Idag får väl jag lov att ta åt mig av det... Fan. Jag hatar såna här dagar. När allt bara blir fel. Och barnen får ut för det...

Dom har haft en ruskigt otrevlig, sur och dum mamma idag. Och jag skäms. Och jag har sagt förlåt till dom. Men det hjälper ju inte. Gjort är gjort.

Ska snart ta mig en dusch, och duscha av mig skiten. Kanske känns bättre då. Kanske - kanske - till och med att jag orkar stryka lite. Vi få se. Men först blir det en heeet dusch.

Måste ha en torkställning. Fan, vad irriterande det är att inte ha en... Nästa inköp.

För att spä på min dåligamammadag så fick mina barn gröt och limpa till kvällsmat. Usch. Me don´t like.

Jag vet inte riktigt varför det blev såhär... Eller jo. Det finns väl många små anledningar och sen bara... Nog! Så dumt. Istället för att säga vad man tycker och tänker direkt, så samlar man på sig.

Mina gryn... Ska kompensera genom en hel eftermiddag i badhuset, med avslut på donken på Torsdag.

Igår hade vi en alldeles ljuvlig svampplockardag. Korvgrillning och grejer i skogen. Bättre än så blir det inte. Bilder kommer sen. Njuter av varenda sekund, när jag får ha det så bra.

Nä. Duschen. Sen blir det sängläge och Lipstick Jungle vid niosnåret.

God natt.

Idag är det två år sen.

Två hela, långa år.

Två år sedan jag fick det där samtalet. Min mobiltelefon ringde vid halv tolv, och av ren reflex valde jag bort. Gick en sekund sen ringde det igen.

Innan huvudet kopplar. Klockan? Vem ringer? Vad har hänt?

Så många gånger jag tänkt att vi har vart så otroligt skonade. Vi har haft en sån enorm tur. Friska (alla mår bra idag iallafall), fria från olyckor och andra hemskheter.

Tills den där dagen.

Sen kommer jag inte ihåg så mycket. Mamma ringde. Berättade att Johan hade krockat. Att Johan var död.

Va? Nä?

Sen är det lite blurr... Minns att jag och Jocke försökte kolla om det stod något i tidningen om vad som hänt, på nätet då. Men ingenting. Mamma ringde igen, tror jag. För på nåt sätt kom informationen fram om att församlingshemmet öppnat. Posomgruppen var där.

Jag kommer aldrig glömma känslan som bara vällde över mig när jag kom ner dit. Omtumlande, omskakande och... Overkligt. Som något sorts katastrofställe. Paniken. Och mitt i alltihopa kommer Taina och Foffo. Och som jag absolut inte hade räknat med att se dom där!

Mitt hjärta liksom knyter sig när jag tänker på den där natten. På när hela församlingshemmet var knäpptyst, och fullt till bristningsgränsen, och räddningsledaren förklarar händelseförloppet och säger att han inte klarade sig. Att säga det, sätta ord på det blir så himla hårt.

Och den där polisen... Den där arma, stackars polisen, som säkert gjorde det där för första gången. Glömmer aldrig hur han vände bort huvudet, bet sig i läppen för att inte börja gråta. Det var så olidligt för honom.

Det var ett omtumlande dygn. En omtumlande tid.

Förlora sitt barn? Kan det finnas något mer omänskligt?

Vi tänker på er idag. På er förskräckliga, hjärtskärande förlust. På vår förlust. Någon kommer alltid, alltid att fattas.

Och på dig, Johan. På allt du aldrig fick vara med om. På alla du berört. På alla liv och värderingar du rört om. Berört.

Och vi vet att du finns med oss.

 ***

Om det tändes en stjärna varje gång vi tänkte på dig, skulle natten vara ljusare än dagen

 ***

http://huopana.site24.se

http://www.lonely-knight.com/pri/ljus.

Titta! Celebert besök idag.

Han är sååå fin, att mosters hjärta bara smälter.

Elias spottade ut min mat idag. Skitunge!!! Han ville ha fil istället. Stackars barn. Han försökte verkligen, men kunde absolut inte.

Och jag lagar mat på dagis?!?! Stackars barn.

Bäääs var här idag. Fick jättefina kort, som jag ska visa sen. Men idag orkas det nog icke.

Är sjukt trött, och huvudet värker. Barnen har duschat, så jag ska kasta mig ner i duschen nu, sen lägga två trötta barn.

Sen har jag och Therese åkt i skift till affären, för att kunna köpa godis. Haha! Tragiskt!!!

Så det blir till att krypa ner i soffan med en godispåse och en bra film. Me Like.

http://www.youtube.com/watch?v=vCrNVDCpK2c

Min besöksstatistik har stigit drastiskt!!!

Why?

Från att ha haft ungefär 40 (om ens det) besökare på en dag, så är jag uppe i 65-70.

Vilka är ni nya som läser?

Lilla Therese har tungt nu. Och jag tänker på henne hela tiden.

Hon har förlorat någon, och är såklart jätteledsen.

Och jag kan inte göra annat än att tänka på att det snart är 2 år sen Johan slets, rycktes, bara försvann ifrån oss.

En otroligt omtumlande tid, och så fruktansvärt mycket tankar, ångest, tårar.

Så mycket jag aldrig kommer att glömma. Så många känslor som aldrig komma försvinna.

Vi vet ingenting. Absolut ingenting. Vi tar bara allting förgivet. Jag tar bara förgivet att min älskade man ska komma hem från jobbet. Jag tar för givet att mina barn ska vakna i morgon. Jag tar allt för givet.

Den här är till Johan. Bokstavligt talat. Det är Johans låt, gjord enbart för Dig.

http://www.myspace.com/jsonpark

"The Road"

Lugnet har landat på Stenvägen 11. Skönt efter en riktig heldag.

Började jobba halvsju. Vid ett kom Jocke med barnen. Sen hade jag långdag, så vi kom hem halv fem. Dammsög och torkade golv, sen mat. En stund framför TV:n, sen somnade kidsen ovaggade i sina sängar.

Skönt med lite lugn och ro. Linusen har vart lite tragglig senaste kvällarna vid läggning.

Jistanes, när jag tänker tillbaka. Vilken piece of cake det är att ha två barn vid läggning mot vad det vart. Vilken fröjd det är när allt lugnar ner sig. När de jobbigaste småbarnsåren är förbi.

När jag satt där. Panikslagen. Jocke jobbade eftermiddag. Saga var 1½ år, Linus nyfödd, med gräslig kolik. Och så skulle jag försöka lägga henne. Och han skrek. Kaos.

Men man fixade det. Man fixar det mesta, men efteråt funderar man hur i helvete man fick till det.

Nä. Mina kottar är på väg att bli stora, och jag är mer än nöjd med dom två. Det räcker bra såhär. No more bäbis. Jag nöjer mig med mina syskonbarn! Nice att kunna lämpa iväg dom när dom blir lite gnöliga.

Apropå syskonbarn, så kommer Mosters Gull hit i morgon. Ska fixa lite kort, så ni får se hur stooor bäbis blivit. Fingrarna bara försvinner in i hans fläsk när man håller i honom! Haha! Vilken liten dunderklump. Lovely.

På Lördag ska vi till kupolen en sväng. Jag, mamma och syster. Vi brukar göra så då och då. Kanske en gång i halvåret eller så. Nu är det mitt i månaden, och semestern har vart, så det ekar liiite tomt i pluskan.

Lägger mitt hopp till travet i min plånbok.

Vi strosar iallafall runt en heeel dag. Viktigt att åka tidigt så att vi hinner både äta mat och fika. Mohahaha.

Nu ska jag rätta travet!