Nu har jag ätit kakor och mjölk.

Det är faaan bättre att gå och lägga sig.

Jag vill ha massor, massor av pengar. Vill köpa fina skor, en snygg jacka... Massor. Men nej. Snåla jävla tider!

Tack och godnatt.

Jag längtar efter mitt hjärta. Varannan vecka, halv månaden, halva året... Är jag halv. Vill alltid, alltid, alltid sitta ihop med honom. Alltid vid min sida. Jag hatar att vara ifrån honom, att itne kunna prata med honom när jag vill, berätta något. Äta mat tillsammans. Längtar efter dig.

Och det värstaste. När barnen lagt sig. Då brakar helvetet loss. Då tröstäter jag. Till en förbannelse. Allt, allt, allt. Sånt som jag inte ens tycker om i vanliga fall. Tror fan jag skulle kunna gå lös på lakrits, till och med.

Det är bara ditt fel! Kom hem!!!!!!

Annars då. Jo. Fredag i morgon. Igen. Och barnen ska sova hos mormor och morfar. Nu vill jag inte ens påstå att vi behöver vara ensamma, och sova. Det är bara så enkelt att barnen ville sova där. Och fick de. Så, ok. Så för att kompensera denna tröstätning, så blir det en lååång promenad i morgon eftermiddag/kväll. Och en ännu längre promenad i skogen på Lördag morgon. Skönt.

Lite grillchips på det, var gött.

Undra jag om jag ska lägga mig framför TV:n ett tag. Bara slappa...