Lite skillnad är det faktiskt. Även om det känns motigt ibland, och som att man sliter i onödan.

Känns riktigt modigt att lägga ut såna här bilder. Ni kanske inte ser någon skillnad alls? Och jag bara blottar mig... Skitsamma. Here it come´s!

Översta bilden är från förra våren. Då jag vägde som allra, allra mest. Understa bilden är från idag.

Har precis kommit hem från en superskön morgonpromenad med granntanten. Fint som snus, att fylla i 75 minuters promenad på viktklubb.se.

Viktklubben rullar på, den med. Har haft paus under sommaren. Men ligger på -18 kg totalt. Ska slänga in ett före och efter kort sen. Lite skillnad syns allt.

Men nu blir det en dusch, och lite piffning. Sen bär det av på 80-årskalas!

Jocke måste börja tänka sig för lite. Gällande hans spotify-val.

Saga är som en svamp. Slurp, säger det. Så har hon bara sugit i sig allt, vartenda ord.

Idag nynnade hon vid bordet:

Åhh, åhh, vad det är skönt att va naken, svänga med snabeln och vicka på baken...

Skärpning.

Nu delar jag med mig, minsann. Titta, på dessa urvackra bilder på Linus. Jag blir varm i hela kroppen, av att se hans totala lycka. Scrolla ner, och börja nerifrån.

Hoppas, hoppas, hoppas, att jag inte tappat alla läsare. Att vissa kanske kan tänka sig att komma tillbaka. Vore roligt. Men löfte om att jag ska skriva ofta.

En liten uppdatering kanske skulle sitta på plats.

Sommaren kom, till slit. Den var varm och svettig, till en början. Lite coolare på slutet, men är ändå mer än nöjd.

Som vi hade längtat efter den där veckan på västkusten. Och till slut så kom den. Och det var alldeles, alldeles.... fantastiskt. DEt måste vara ett av de vackraste ställen på jorden. I Sverige iallafall. Jag ska bomba er med bilder, men det är liiite segt att adda upp dom. Så vi tar det i omgångar. Vi smet hem tidigare än planerat. Mätta och nöjda, längtade vi hem. Trötta på sand i sängen och en Saga som längtade hysteriskt efter sin mormor! Men ett fantastiskt semesterminne, verkligen. En obeskrivlig känsla att se Linus kärlek till havet. Hans iver. Att vi fick springa efter honom för att hinna ikapp. Och när Saga nu, en månad efter vi vart där, säger att hon alltid, alltid kommer att minnas västkusten, så känns det såklart värt varenda öre. Vi återkommer nästa sommar, Mellbystrand. Men då med mormor och morfar i släptåg!

Jobbet rullar på, både för mig och Jocke. Dagis rullar också på. Sag har börjat sitt sista år, vilket känns heeelt overkligt.

Slappardag idag, kalas i morgon för Jockes farmor.

Känns lite taffligt att skriva innan jag vet om någon ens läser... Lämna ett avtryck, så återkommer jag med mer.

Helt plötsligt, fick jag en sån himlans lust att sätta igång här igen. Vart hittade jag den lusten? Bra fråga.

Den bara hoppad på mig liksom.

Men finns det någon som läser, egentligen? Mamma & Anna?

Men vad fasiken, så bloggar jag väl för deras skull då! Moahah!

I´m back!

Ibland händer det något i mitt huvud. En snilleblixt, skulle man kunna kalla det.

Det händer inte ofta, vill jag påstå. Och dom gånger det händer, så är det oftast något som rör mig. Något viktigt för mig.

Som i det här fallet. Mina örhängen.

Jag gillar inte skor. Jag har storlek 42 på fötter, det säger väl allt... Då är det inte roligt. Jag gillar inte väskor. Det är trist. Och alldeles för dyrt.

Men örhängen. It´s my only passion, tror jag.

Och igår, köpte min mamma mig ett par finfina blå tingeltangel (som min man kallar det). Jag har haft lite problem med det här med förvaring för örhängen. Jag knölar ner dom i någon låda med massa tomma flaskor med hårskum/spray. Sen blir det fula, eller går sönder. Förstörda, liksom. Och det är ju synd.

Klockan två inatt, när jag tog ur mina senaste tillskott ur öronen. Då slog det mig. I dag på förmiddagen nämnde jag det för min man, och en sekund senare var det fixat. Han är såååååå haaaandyyyy.

Och jag är så jävla smart, så det är tragiskt att jag slösar bort det genom att röra i grytor hela dagarna! Mohahah!

Tänk. Jag klarade det. Eller, vi klarade det. Veckan från helvetet är över!

Vi avslutade den med en kommunfest i går kväll. Helt ok. Inte så mycket mer än så. God mat och trevligt sällskap. Tror jag kom i säng runt två eller så. Sov som en stock, till tio i morse. Redan igår kväll höll jag på att sakna ihjäl mig efter mina barn. Åh. Vill bara vara hemma med dom. I morse hann jag inte mer än att vakna, sen ringde vi hem dom.

Pannkakslunch på altan, med farmor och farfar. Sen bar det av ner till hamnen, för ett par ljuvliga timmar med moster gull. Finaste Albin. Åh, vilken härlig unge. Kameran var med, men jag tog fasiken inte ett enda kort. Puckat.

Kycklingklubbor i ugnen. Lite pommes till det. Blir gött. Sen blir det nog en vända till Storsand ikväll. Ska försöka få fegis-bosse att ta ett dopp. Tvivlar på att det går. Snarare blir det nog så att Saga Hillbom kommer väldigt gärna vilja ta ett dopp. Knasiga unge.

Sista vändan till Falun igår på ett tag. Känns skönt. Igår fick vi avbryta, för Linusen var alldeles för slut och trött. Han ville inte alls. Och vi -tillsammans med logopeden- anser att det har hänt grejer. I början när vi var där, så var det enbart vokaler han använde. Nu använder han p, b, m, j, och vissa sch/sj-ljud. Så något har hänt. Och han sa att det var fysiskt omöjligt att Linus har en försvagning mellan näsa och gom, för i såna fall vore det omöjligt att få fram dessa ljud. Så det var ju en lättnad.

Kameran ska med ikväll, för nu känns det som det är dags för ett par bilder här.

Nu, matlagning!