När jag tänker efter... Så skulle den lika gärna kunna få heta Fru Ibrahimovic. DEt skulle också vara helt ok. Och väldigt möjligt.

Alltså, om Jocke skulle dumpa mig. Någon gång. Vilket jag hoppas att han never, ever gör.

Men iallafall. Då skulle jag döpa om den här bloggen till Fru Bagge.

I löööv him. Vilken charm den mannen har. Åh.

Vilka galna två dagar det har vart! Fy rutti!

Började i Söndags kväll. Sådär suddi i blicken, som jag blir minutrarna innan migrän. Tog en migräntablett, la mig. Somnade som en klubbad säl, vakande med gräslig huvudvärk.

Åkte iallafall till jobbet. Det blev värre och värre. Vid lunch, när jag skulle åka in och handla, så såg jag inte reg-skyltarna på mötande bilar, allt var bara blurr. In på apoteket, köpte migränmedicin. Åkte hem, däckade på soffan. Skulle hämta barnen ett. men var tvungen att ringa och be om att lov, så dom fick stanna tills Jocke kunde hämta dom. Så gräsligt obehagligt.

Låg i soffan i typ fyra timmar.

Och så fortsatte eländet idag. Blir så sjukt trött. Hemskt trött. Konstant huvudvärk. Skulle ut och promenera med granntant, men här sitter jag. Törs inte göra något mer än nödvändigt, livrädd för att få tillbaka den där gräsliga huvudvärken.

Och då blir jag sur. För då vet jag att jag kommer gått upp i vikt när jag ställer mig på vågen på Fredag morgon. Och då blir jag så himla förbannad på allting. Fy.

I morgon ska, ska, ska jag vrar helt ok, så att jag fixar en promenad. Och då jäklar i mig blir det en snabb en. Det här går ju inte.

Tur, iallafall, att man har världens finaste lilla hjälpreda. Alldeles för duktig för sitt eget bästa.

Nä. Nu väntar soffläge. Halv åtta, Efterlyst och allt vad det. Och en apelsin eller nåt annat tråkigt.