Han somnade.

Utan tutte.

Min duktiga, duktiga unge.

Igår var det min man. Idag är det mina barn.

Mina barn är på väg att bli stora. Och jag måste villigt erkänna att liiite svider det.

Saga har alltid vart otroligt lätt. Hon har liksom fixat allt själv. Sa själv, före två år fyllda, att hon slutar med tutte. Nu, liksom. Blöja bara hände. Hon har ju knappt kissat i sängen! Vällingen också. Tjopp bara. Slut.

Då tänkte vi att med Linus, här kommer allt igen liksom. Vällingen slutade vi med i våras, han drack ändå aldrig upp den. Inte ett pip om det liksom. Blöjor har vi övat på nu under sommaren. Och nu skriker han rakt ut när han har nattblöjan på sig, för han vill iiinte kissa i den! Så var det klart.

Men så var det tutten. Denna ständiga följeslagare. Hans bästa vän. Han och hans tutte.

Sen kom Bosse, och åt upp varenda jäkla tutte! Vi köpte nya hela tiden! Linus kastade dom på gräsmattan, och Bosse tuggade sönder dom. Till slut, när det fanns en kvar, så förklarade vi att han var tvungen att vara väldigt, väldigt rädd om den. För det är den sista tutten. Sen finns det inga mer. Och det har vart helt ok för honom.

Och idag hände det. Bosse tog hans sista tutte.

Det finns inga mer. (Såklart ligger det ju ett trepack uppe i skåpet, men det låter vi vara osagt.)

Kan det vara såhär enkelt? Kommer han bara acceptera det?

Ska bli otroligt spännande att se. Han ska sova nu, och är skitförbannad av både den ena och andra anledningen. Men inte ett ord om tutten.

Till något helt annat. Fick brev idag om valpkurs! 31/8 kör det igång! Ska bli skitskoj!