Idag, stod jag på jobbet och tjuvkikade på mina fantastiska barn. Jag har den stooora förmånen att få göra det, på arbetstid. Jag vet, få förunnat.

Och när vi kom hem kom mamma och pappa hit, och Saga tog upp matbeställningar. Och skrev ned i ett block, med hjälp av oss.

Men då slog det mig som en bomb. Hon skriver. Bokstäver. Förstår ni? Hon är sååå stor.

Jag har sagt det förr, och jag kan säga det igen. Helt opartiskt. Saga är en av de absolut finaste människor som finns på den här jorden. Överlägset. Det finns inte många som har ett sånt fantastiskt hjärta som hon har.

Och vi skulle ha en väldigt vacker värld, om fler var som hon.

Och jag tänker på att det var alldeles nyss hon kom till oss. Världens vackraste bebis. Omtumlande, överväldigande... omöjligt att ens försöka förbereda sig på den känslomässiga bergochdal-bana livet blir, efter den dagen du blir förälder.

Frustration. Ilska. Glädje. Sorg. Lycka. Trygghet. Kärlek.

Men idag är jag sentimentalisk. Och känner nästan... Sorg. Och frustration. Hur är det möjligt att tiden går så fort?

Jag lyssnar på Abba och får en tår i ögat.

Slipping through my fingers all the time,

I try to capture every minute

The feeling in it

Do I really see whats in her mind

Each time I think I´m close to knowing

She keeps on growing

slipping through my fingers all the time

Är det såhär det ska vara?!

För oh my god, i såna fall! Det går för fan i ett. Varenda liten sekund är uppbokad, uppstressad och alldeles för mycket. Eller är det bara såhär i perioder? Tycker hösten brukar vara lugn och skön... Våren däremot. Men nu är hösten bara... bläääh.

Jag är så trött att ögonen går i kors. Och jag känner mig så himla, himla uppstressad. För allt. Vore alldeles fantastiskt med en vecka, där almanackan är alldeles tom. För nu är det nåt hela tiden. Födelsedagar, personalmöten, föräldramöten, handla, laga mat, veterinären, tandläkaren, städa, tvätta.

Har man tur, så ska man någonstans därimellan hinna med sig själv. Och din man.

Vara mer än bara mamma och pappa, liksom. Men fattar bara inte vart!?

Det här var bara neggo, så det är kanske bäst att lägga ner för just nu.

Går och tar mig en macka med lax, och hoppas att livet känns bättre efter det. Kanske en kopp kaffe också.