Gissa om det var gott. Tillsammans med bulgur... Mmmm.

I morse stannade jag och barnen kvar i sängen en lite längre stund. Struntade i att ha bråttom, och låg och drog oss.

Helt plötsligt tar Saga min handkräm, tittar på förpackningen och säcker - klockrent:

- Undrar hur många kalorier det är i den här?

Mitt hjärta stannade! Vad har jag gjort?!

Jag har alltid, alltid sagt till Jocke att jag vill verkligen inte föra över min matnojja på Saga. Absolut inte. Jag har vart noga med det. Det är väldigt viktigt för mig. Hon har sett mig väga maten och frågat varför. Då har jag sagt att det är för att mamma ska äta lagomt mycket, och inte alldeles för mycket mat. Det tyckte hon var ok. Det har hon accepterat. Och det här med kalorier...

Gud.

Jag kan ju inte på något sätt försvara mig. Såklart har jag pratat om kalorier... Alldeles för mycket. Och inte tyckt att hon lyssnat, men antagligen så har väl ena elefantörat viftat åt mitt håll. Hon vet ju såklart inte vad det handlar om, eftersom hon tog min handkräm. Icke ätbar, liksom. Men det krossade mitt hjärta iallafall.

Jag vill försvara mig med att jag inte går på diet av något slag. Jag fikar, äter godis och äter precis samma mat som resten av familjen. Så gällande den saken, så har hon nog inte märkt något.

Jag bryr mig om vad mina barn äter. Jag lagar gärna mat hemma. Bakar bröd ibland. Pysslar i köket, och vill mer än gärna ha barnen med mig. Dom är välkomna, alltid, att sällskapa med mig i köket. Det finns alltid frukt, och serveras alltid grönsaker till maten. Jag lagar i princip allt från grunden, och eftersom dom bara äter min mat på dagis, så vet jag ju att det är samma där. Bra mat. Jag vill att dom ska tycka om mat, ha ett hälsosamt och sunt förhållande. Tycka att det är härligt och lustfyllt.

Men åh. Jag gick sönder en bit idag... Och jag vet att det bara är mitt fel, och att jag inte kan reparera det. Skadan är skedd, och det är alldeles fruktansvärt.

Inte ett ord om viktklubb, kalorier eller något liknande i hennes närhet igen. Jag måste tänka på det. Alltid.

Min fina flicka. Hon borde inte ens veta att det finns ett ord som heter kalori...

Ångest, ångest, ångest.