Föresten så har hon knipit! Systra Mi.

Bäbis ligger fortfarande kvar i magen och goffar sig.

Precis som det ska vara alltså.

Men nu är du mer än välkommen, lilla livet.

Vi är hemkomna!

Och Herregud, så jag har skrattat.

Trött är jag. Kom hem halv åtta igår kväll. Somnade runt tio, upp åtta idag, städa av lite, dop klockan ett (vi körde rally för att hinna). Fika efteråt, handla sen, hemma halv fem. Lite gröt och macka till kvällen, duscha ungar, och nu. Lugn och ro. Barnen är bänkade framför pippi, med lite vindruvor. Och jag är trött. Pust!

Men som sagt. Roligt var det. Var längesen jag skrattade så mycket att jag knappt kunde prata. Men det har jag gjort nu. Och det har vart låg nivå på humorn. Rikigt låååg. På Bajs-nivå.

På Fredagen, när vi kom på båten, så ficki ví veta att vi var försökskaniner. Visst, förstår ni. Ingen alkohol fick köpas i taxfreen på utresan. Man fick bara handla i puben. Väskorna fick åka genom röntgen, innan vi klev på båten, och all medhavd alkohol kastades. Det ni. Så det blev Happy Hour som gällde. Ändrade planer, liksom. För vi hade ju tänkt sitta i hytten och ha lite Party. Och eftersom det var Happy Hour gick vi väl kanske ut liiite hårt. Så klockan elva däckade jag och granntanten. Hihi. Men vi vaknade sex och var jätte alerta! Det ni. Inte riktigt som vi tänkt oss, men ändå skitbra!

Nåt annat som är skitbra är att det känns som jag hittat en riktig vän i granntanten. Ett dygn tillsammans fick liksom bekräfta det. Avslappnat, självklart och enkelt. Det är inte så många man har det så med. Vi har pratat om allt, allt mellan himmel och jord. Och det känns tryggt och bra. Du får mig att må bra, Therese. Tack för det.

Ikväll ska vi kasta våra battingar i säng vid halv sju är det tänkt. Sen ska vi ha en heeel kväll för oss själv. Det är iallafall vad jag håller tummarna för. Ska krypa ner i sängen tidigt. Och bara mysas.

Over.