Visst funkar det. Det är det bästa av allt med viktklubb. Jag vet - med 110% säkerhet - att om jag sköter mig, fyller i, väger maten och hela karusellen, så går jag ner i vikt. I Love it! -1,2 kg på en vecka. Det var längesen! Himlans roligt. -14,2 totalt.

Hejja mig. Och tack Therese. Utan dig hade jag inte gått med i VK. Och tack Bosse. Utan dig hade jag aaaldrig gått så mycket och långt som jag idag gör. Me like you, mucho.

Kalas för hela slanten idag. Lite kalas igår också, nästan. Tokiga, höggravida Ulrica hade gjort smörgåstårta till hela personalstyrkan. Så vi var hem till henne igår, åt den godaste smörgåstårtan ever, drack vin, skrattade, pratade och beundrade hennes otroligt vackra hus.

Men idag var det ett annat kalas. 1 årskalas. För lilla Albin. Så störtskön unge. Sååå cool. Visade totalt ointresse för hela ståhejet. Han ville vattna blommor. Men massor av paket blev det, och supergott fika.

Fick ju även klämma på Fasters gull också. Finaste Tuvaklimpen. Åhh. Mina fina, fina syskonbarn. Mmm. Ibland räcker inte orden till.

Redan på kalaset borde jag börjat misstänka något. Saga rörde nämligen inte tårtan. Och det, mina vänner, hör inte till vanligheterna. Hemma var hon trött, trots att hon sovit ganska länge i bilen. När hon skulle klä av sig frös hon. Vänta nu, tänkte jag... Jodå, minsann. 38,1 i örat. Så vi får väl se hur det blir, för lilla Fröken. Bara att hålla tummarna att hon inte åker på samma däng som Linusen hade. Så hög feber vill vi inte ha igen.

Nu vätnar kaffe och stora godisskålen med familjen. Over.

Igår när jag kom hem från jobbet, var jag trött. Jättetrött. Både psykiskt och fysiskt. Sliten, trött i huvudet. Miljoner funderingar som bara snurrade i huvudet. Ungefär lika många orosmoln som cirkulerade i hjärnan.

Pengar, jobb och gud vet allt.

Jag var sur, grinig och irriterad. Och såklart fick barnen och Jocke ut för det. Det sista jag kände för var en promenad. Det mesta jag kände för var soffan och choklad.

Men jag tog mig ut. Jag kämpade mig upp för berget, upp till toppen. Pustade ut när jag kommit fram till masten, sen fortsatte jag vidare. När vägen började svänga neråt, och utsikten började visa sig. Åh. Om jag bara hade kunnat fånga den där magiska känslan i en burk. Jag andades in och bara njöt. Och jag vet att det låter urlöjligt. Men vilket lyckorus det ger. Skogen. Ljudet, eller avsaknaden av ljud kanske. Ljuder av tystnad? Kan man ens säga så...?

Vårkvällssolen lyste genom träden. Och dom där träden... åh. Dom börjar bli gröna. och det är alldeles fantastiskt.

När jag kom hem så slog det mig hur många problem som var borta ur mitt huvud. Och då konstaterade jag, att om man känner att hjärnan sväller över av funderingar. Snöra på dig pjucksen, ta en timmes promenad i skogen. När du sen kommer hem, så sätter du dig och tänker och känner efter. Många problem är visst borta, eller hur? Det är då, just då, du kan börja i sålla. Vad som var viktiga, riktiga problem. Och vad som bara var fjant.

Det tror jag det.

Och nåt jag är förbannad över, är varför det ska vara sån jävla tabu över att prata om att man har dåligt med pengar? Varför är det något man ska skämmas över? För det gör man, tamejfan. Just för tillfället är vi fattiga som kyrkråttor. Ser ni, jag säger det, och jag tänker fan inte heller skämmas. Jag vet inte alls villka som läser mig blogg. Ett 30-tal personer om dagen. Nu vet ni det. Grattis.

Hur många är det inte som sitter där hemma och grämer ihjäl sig över ekonomin, men bara håller god min utåt och tycker att det viktigaste är att allt ser bra ut på utsidan. Bullshit. Eller hoppa och skit, som min man skulle sagt.

Bli kompis med mig. Jag hymlar inte.

Men nu ska jag ta tag i dom verkligen problemen i mitt liv. Städa min garderob.

Jag är trött på att baka ihjäl mig inför ett kalas, så därför tänkte jag att jag skulle bjuda de som vill gratta Saga på mat, istället. Typ dra ihop en potatissallad med färskpotatis, feta, tomater och lite annat. Kanske grilla kyckling till. Smart tyckte jag.

Skulle framföra förslaget till Saga igår, höra om hon hade något förslag eller önskemål på mat. Först började hon gråta. Hon trodde att hon skulle bli utan tårta. Efter att ha försäkrat henne om att så var inte fallet, utan naturligtvis så skulle vi äta tårta efter maten.

Allt var lugnt, men då kom domen.

- I såna fall vill jag att vi ska äta pölsa!

Pölsa?! WTF?! Näää. Jag måste förhandla, på något vis.

Nu är jag sådär gräsligt dålig igen, på att uppdatera här.

Men allt flyter på. Nä, det flyter inte alls. Det svischar! Går i någon sorts jäkla raketfart. Och idag har jag köpt födelsedagspresent till Saga. Min fina Saga. Hon fyller fem år? Fem år!!! Vad hände?

Minns det som igår, när jag gick runt där på vårkanten. Eller, jag gick inte. Jag vankade. Eller åkte bil, mest faktiskt. Som en pendel mellan Falun och Smedjebacken. Med ett alldeles för högt blodtryck, och alldeles för mycket äggvita i urinet. Men vi ordnade det med.

Jag är trött, som faaan. Den här månaden är såhär äcklig späckad. Varenda helg, liksom. Nu i helgen blir det ettårskalas. Förstår ni? Lill-tjock är ett år! Shit...

Saga går på sin Mulle på Söndagar. Och hon älskar det. I Söndags fick hon faktiskt träffa Mulle också, och dom byggde en fågelholk tillsammans. Den målades och ska sättas upp i äppelträdet på gården. Fint. Mitt fina liv.

Tittade ni på humorgalan? Det borde alla ha gjort. Vet ni att det finns speciella sjukhus i Afrika, för barn som svälter? Det var fruktansvärt. Och vet ni att det dör 5 miljoner barn varje år, av svält? Åh, vad vi behöver se annat ibland. Vad vi behöver höra om sånt för att få lite perspektiv på det vi har. Vatten, varma sängar, mat, tak över huvudet och vi behöver aldrig oroa oss för att någon ska komma och skjuta ihjäl oss på natten.

Ändå är vi aldrig nöjda, och ska alltid ha mer. Märkligt.

Linus tal händer det grejer med. Tycker vi iallafall. Det går framåt. Min tappra lilla pojke.

Igår kom mamma och pappa hit. Jag bjöd på mellis. Och pappa, den gubben, hade med sig en brun påse, som jag på en gång misstänkte att det var något gott i. Minsann. En fet vaniljmunk. Och jag åt den. Och sen var jag så dum att jag kollade upp på VK hur många kalorier den var. 502 kcal. Mer än en hel jävla middag!

Jag blev så jävla förbannad på mig själv, så jag kollade upp hur länge jag behövde stå på crosstrainern för att få bort det. En timme.

Sagt och gjort. Ren, jävla finnjavälaranamma. En hel jävla timme. Tack för det, pappa.

Idag blir det ingen promenad, kan jag vackert meddela.

Pjuben, puppar, skruppas. Kärt barn har många namn. Och hela familjens lilla bäbis har vart sååå klen de senaste dagarna.

Jocke stannade hemma med Saga i Torsdags, eftersom hon hade 38,3 på Onsdagskvällen. Men på Torsdagen var det som bortfluget. Däremot, lilla skruppas. Pang, 39,5. På kvällen 40.1 Jag sa det på jobbet; när barnen är sådär dåliga, så skulle man egentligen kunna sitta vaken hela natten. För även om man ligger ner och blundar, så sover man inte ändå. På nåt sätt. Hela kroppen och medvetandet är liksom vaket. Ständigt redo. Reagerar på minsta lilla rörelse eller suck.

Lugnare igen på Fredag morgon, men sen kom det tillbaka.

Vi skulle ju grillat i Hagge igår, med bror och familj. Men det blev avblåst snabbt. Mot kvällningen var han pigg (tack, alvedon och ipren). Så vi åkte runt med bilen och kikade. Han nöjde sig med det. Väl hemma hade han ont överallt och frös. Han somnade, men när jag skulle sova, tempade jag med örontempen. 39,9 vid tolvtiden. Och då visar oftast örontempen någon grad mindre. Så troligen 40,2 eller så.

I morse var han pigg igen. 37.5 Men nu har han 38,8. Visserligen lägre än tidigare. Men ändå.

Och han blir sååå ynklig. Och det gör så förskräckligt ont i mammahjärtat. Troligtvis så vabbar jag på Måndag. Får se hur läget är i morgon, men det känns nog ändå som att jag kommer göra det.

Något helt annat. Viktklubb. Oh... skäms, för att jag fuskat så mycket. Men idag är det nystart. Heeela Maj ut. Irriterar mig själv att jag inte skött mig. Jag har gått ner hela tiden, sakta, men ändå. Ligger väl på -13,5 eller nåt. Och jag vet att den siffran hade kunnat vara myyyycket bättre. Jag vet, att allt, allt, allt handlar om planering. Så länge jag planerar, så spricker det inte. Så nu jäklar, är det hårt mot hårt.

Min skor är ljuvliga, och nu kan jag äntligen gå i skogen igen. Så jag har inget att skylla på.

Ikväll blir det grillning. Helgrillad fläskfilé, och små foliepaket med potatis, tomat, lök, svamp, morötter och annat gött. Kanske stoppar i lite feta i min. Mmm. Me like.

Vi väntar in pappa Jocke. Vi - jag och världens finaste Linus.

Saga ville sova hos mormor. Inte bara en natt, utan två. My God. Det är tyst i huset idag, med andra ord.

Det är iallafall tur att kickan sköter sig som hon ska. Vaknade 05.30 i morse hos mamma och pappa. Mohahah!

Linus saknar ihjäl sig efter sin syster. Oh, som han längtar. Tårarna rullade ner för hans kinder, när vi kom hem idag, och han insåg att han skulle vara ensam heeela lååånga eftermiddagen.

Men det är väl så... man saknar inte kossan förens båset är tomt. Eller nåt sånt, klatschigt.

Det är Onsdag idag, och åååå som jag önskar att det vore Fredag istället. Hade vart för jävla skönt. Men det är väl bara att traggla på. Ska kolla lite på jobbet i morgon, om det finns möjlighet till en komptimme eller två. Slipper man kanske jobba hela Fredagen.

Packat och donat med paket som jag sålt på Tradera. Ett jäääääääättepaket, tydligen, för alla jävla kartonger är för små! Grr. Och posten är svindyr. Har strykt, pressat och gjort allt för att det ska bli så lättpackat som möjligt, men det vill ändå inte riktigt. Irriterande. Och så blir jag grymt uppstressad av att veta att någon väntar på det där paketet, någon som betalat 610 kr för det.

Nä. En kopp kaffe på det här.

Det har knådats, kladdats och rullats. Alla bullar är nu uppdelade i små påsar, och färdiga för frysen.

Har även hunnit med en lååång prommis på elljusspåret. Så sjukt härligt. Det är så himla, himla fint att gå där. Man blir att må bra i hela kroppen. Träden gör mig lycklig, typ.

Och det här var - by far - det töntigaste inlägget på very long.

Litet tips.

http://iamsthlm.blogg.se/

När man känner sig sådär dassigt grå, trist och trött. Kika in här! Maria är sambo med en av Jockes vänner. Man bara drömmer sig bort till fint nagellack, putande små läppar och snygga frillor. Sen vaknar man av att någon skriker: Jag är färdig! Det där var minsann en raketbajs! (Sagas standard när det går fort att göra nr. 2)

Får väl duga för idag, tror jag minsann. Snart lägga barn, sen en kopp the i soffan.

Började väl ok på morgonen.

Inbokad logoped i Falun, 11.00 Så 9.30 skulle jag och barnen åka. Typ 8.30 ringde dom och sa att logopeden var hemma med sjuka barn. Jaha... Vikarie inbokat på jobbet, och vi får inte avboka ett lovat jobb.

Föräldrapenning. Perfa. Passade på när möjligheten fanns. Badhuset. Finemang.

Skynda hem, packa väskan. Av en händelse kollade jag lappen på kylen: Måndagar 14.00-19.00 WTF!?!?!

Lekparken istället då. Kanske kan tigga lunch av syster. Men nä... Hon jobbar ju.

Kaos.

Lekparken blev det iallafall, sen Willys. Efter det hem och baka bullar! Snart är laddningen klar, och vi inväntar mormor till fika.

Snabbt, stressat och totalt ointressant inlägg!