Visst. Det blev ett par skor. Och jag blev 1000 kr fattigare. Men sååå mycket nöjdare.

Började mitt äventyr på Team Sportia. Han vill veta exakt vilket underlag jag brukar gå på. Det är elljusspår, skog och asfalt. Då såg han sin chans. Men då behöer du egentligen tre par skor! Nähä du, din lilla spjuver. Den går jag inte på!

Vidare till Intersport. Där personalen brukar vara som hökar och erbjuda hjälp. Gick runt, letade personal, väntade, tittade, klämde. Inget hände. Efter typ 20 minuter bad jag en kille om hjälp. Jag visst kan du få hjälp, men inte av mig, för jag är upptagen. Sen gick han. Då gick jag med. Piss off!

Serviceminded my ass.

Grarvarn here i come!

Tre minuter senare var allt färdigt. I love Garvarn. Jag kommer aldrig köpa skor någon annanstans igen. Han är sååå trevlig, hjälsam och tillmötesgående så det är inte klokt!

Första skon satt som smäck! En Ecco, promenadsko. Den är ljuvlig. Jag svävar fram. Och jag är nu - mer än någonsin - övertygad om att när det gäller skor, så får man vad man betalar för. Punkt.

Det var den historien.

En annan historia är att jag har vart till Falun idag. Till logopeden. Med Linus. Det gick huuur bra som helst. Han var så duktig.

Någon som var mindre duktig var min bil. Eller Jockes bilhelvete!

I stora rondellen i Falun fastnar den där jävla kopplingen under mattan. Panik! Men jag ordnade det. Något jag däremot I N T E ordnade, var att ena däcket var gaaanska platt när jag kom ut ifrån logopeden. Typ, punkaplatt.

Och jag är liiite för fin för att ens vilja lära mig byta däck.

Så jag ringde min man.

Vet ni? Jag tror att vissa dagar älskar män sina fruar lite extra mycket. Och vissa dagar kanske lite mindre. Idag var nog en sån dag för Jocke. Den sistnämnda, alltså. För han fick åka från jobbet i Ludvika, till Falu Lasarett, för att byta ett däck!

Och sen hade vi en lunchdate i vårsolen på donken, det var ju trevligt.

Så jag är trött. Mycket trött. Ska äta en räksallad nu, sen pysa iväg på en lång, snabb prommis!

Over.