Nu delar jag med mig, minsann. Titta, på dessa urvackra bilder på Linus. Jag blir varm i hela kroppen, av att se hans totala lycka. Scrolla ner, och börja nerifrån.

Hoppas, hoppas, hoppas, att jag inte tappat alla läsare. Att vissa kanske kan tänka sig att komma tillbaka. Vore roligt. Men löfte om att jag ska skriva ofta.

En liten uppdatering kanske skulle sitta på plats.

Sommaren kom, till slit. Den var varm och svettig, till en början. Lite coolare på slutet, men är ändå mer än nöjd.

Som vi hade längtat efter den där veckan på västkusten. Och till slut så kom den. Och det var alldeles, alldeles.... fantastiskt. DEt måste vara ett av de vackraste ställen på jorden. I Sverige iallafall. Jag ska bomba er med bilder, men det är liiite segt att adda upp dom. Så vi tar det i omgångar. Vi smet hem tidigare än planerat. Mätta och nöjda, längtade vi hem. Trötta på sand i sängen och en Saga som längtade hysteriskt efter sin mormor! Men ett fantastiskt semesterminne, verkligen. En obeskrivlig känsla att se Linus kärlek till havet. Hans iver. Att vi fick springa efter honom för att hinna ikapp. Och när Saga nu, en månad efter vi vart där, säger att hon alltid, alltid kommer att minnas västkusten, så känns det såklart värt varenda öre. Vi återkommer nästa sommar, Mellbystrand. Men då med mormor och morfar i släptåg!

Jobbet rullar på, både för mig och Jocke. Dagis rullar också på. Sag har börjat sitt sista år, vilket känns heeelt overkligt.

Slappardag idag, kalas i morgon för Jockes farmor.

Känns lite taffligt att skriva innan jag vet om någon ens läser... Lämna ett avtryck, så återkommer jag med mer.

Helt plötsligt, fick jag en sån himlans lust att sätta igång här igen. Vart hittade jag den lusten? Bra fråga.

Den bara hoppad på mig liksom.

Men finns det någon som läser, egentligen? Mamma & Anna?

Men vad fasiken, så bloggar jag väl för deras skull då! Moahah!

I´m back!