Jag är så himla glad idag. I hela kroppen.

Och vet ni, något som gör mig extra glad?

Det är att Saga tycker så himla mycket om min släkt. Som hon träffar alldeles för sällan, men hon pratar om dom. Och vet vilka vissa är.

Hon tycker så himla mycket om min Farfar Sune. Och vem gör inte det? Hur kan man låta bli?

Och min Faster Carin. Och min Moster Taina. Och min Morbrors sambo Annelie.

Det gör mig väldigt glad. Även om jag vet att ju äldre vi blir, ju mer sällan kommer vi ses.

Men Solla kommer ju alltid finnas kvar. Och så länge Solla finns, så finns ju Sune, på nåt sätt.

Nu svamlar jag i nattmössan. Det har vart en lååång, händelserik dag. En bra dag. Jättebra. Men nu är jag trött! Märks va?