Det gick... ja... som väntat. Eller kanske inte som väntat. Vi har nog vart hemmablinda och inte riktigt insett hur otroligt dåligt han pratar.

Så farligt är det väl inte, har vi tänkt.

Men så tyckte inte BVC-tanten. Hörselkontroll och Logoped i Falun är nästa steg i denna lilla historia.

Min lilla prutt. Vi som tycker att han är så himla duktig.

Han skulle kunna strejka. Bojkotta att prata alls liksom, eftersom dom flesta ändå inte förstår honom. Men han kämpar på. Och ger inte upp. Och det gör mig sååå stolt. Hans vilja.'

Finaste pojkungen.

När det här är resultatet?

2 alldeles fantastiskt fina barn. Med starka egna viljor. Med humor. Med humör! Klokhet. Rediga små fina ungar! Vi är ju bra på det här. Då är det ju dumt att låta bli att producera.

Om nåt år. Då jäklar vill jag nog vara med om allt det där igen. Tänk den där känslan. Den där alldeles magiska känslan när någon sparkar i ens mage. Stackars män, osm inte får vara med om det.

Har precis ätit lunch. Glömde matlådan hemma. Torsk, äggsås och rivna morötter. Hade vart gött med potatis till. Men är man duktig så är man. Eller inte. En banan, en kopp kaffe och lite nötter till efterrätt.

Man borde bli bättre på att dricka grönt the... Det är riktigt nyttigt ju. Varöf rär man så dålig på det egentligen. För er som inte vet så jag kan berätta att det finns forskning som visar att grönt the hjälper mot PMS. Så om din man åker och handlar, och kommer hem med en kartong grönt the, så ska du nog ta dig en funderare på hur han upplever dig.*moahhaha*

Idag när jag kom hem hade Bosse ätit upp hela min receptpärm. Shame on him. Så gör man inte. Min finaste pärm, med alla små lappar.

Inte poppis.