Vet ni? Det var precis som att det var på riktigt. Det var helt magiskt... Nästan läskigt.

Vi fick en son. Han skulle heta Kalle.

Allt var så verkligt. Varenda känsla, liksom. När jag ammade honom. Jag kände exakt hur det kändes.

Det låter helt sjukt. Men det var alldeles fantastiskt.

Jag som har haft så svårt för pojknamn. När vi har pratat om en tredje bebis, så har flicknamnet alltid vart glasklart. Maja. Det har inte funnits något annat alternativ.

Farmor Maj-Lis, och mormor Maja-Lisa. Min farmor och mormor alltså. Så det har vart självklart.

Men pojknamn har ju vart en djungel! Det var även så när Linus skulle komma. Vi visste inte förens han var här. Och jag tycker fortfarande att han borde hetat Love, men jag blev totalt nedröstad av alla omkring mig. Så det blev en Linus.

Och nu vet jag ju precis vad en eventuell Lillebror skulle heta. Kalle, såklart.

 

Therese

19 september 2010 10:22

Nä jag håller med dig en Love är ju alldeles perfekt! Det tycker jag ni kör på nästa gång, börja o prata om Love redan nu så vänjer sig folk =) Mamma o pappa kunde inte förstå hur vi kunde ta Ebba o Elias, mamma tycker fortfarande inte om namnet Elias =) Kram

 

mammis

19 september 2010 19:46

Kalle Hillbom,jamen det är ju klockrent! Linus är Linus och kan inte tänka mig något annat,men jag kommer inte alls ihåg att du pratade om Love?

 

Sara

19 september 2010 21:08

Vi har en Kalle i familjen, Henriks son heter Carl iof men har alltid kallats Kalle så han borde ha blivit döpt till det istället =)
Kram på dig

 

Carin

20 september 2010 07:29

Pappas pappa (alltså min farfar, din gammelfarfar blir det då va?) hette ju Karl men kallades för Kalle Larsson:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://blogg.mama.nu/mellanhimmelochjord/

Efter det där inlägget, så borde typ någon tipsa Ingvar Kamprad, sen borde han sponsroa mig med ett fett stort IKEA kök. Ett bondkök där jag och barnen kan kladda loss ordentligt. Med gott om plats?   Vem mejlar Ingvar? ...

Här skulle det ligga ett fint kort, på Sagas mess från köket. Men kameran kaikade ur, så ni får hålla tillgodo utan.   Iallafall så har Fröken hjälp mig att laga mat idag. Ett tips från coachen till alla er som har små matvägrare. Låt dom vara me...

Att jag är en sucker för låttexter, det är ju old news för er som hängt med i bloggen ett tag. Vet att ni inte är så himlans många nu, men det känns ok. Nästan bättre. För ni som läser nu, är antagligen uppriktigt intresserade, och läser för att ni b...

Jag har många kusiner. Mest på min mammas sida. Vi ses inte jätteofta. Väldigt sällan, faktiskt. Alldeles för sällan.   Och dom gånger vi ses, så kommer det alltid vara... fel. Konstigt. För någon fattas. Kommer alltid fattas.   Lilla Johan. ...