Gissa om det var gott. Tillsammans med bulgur... Mmmm.

I morse stannade jag och barnen kvar i sängen en lite längre stund. Struntade i att ha bråttom, och låg och drog oss.

Helt plötsligt tar Saga min handkräm, tittar på förpackningen och säcker - klockrent:

- Undrar hur många kalorier det är i den här?

Mitt hjärta stannade! Vad har jag gjort?!

Jag har alltid, alltid sagt till Jocke att jag vill verkligen inte föra över min matnojja på Saga. Absolut inte. Jag har vart noga med det. Det är väldigt viktigt för mig. Hon har sett mig väga maten och frågat varför. Då har jag sagt att det är för att mamma ska äta lagomt mycket, och inte alldeles för mycket mat. Det tyckte hon var ok. Det har hon accepterat. Och det här med kalorier...

Gud.

Jag kan ju inte på något sätt försvara mig. Såklart har jag pratat om kalorier... Alldeles för mycket. Och inte tyckt att hon lyssnat, men antagligen så har väl ena elefantörat viftat åt mitt håll. Hon vet ju såklart inte vad det handlar om, eftersom hon tog min handkräm. Icke ätbar, liksom. Men det krossade mitt hjärta iallafall.

Jag vill försvara mig med att jag inte går på diet av något slag. Jag fikar, äter godis och äter precis samma mat som resten av familjen. Så gällande den saken, så har hon nog inte märkt något.

Jag bryr mig om vad mina barn äter. Jag lagar gärna mat hemma. Bakar bröd ibland. Pysslar i köket, och vill mer än gärna ha barnen med mig. Dom är välkomna, alltid, att sällskapa med mig i köket. Det finns alltid frukt, och serveras alltid grönsaker till maten. Jag lagar i princip allt från grunden, och eftersom dom bara äter min mat på dagis, så vet jag ju att det är samma där. Bra mat. Jag vill att dom ska tycka om mat, ha ett hälsosamt och sunt förhållande. Tycka att det är härligt och lustfyllt.

Men åh. Jag gick sönder en bit idag... Och jag vet att det bara är mitt fel, och att jag inte kan reparera det. Skadan är skedd, och det är alldeles fruktansvärt.

Inte ett ord om viktklubb, kalorier eller något liknande i hennes närhet igen. Jag måste tänka på det. Alltid.

Min fina flicka. Hon borde inte ens veta att det finns ett ord som heter kalori...

Ångest, ångest, ångest.

Jag har en vilja. En speciell vilja. Vi kan kalla den finn-viljan. Det gör iallafall min man.

Ibland måste jag ta fram den. Oftast i "träningssammanhang". Som när jag står på Crosstrainern, och det gör ont, riktigt ont. Och är jobbigt. Då kan jag gråta lite, samtidigt som jag skriker. Allt detta samtidigt som jag fortfarande trampar på maskinen. Men finnviljan ser till att jag inte kliver av.

Eller som när pappa kom hit med fika, en dag i våras. Och nästan tvingade mig att äta en hel munk. Då blev jag förbannad, och då kom finnviljan fram. Då stod jag på Crosstrainern i en timme. Sen kunde jag knappt stå på benen. Men munken var borta.

Idag var jag förbannad idag. För att jag legat klubbad i två dagar med migrän, och inte kunnat motionerat alls. Så idag bestämde jag mig för att slå rekord. Banrekord! Haha!

Vi går ju söppenmyren, jag och tanten mittemot. På 1,20. Det är liksom vår standardtid.

- Fan, idag ska vi slå rekord, sa jag!

Och vi gick, och vi gick ännu snabbare, och lite snabbare än då. Och när vi inte trodde vi kunde gå snabbare, så ökade vi tempot ännu mer. Och vi drog ner tiden med 10 minuter!

Heja finnviljan!

Att Therese låg i backen mellan Lyrvägen och Stenvägen och nästan kved, och var på väg att kräkas, är en annan femma. Vi fick ner tiden! Det viktigaste av allt.

Mot slutet där fick liksom Bosse dra henne. Hon höll i Bosse och jag lockade på honom. Då fick hon lite extra skjuts.

Hon är för jävla duktig, den damen. Hon har nog också en finnvilja.

Finnviljan är stark.

Det hoppas jag att ni har koll på. För det är minsann min födelsedag!

Min man har ju redan köpt en present till mig, vilket just idag känns lite båååring. Råkade ju visst sänka min telefon i pastavattnet på jobbet. It did not survive! Så jag fick en ny telefunk av honom för två veckor sen. Och så har jag köpt tårta till mig själv... Tänk vad konstigt det är att Jocke aldrig behöver göra det. Mycket märkligt. Or not!

Så jag har en lite bakelse stående i kylen, väntades och ropandes på mig. Jag kommer, jag kommer.

Annars då. Jo, det är höst. Och det känns ok. Men iallafall, såhär i hösttider, så kan det ju vara bra att pigga upp sig med lite ljuvliga sommarminnen.

Anna och Lisa, at their best!

När jag tänker efter... Så skulle den lika gärna kunna få heta Fru Ibrahimovic. DEt skulle också vara helt ok. Och väldigt möjligt.

Alltså, om Jocke skulle dumpa mig. Någon gång. Vilket jag hoppas att han never, ever gör.

Men iallafall. Då skulle jag döpa om den här bloggen till Fru Bagge.

I löööv him. Vilken charm den mannen har. Åh.

Vilka galna två dagar det har vart! Fy rutti!

Började i Söndags kväll. Sådär suddi i blicken, som jag blir minutrarna innan migrän. Tog en migräntablett, la mig. Somnade som en klubbad säl, vakande med gräslig huvudvärk.

Åkte iallafall till jobbet. Det blev värre och värre. Vid lunch, när jag skulle åka in och handla, så såg jag inte reg-skyltarna på mötande bilar, allt var bara blurr. In på apoteket, köpte migränmedicin. Åkte hem, däckade på soffan. Skulle hämta barnen ett. men var tvungen att ringa och be om att lov, så dom fick stanna tills Jocke kunde hämta dom. Så gräsligt obehagligt.

Låg i soffan i typ fyra timmar.

Och så fortsatte eländet idag. Blir så sjukt trött. Hemskt trött. Konstant huvudvärk. Skulle ut och promenera med granntant, men här sitter jag. Törs inte göra något mer än nödvändigt, livrädd för att få tillbaka den där gräsliga huvudvärken.

Och då blir jag sur. För då vet jag att jag kommer gått upp i vikt när jag ställer mig på vågen på Fredag morgon. Och då blir jag så himla förbannad på allting. Fy.

I morgon ska, ska, ska jag vrar helt ok, så att jag fixar en promenad. Och då jäklar i mig blir det en snabb en. Det här går ju inte.

Tur, iallafall, att man har världens finaste lilla hjälpreda. Alldeles för duktig för sitt eget bästa.

Nä. Nu väntar soffläge. Halv åtta, Efterlyst och allt vad det. Och en apelsin eller nåt annat tråkigt.

Migrän och massa annat skit. Vilken jävla, helvetes dag...

Lika bra att lägga sig och hoppas på en bättre dag i morgon.