man är nästan ensam ute. Det är så mysigt. Kanske var den fantastiska starten på dagen, som gjorde att resten av dagen var lika ljuvlig.

Efter morgonpromenaden stod Pappa Hillbom redo med frukosten. En snabb dusch, sen frukost. Sen blev det packning av matsäck! För idag var minsann ingen vanlig dag... Nä. Det vara Sagas första Mulledag. Den var efterlängtad. Oh, så efterlängtad. Och någonstans i mitt mammahjärta hade väl jag tagit förgivet att hon ville att jag skulle vara med första gången.

- Näää. Bara jag får en kram innan du åker.

- Är du säker?

- Ja, jag ska ju träffa mina nya kompisar.

En tår föll från min kind när jag åkte därifrån, det kan jag erkänna. En märklig känsla. Att hon var så stor helt plötsligt. Att hon inte ville att jag skulle med. Att se henne gå iväg där i skogen... Det gjorde nästan lite ont.

Men å andra sidan, så var det nog också en tår av lycka, glädje och stolthet. Min fina unge. Vilken alldeles förträffligt jobb vi gjort. Uppenbarligen - menar jag - eftersom hon har ett så enormt stort självförtroende, att hon vill göra det själv. Att hon vill träffa nya kompisar. Själv. Det är tufft, coolt och beundransvärt när man är 5 år, tycker jag. Och jag blev sååå stolt.

När vi hämtade Fröken vid Mulle, så var det en trött tjej. Och aniiingen irriterad för att hennes mamma ville veta allt och lite till. Väl hemma fortsatte uteleken, och så har det rullat på heeela dagen.

Jag gick in vid fyra, och städade av och fixade lite inför i morgon. Fixade även maten. Sen kom två genomtrötta, genomskitiga och vrålhungriga kids in.

Nu ligger dom i soffan. Rena och mätta i magen. En fin känsla i mamamhjärtat efter en hel dag ute.

Har lite "semesterångest". Vill alltid vara hemma. Älskar det. Vill inte jobba alls. Kan någon ge min man ett jobb där han tjänar tillräckligt med pengar för båda oss? För belive me, jag skulle bli hemmafru på direkten.

Lite kaffe på det här.

John Mayer.

Ohhh. Free Fallin´ är ju alldeles... fantastisk.

Textknarkare som jag är, så hoppade jag kvickt över till Let´s sing it.com. Tänkte det att den här mannen, han kan nog skriva alldeles... fabulösa texter. Hade jag rätt, eller hade jag.

I know a girl,
She puts the color inside of my world
But she's just like a maze
Where all of the walls all continually change

And I've done all I can
To stand on her steps with my heart in my hands
Now I'm starting to see
Maybe it's got nothing to do with me

Fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too

Oh, you see that skin?
It's the same she's been standing in
Since the day she saw him walking away
Now she's left, cleaning up the mess he made

Fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too

Boys, you can break
You'll find out how much they can take
Boys will be strong and boys soldier on
But boys would be gone without warmth from
A woman's good, good heart

On behalf of every man
Looking out for every girl
You are the god and the weight of her world

Här skulle jag ju kunna sitta heeela dagen. Älskar dom där texterna som fastnar. Av en annan anledning. Inte det här vanliga... dravlet. Något annat. Då fastnar det liksom, direkt.

Nä. Tvätten och verkligenheten kallar.

Jag vaknade vid halv sex av att min dotter stod bredvid sängen. Hon tyckte att det luktade kattbajs på hennes rum (när jag nämner det här, så inser jag att jag kanske borde undersöka den saken närmre... Jaja, en helt annan historia. Den här är mer glammig.). Hon kröp ner hos oss, och jag trodde inte hon skulle somna om. Men det gjorde hon. Enda kruxet nu är att jag är livrädd att väcka henne. Så jag sover på helspänn. Stel som en pinne i kroppen, liggandes ytters obekvämt. Halvslumrande.

Men vad gör det, vad gör det, kära vänner, när det betyder att man får finbesök av självaste Darin!

Minsann.

Alltid när jag halvslumrar på det där sättet, så drömmer jag lite udda.

I morse var Darin upp över öronen kär i mig. Han fråkade om lov ifall han fick pussa mig. Såklart fick han det. Hemma här visade jag upp han för alla fruar på gatan. Grr, mitt eget lammkött, liksom.

Och helt plötsligt, i hallen här, när vi skulle klä på oss, så faller karln (pojken?) på knä, och börjar sjunga: You´re out of my life.... Lala.

Sen vaknade jag av att Linus var kissnödig. Kabom! Back to reality.

Men jag gnäller inte. För min Jocke är hundra gånger bättre är Darin. På alla plan. Eller, han kanske inte har samma pipa, när jag tänker efter... Men jag älskar honom ändå.

Nu blir det frukostfix. Mannagrynsgröt är beställt av minsta Hillbom.

Vi har ju haft lov, så helgkänslan är ganska frånvarande. Vi har ju liksom "helgat" hela veckan.

Tror barnen har behövt det här lika väl som jag. Dom har verkligen vilat. I morse sov vi till halv åtta, sen satt vi på bompa och jag fick sova en stund till. Till typ tio! Och barnen bara mös i sängen. Tror jag iallafall. Mohahah.

Sen har det vart städrace. Hela dagen minsann. Uppe och nere. Bäddat rent i sängar, tvättat alla smutsiga sängkläder. Flyttat ut kaninen. Dona och greja. Färdiga vid typ fyra, och då orkade vi minsann inte laga mat. Dåååånken, sa min mage då. Dånken blev det. Och lite handling på Willys. I morgon ska det ju grillas här hemma. Så vi behövde lite majskolvar och sallad och grejs. Intresseklubben måtte verkligen anteckna detta.

I morgon ska barnen med mamma och pappa på kalas, hos mina kusiner. Så jag och Jocke får vara ensamma en stund. Ska bli najs. Ska försöka lura med honom ut på en promenad.

Har precis fått inside information om att det är massor med eländiga sjukdomar på dagis nu. Fy, för det. Vi som klarat oss så bra. Tvivlar ju på att barnen (eller jag) ska stå pall hela våren. Känns helt orimligt.

Nu vankas en kopp kaffe och lite kortspel.

Over.

Har nog aldrig njutit så mycket av en ledighet, ever. Tror jag. Fy f-n så skönt och lyxigt vi har haft det den här veckan.

I morse klev vi upp ur sängen vid tio. Så frukosten var inte uppäten förens 11. Det händer ytterst sällan, kan jag ju säga.

Vi bestämde oss för en liten promenix ner på byn, införskaffa lite pensér. Känns som det börjar bli vår på riktigt nu, och då vill man ha lite blomster. Eller nåt. Innan vi gick, under tiden jag tog bort frukosten, så skrev Saga en handlingslapp. Jag bokstaverade, och Saga skrev. Och titta, så otroligt fint det vart. Finaste handlingslappen någonsin, tror jag.

Väl hemma igen satte jag och Linus fart med plantering, lite sopning av gården, plockade fram utemöbler. Saga var iväg och lekte med tjejerna på gatan. Nu är det iallafall vårigt och fint. Och utemöblerna står redo på altan! Vi invigde idag, med ugnspannkaka, sylt och grädde till mellis/sen lunch. Men brrr, så jäklar blåde det storm. Tog inte lång tid heller innan det började regna.Så vi kastade snabbt i oss melliset, och nu sitter vi inne och pyser. Blir nog inte så många handtag gjorda idag heller.

Tror jag ska ut och klicka lite med Bosse framåt kvällen. Annrs blir det nog bara lugnt. Har bojkottat allt vad viktklubb heter, den här veckan när jag har lov. Lite skönt faktiskt. Inte tänka alls på vad man äter, bara njuta. Vi smyginvigde ju grillsäsongen förra helgen med hamburgare. Men på Lördag det det "riktig" grillning. Mamma och pappa kommer hit och vi ska grilla skinkstek. Och majskolvar. Och en gräddig vitlöksspäckad potatisgratäng. Det ska bli fint det.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sen ska jag gå och slänga ihop en makaronigratäng på alla småskvättar med korv som vi har.

Over.

En heldag med Anna, Albin och Anton. Förstår ni varför mitt hjärta bara smälter när Liten Albin är i närheten. Åhh.

Det senaste inom Bosse-terapin: En klicker.

Vi klickar, klickar och klickar. Falukorv i fickorna mest hela tiden. Ska bli spännande att se hur det fungerar på honom. OM det fungerar på honom. Ger det ett försök iallafall. Kanske ett lättare sätt att trötta ut honom, än att försöka gå ihjäl sig. Även om det är raketbränsle för att tappa några kilo. Vore liksom kul att känna att han verkligen är trött någongång. Pust.

Har en bekant som klickat sina hundar, och tycker att det fungerat kanoners. Så vi försöker. Träffade henne igår, tillsammans med hennes hund. Han och Bosse hälsade dock inte. Tränar ni mycket passivitet ute? Öhh... nä. Så vi stod där i en timme, och Bosse gjorde ingenting. Och tänk så trött han var. Av att inte göra något.

Är liksom min första hund, så jag har ju säkert gjort en massa fel. Men man lär sig med tiden. Och så får man sålla lite. Miljoner råd, men man får skaka av sig det som känns alldeles galet.

Utedag för hela slanten idag. Hann precis bylsa på båda alla kläder, och skulle precis plocka bort frukosten och förbereda lunchen - lite halvt stressad - och så kommer Linusen med bajs i kalsongerna. Lovely. Not.

Sen blev det iallafall cykling och lunch ute. Men kallt var det. Brrr.

I morgon väntar vi finfrämmande av Anna, Albin och Anton. Blir en heldag med lunch tillsammans. Det händer inte ofta, så det ser vi fram emot.

Nu ska vi snart lägga två trötta barn, sen blir det SuperMario för hela slanten. Han kommer åka på spö, den där Hillbom!