Mina vänner. Ordet vila har fått en  helt ny innebörd för mig, de senaste två dagarna. Har ju vart sjuk. Eller, vi har väl vart genomförkylda hela bunten. Och det ger sig inte heller. Igår fick jag nog, och tänkte att banne mig, nu lyssnar jag på kroppen. Så jag tog den där jävla karensen igår.

Och Jocke skulle ha jobbat eftermiddag. Men han tog vab. Vilket alldeles fantastiskt system vi  har här i Sverige, egentligen. Helt otroligt. Vi borde vara mer tacksamma över det, istället för att gnälla på att försäkringskassan är sen med en utbetalning, eller så.

Men det är en annan historia.

Iallafall så har jag fått viloorder av honom. Annars åker han och jobbar, säger han. Så det är väl bäst att lyda order.

Jag har fan inte gjort någonting på två dagar! Soffan, datorn, toaletten, äta. Sen börjar det om.

Och tillråga på allt, så har han bytt bort sin telefon mot en liten, liten bärbar dator. Så nu kan jag slå ihop surfa och titta på tv. Haha! Han kan han.

Så jag fortsätter väl med det här ett tag till då. Jag blir hemma hela veckan, men Jocke jobbar i morgon eftermiddag igen. Herregud. Hur ska det gå.

Iallafall. Vi har stooorslagna planer. Större än ni någonsin kan ana.  

Trött som tusan!

Skönt att Jocke är hemma med barnen. Är otroligt skönt att bara kunna tänka på sig själv.

Barnen är lika snoriga och uttråkade. Så vi ordnade ett chokladbollsbak. Sen satte barnen och pappan av mot Nisses. Skulle få köpa något litet för att piffa upp en trist Tisdag.

Linus, den lilla minikocken, skulle köpa mat. Sån plastmat. Sötungen. Man måste ha mat för att kunna laga mat, sa han. Och såklart har han rätt. Men det ärh ärligt att se såhär tidigt att han har ett så brinnande intresse för köket.

Glömde visst att vända på bilden! Ni får vrida om huvudet istället.

Mår inget vidare.

Alldeles sjukt trött, genomförkyld, ont i kroppen, ont i halsen, hosta. Och nu har det hållt på i över en vecka, så i morse fick det vara nog. Tog mig den där hemska karensdagen. Jocke har tagit Vård av Barn, och tvingat mig till husarrest. Datorn och TV:n är mina vänner idag.

Känns helt ok.

Annars rullar allt på. Upp och ner, hit och dit. Lite bergochdalbana. Men mest upp, av olika anledningar. Plus det där killet i magen på vägen ner.

Jag är i en förträffligt trevlig period i mitt liv just nu. I Like It.

Våran Söndag i bilder. Ibland är ord alldeles överflödiga.

Men om jag ska bli djup, så kan jag säga att ord har idag vart väldigt viktiga. Nog om det, här kommer bilderna.

Kan tillägga att vår rekordstora taggsvamp vägde 314 gram! Inte illa för en enda svamp!

Idag efter jobbet, så tog jag med mig min största unge och åkte till stan, en sväng. Pappagubben hemma hade ju inte städat färdigt! Så vi var tvungna att fördriva tiden ett tag.

Vi började med ett besök på Hemmakväll. Har länge trånat efter filmen "Till Vildingarnas Land", har klämt på den, men snabbt beslutat mig för att barnen är för små för den.

Idag tog Saga den, på en gång, och sa att hon ville se den. Jag var inte sen att hänga på.

Jag märkte på en gång att dom var för små. Men vi fick inte stänga av för Saga, hon blev hysterisk. Så Linus fick vackert bädda ner sig i vår säng, och titta på Nalle Puh. Så kikade vi färdigt på filmen här uppe.

Det var en alldeles fantastisk film! Den var så sagolikt vacker, och jag skulle meeer än gärna ha ett gäng Vildingar hemma. Mitt hjärta blev alldeles varmt av filmen.

Och på slutet hulkade och grät både jag och Saga. Se den, titta på den. Barn som vuxen. Jag tycker att den var alldeles, alldeles fantastisk.

Något annat som är fantastiskt är att min lilla bebispojke håller på att bli stor. Han skriver sitt namn. DEt är stort. Megastort. Jag skulle ta kort på det, men då vägrade han skriva igen. Ibland blir L:et upp och ner, S:et backochfram, och N:et förvandlas till ett M. Men det spelar ingen roll. Han är iallafall världens duktigaste kille!

Snart sängen. Sovmorgon i morrn. Mycket välbehövligt.

Trattkantarellsoppa och vitlöksbröd till lunch, sen kalas hos Liten Tuva. Det - om något - ser vi fram emot!

Jag är sjuk. Då är det himla, himla, himla synd om mig. Väldigt, förfärligt synd om mig. Jag har 37,6 i temp. Fruktansvärt.

Hade visst ett par ämnen att avhandla här.

Vi börjar med viktklubb.

Mitt huvud har kokat de senaste dagarna. Motivationen har trytit. Inget har vart roligt. Snarare oroligt. Det finns banne mig ingen ork! Och det känns nästans om jag vill starta en liten protest.

Viktklubb i all ära. Jag har allt som allt tappat 19 kg tack vare vk. Jag hade aldrig klarat det själv. Det är ett alldeles fantastiskt system. Enkelt och självklart. Och det funkar, om man följer det.

Jag har lärt mig massor. Hur många kalorier jag ska äta som minst. Hur mycket jag bör äta för att gå ner i vikt. Hur mycket jag kan äta som mest, utan att gå upp i vikt.

Jag har lärt mig hur mycket en portion potatis väger. Jag behöver inte väga den mer, utan vet det bara. I huvudet. Jag borde inte behöva viktklubb mer. För det borde sitta i huvudet nu.

Så nu utför jag ett försök. Jag agerar försökskanin åt mig själv. En månad, utan viktklubb. Ingen vägning av mat, ingen vägning av mig själv.

Jag är trött på att väga, stirra mig blind på siffror och hela tiden tänka på att äta så lite kcal som möjligt. Heeela tiden. Jag är trött på dåligt samvete. På att skriva upp varenda vindruva jag äter. Jag är trött. Det räcker.

Så. Det andra. Besiktningen av huset! Ohohohooo... Spännande va?

Det gick ok. Som väntat. Badrummet nere borde vi göra något åt. Det bästa hade nog vart om vi gjort det förra året. Eller kanske till och med året före det.

Men nu står vi här, och mattan typ hänger från väggarna. Näää. Inte riktigt, men nästan.

Samma dom föll på tvättstugan. Men det känns inte riktigt lika akut, då det inte är ett våtutrymme på det viset. Vi duschar inte där.

I det läger blir man liiite svettig. Det är mycket pengar. Alldeles för mycket pengar för en kommunalare och en industriarbetare att bara hosta upp sådär.

Det är i det läget man blir sååå glad att man har en bra husförsäkring. Mina damer och herrar. Idag tycker vi om Folksam. Mycket. Puss och kram till er, liksom. Ni tänker betala vårt nya badrum. Nåt läckage i golvrummet som såg till att det blev så.

Så småningom ska Folksam även få titta på vår tvättstuga. För där ljuger jag inte när jag säger att mattan faktiskt hänger ner från väggarna. Och inte bara på ett ställe, heller.

Men nu ska jag kurera mig, innan tillagningen av middagen börjar. Fiskgratäng med dillsås och räkor, till et pressad potatis.

Jag har en plan nu. Jag vet nog hur jag ska göra. Lägga upp allt. Påminn mig omd et i morgon, att jag ska skriva om att räkna kalorier, tänka på varenda liten vindruva du stoppar i munnen, och aldrig kunna bre en smörgås med gott samvete.

I morgon. Nu är klockan för mycket.

I morgon ska jag även berätta om bestikningen av huset.

I morgon är en annan dag.

Min motivation.

Viktklubb, gå och häng dig. Ungefär så känns det.

Orken, lusten. Borta!

Vet fasiken inte hur jag ska hitta den igen. Har helt tappat det där bra tänket.

Just nu tänker jag mer åt det här hållet:

Tänk om jag dör i morgon. Vad surt att jag inte åt ostkrokar idag.

På det kommer man ju inte speciellt långt. Säger ju sig själv. Men vad gör man!?!?! Hjälp mig att hitta rätt igen...