Vi har vart i Horndal idag, hos Jockes mormor och morbröder. Tror jag skrivit om Horndal förut, kanske förra våren eller så. Det är något med där där stället, och människorna där. Jag tycker sååå mycket om det där stället. Det är få ställen som man har den där känslan om. Tiden bara rinner iväg när man är där. Och man är avslappnad och bara daisar. Det är lerigt, geggigt och vi blir alldeles smutsiga av allt stänk. Det är god mat och smaskiga små hembakta kakor och bullar.

Det är fantastiskt. Och mina barn känner lika.

Och det är ännu mer fantastiskt tycker jag. Det är så himla fint. Så fint att dom tycker om mina barn så mycket, och att mina barn tycker om dom så mycket. Dom busar, skrattar och mår primaballerina. Och jag bara älskar att se det. Den där ömsesidiga, totala kärleken. Det är fin och oslagbar.

Min Saga. Hon är en Saga. Hon är världens gladaste unge. Jag förstår inte... Hennes hjärta är alldeles för stort för hennes kropp. Hon är en av de finaste människor jag träffat någon gång, i hela mitt liv. Och jag säger det inte för att hon är min dotter, utan för att jag verkligen känner så. Om fler hade ett hjärta som henne, så skulle världens se så mycket bättre ut.

Något som gör mig alldeles varm i hjärtat, är när hon pratar om Solla. Solla, som är sommar för mig. Glädje, sommar, god mat, familj, bad, fiske och en massa annat. Som ligger mig sååå varmt om hjärtat. Hon har inte vart där jättemycket, men ändå så känner hon precis lika. Och det betyder så himla mycket för mig. Och för Farfar Sune och Carin, tror jag. Och för mina föräldrar. Att det behövdes så lite för att förmedla den känslan.

" Åh, tänk när det blir sommar, och vi får åka till sommarstugan. Bara vara och äta god mat."

Åh, mitt hjärta blir alldeles varmt.

Nu måste, måste jag fixa mat, före bingolotto. Synd, för jag hade lite flyt i bloggen för en gångs skull.

Vi får hoppas att flytet återkommer någon dag, och jag kanske kan leverera igen!

Kommentarer? Hoho? Vart är ni?