Alltså, när det kommer till politik, så kan jag villigt erkänna att jag inte är det skarpaste kniven i lådan... Långt ifrån. Och jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag ska rösta på.

Jo. Det har jag nog gjort, men inte exakt.

Jag har känt som så att jag inte riktigt kan med den här... egogrejen. Om man får säga så. Jag har lite svårt för tänket att så länge jag får en tusenlapp extra i plånboken, så spelar det inte mig någon roll på vilkens bekostnad. Så nej, jag kommer inte att rösta på moderaterna.

Jag har ett jobb nu. Och jag är jättetacksam för den där extra tusenlappen eller vad det nu handlar om.

Men jag kan resa mig från stolen nu, gå ett par steg i trappen, ramla och göra mig illa. Få en redig smäll i ryggen/nacken. Och vips. Så är tryggheten borta. Var det värt en extra tusenlapp i månaden? Eller hade ni kunnat vara utan den, och vetat att ni hade en säkerhet när ni blev sjuka? Eller arbetslösa...

Jag har sagt att Fredrik Reinfeldt är de blåas stora fördel. Och att Mona Sahlin är de röd/grönas nackdel (enligt min mening är Maria Wetterstrand deras stora fördel. Me like that women!).

Och när jag läser det här, så är det sååå huvudet på spiken, att det är löjligt. Han är så otroligt rätt, och jag inser ju själv hur media har format min åsikt.

http://www.expressen.se/kultur/1.2134636/en-kvinna-hatad-av-herskna-men

Till råga på allt, liksom. Mammas hjärta gick ju sönder lite igår, redan. När jag tänkte på Linus, och hans bestyr.

Och som pricken över i:et, så har han såklart 39 graders feber idag.

Alla planer omkullkastades. Och Saga blev så illa tvungen att ge upp hennes vattenlek. Ingen barnvakt, och jag an omöjligt dra med en febrig bebis (jo, han är min bebis, ända tills det kommer en ny minsting) till badhuset.

Så vi blir hemma. Inne och myser. För det är då riktigt ruskväder idag. Fy.

Så vi kurerar oss med discney-chanel hela dagen lång. Och lite glass och chokladsås på det. Så ska nog det här bli bra också.

Lite typiskt dock. Jocke jobbar ju eftermiddag den här veckan, då löser sig ju vård av barn automatiskt, eftersom vi löser av varandra. Men i morgon var han tvungen att jobba dagtid, då det skulle komma någon viktig herre och visa honom något. Så i morgon tror jag vi kör på samma medicin som idag.

Glass och Tv.

Jag åt inte godis.

Jag ställde mig på Crosstrainern. I 45 jävla minuter!

Nu är jag fasiken nöjd.

Jag är så trött, trött, trött.

Och det skönaste, härligaste och mysigaste av allt vore att lägga barnen, sen kyrpa ner i soffan med stora godisskålen. Och en stor kopp kaffe. DEt vore alldeles fantastiskt. Och som det känns just nu, så lutar det mest åt det.

Men det nyttigaste, smartaste och bästa, vore att dra fram crosstrainern till TV:n, sen ta en dusch, en kopp the och en frukt.

För- Emot...

Tänk om det alltid vore sådär enkelt. Som som där dagarna på västkusten. Största problemet var vad vi skulle äta. Typ. Det här är min älskade Linus. I sitt esse. På en filt, på en strand. Tillsammans med sin familj. Då är allt så himla, himla enkelt för honom. För det mesta iallafall. För vi förstår vad han säger.

De flesta gör inte det.

Och det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta. Det är så gräsligt orättvist. Och jag kan inte låta bli att undra; hur hårt ska man behöva slåss för sina barn? För rättigheten att bli förstådd...

Inget är självklart och enkelt för Linus. Och det är orättvist. Jag hatar det.

Specialpedagoger, Logopder, otaliga resor till Falun, VAB, förhoppningar, förväntningar, besvikelse... hopplöshet. Vi kom ingenstans den här gången heller.

Varför kan ingen bara säga vad som är fel, och vad vi ska göra för att det ska bli rätt?

Han kan så mycket, han är så roligt och han kommer med de mest färska kommentarer som finns. Men de flesta missar ju det. Och det är tragiskt. Riktigt synd. En stor förlust för dom.

Ett ointresse från vuxna omkring honom, som gör mig alldeles... ställd. Är det rätt ord... Hur kan man vara så ointresserad av någon, när ens yrke är att hjälpa? Vem inbillar sig att det skulle bli bättre om vi låtsades inte förstå honom? Förstår ni över huvudtaget hans frustration? Tänk er själva. Tror ni verkligen, på fullaste allvar, att det här är något han hittar på? För att han är lat? För att han tycker att det är så himla roligt att förklara samma sak för sin mamma fem gånger, och hon fortfarande inte förstår?

För om ni fortfarande tror det, så kan det enbart bero på att ni inte är hans mamma.

Ni har inte sett blicken, paniken och frustrationen i hans ögon. När logopeden för hundrade gången försöker få honom att låta på ett visst sätt, och han tittar på mig och säger: Men mamma... jag kan inte!

Jag tänker fortsätta slåss. I all evighet. Så länge det behövs och lite till.

Duktiga lilla unge.

Idag tog jag med Saga på promenad, eftersom jag lovat det tidigare i veckan. Och hon är så himla redig. Hon cyklade i princip hela vägen, med lite hjälp av mig och Bosse. 8 km, totalt. Kom hem och fyllde på med mellis, sen ut och lekte igen. När hon kom in för middag så orkade hon knappt äta. Så himla, himla trött.

Gjorde hemmagjorda fiskburgare, och hemmagjorda pommes idag. Göttigt värre! Och superenkelt. Bara att mixa fiskblock med lök, dill, salt, svartpeppar, ägg och lite mjölk. Göra biffar, vända i ströbröd och steka några minuter. Verkligen supergott. Passar till mos, pressad potatis, hamburgebröd eller vad som. Gott är det iallafall, och ett enkelt sätt att få i barnen fisk, om dom annars är lite trugiga med det.

Eftermiddagsvecka för Jocke. Vad jag tycker om det? Både och... Skönt att få vara lite ensam på kvällen, när barnen somnat. Men ändå himla trist att vara utan honom.

Nä. Det här kändes som ett lite meningslöst inlägg i debatten. Mohaha.

Jag ger mig, istället.

Eller, nu kom jag på! Jag ska nog googla fram en sån där megalång frågelista, som brukar ligga på bloggar. Fördriva min dyrabara tid lite. Och er, såklart.

Plockat, fixat, donat, dammsugit, tvättat...

Racet är kört.

Nu ska barnen få lite kläder på sig, sen ska vi ner och panta flaskor, och handla hem lite nödvändigt.

Sen väntar vi hem älskade, lite lunch och sen en lång promenad. Tillsammans, hela familjen.

Jag är så lyckligt lottad.   

Den här helgen gick ju på tok för fort! Jistanes...

Började i Fredags med att pappa hämtade barnen, sen cyklade dom hem till mormor och morfar. Vi anslöt lite senare, eftersom tacos hägrades. Först åkte vi till stan en sväng, införskaffade en ny bilstol till Linus, och handlade till Lördagens kalas.

Väl hos mamma och pappa skulle barnen sova där. Men som väntat så sov ett barn där. Och det var inte Linus.

Lördagen nalkades kalas! Sjön i Hagge var the place to be. 11.00 var det samling vid pumpen. Vi var där en stund före, och gjorde i ordning eld och grejer. Mycket, mycket mysigt, måste jag säga. Även om vi inte fick någon fisk, så var det ett fantastiskt lättsamt sätt att kalasa på. Korv med bröd och lite fika.

Och paket till mig såklart. Förkläde, Ljuslykta, Bubbelvin+Glas, Lotter, Pengar... En väldigt ok presentlista, med andra ord.

Helt plötsligt skulle Linus sova borta, igen. Denna gång hos farmor och farfar. Såklart fick han det. Och utan minsta protest gick Saga med på att vara hemma med oss.

Jag vet baske mig inte om det hänt någon gång förut... Vi åkt ehem och packade upp och duschade, sen åkte vi till Hemmakväll och bunkrade film och godis. Och innan vi åkte hem från stan, så avslutade vi med Mc Donalds. En perfekt asvlutning på en perfekt Lördag.

Jocke fick inte se färdigt filmen, för innan första filmen ens var slut, så hade Linus ringt och ville hem! Haha!

Så nu sitter vi här, och det är Söndag igen. Jocke jobbar extra, så vi är alldeles ensamma. Ska snart fixa lite frukost, sen måste det pysslas lite här hemma.

Linusen har visst inte några rena kalsonger... Hrm.

Lämnar er med några bilder från helgen.