http://www.youtube.com/watch?v=HQ6sp3X_LVk

Ohhh... vilken härlig Lördag vi har haft! Alldeles fantastiskt härligt.

Förmiddagen gick åt till att baka bullar! För hela slanten. Även om vissa åt mer än dom kavlade. Hrm...

Förmiddagen gick även åt till att fundera varför tanta mittemot kom hem med massa långa lockar i håret. Vilket hon vanligtvis inte har. Återkommer till det.

Efter lunch gick vi en promenad ner till mamma och pappa. Mosters lilla Gull-Albin var där. Åhhh. Vad jag önskar att tiden fanns att träffa honom mer. Ibland skäms jag för att jag aldrig åker dit. Men nääär. Usch.

Lite fick jag iallafall klämma innan han somnade.

Vi fick med oss en bytta med nykokta barkenkräftor hem. Mmm. Finns inget godare! Så vi har ätit lite salami, baguette, kräftor och frukt till middag.

Väl hemma fick vi återigen fundera lite till. Varför var dom så finklädda mittemot? Och deras familjer där?

Då, som en blixt från klart himmel!!! Dom har gift sig, dom rackarna!

Så jag tog luren och ringde (tvärs över gatan). Herrn i huset svarade.

- Har du din... sambo där?

- Nä.

- Nähä, vart håller hon hus då?

- Jag har ingen sambo.

- NÄÄÄ, FÖR DU HAR EN FRU!!!

Era fulingar. Ni gjorde helt rätt, och jag är sååå glad för er skull! Massor av grattis till er. Och Therese var vacker som en dag. Skulle tro att det kommer bilder på hennes blogg, så kika in där. therese83.bloggagratis.se

Nu ska jag avsluta den här härliga Lördagen tillsammans med min husband i soffan.

Over.

Barn och man sover, och jag är uppe som värsta husmoren och kokar risgrynsgröt. Har man lovat så har man!

Vovve vaknade, så då var det lika bra att köra igång. Sen väntas bullbak. Sen åker vi ner till mamma och pappa, pussar lite på tjock-Albin, och äter lite nykokta kräftor. Mmmm.

Min älskade man är hemma. Han har bytt skift, och jobbat förmiddag idag. Likaså i morgon.

Han åkte hem och sov (eftersom han kom hem typ tolv i natt) och jag åkte till badhuset med barnen, sen fick dom mat på donken. Nu ska stuptrötta barn få sova. Sen ska jag och mannen titta på film och äta pizza i soffan.

Jag har längtat efter honom. Det är kanske därför jag vart så aggressiv mot han... Hihi.

Han somnade.

Utan tutte.

Min duktiga, duktiga unge.

Igår var det min man. Idag är det mina barn.

Mina barn är på väg att bli stora. Och jag måste villigt erkänna att liiite svider det.

Saga har alltid vart otroligt lätt. Hon har liksom fixat allt själv. Sa själv, före två år fyllda, att hon slutar med tutte. Nu, liksom. Blöja bara hände. Hon har ju knappt kissat i sängen! Vällingen också. Tjopp bara. Slut.

Då tänkte vi att med Linus, här kommer allt igen liksom. Vällingen slutade vi med i våras, han drack ändå aldrig upp den. Inte ett pip om det liksom. Blöjor har vi övat på nu under sommaren. Och nu skriker han rakt ut när han har nattblöjan på sig, för han vill iiinte kissa i den! Så var det klart.

Men så var det tutten. Denna ständiga följeslagare. Hans bästa vän. Han och hans tutte.

Sen kom Bosse, och åt upp varenda jäkla tutte! Vi köpte nya hela tiden! Linus kastade dom på gräsmattan, och Bosse tuggade sönder dom. Till slut, när det fanns en kvar, så förklarade vi att han var tvungen att vara väldigt, väldigt rädd om den. För det är den sista tutten. Sen finns det inga mer. Och det har vart helt ok för honom.

Och idag hände det. Bosse tog hans sista tutte.

Det finns inga mer. (Såklart ligger det ju ett trepack uppe i skåpet, men det låter vi vara osagt.)

Kan det vara såhär enkelt? Kommer han bara acceptera det?

Ska bli otroligt spännande att se. Han ska sova nu, och är skitförbannad av både den ena och andra anledningen. Men inte ett ord om tutten.

Till något helt annat. Fick brev idag om valpkurs! 31/8 kör det igång! Ska bli skitskoj!

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/08/sommar-del-2-forsta-dejten-med-amanda

Sååå fint skrivet.

Jag älskar min man. Verkligen. Vad vore jag utan honom? Han är en alldeles fantastisk människa. Lugn, trygg och så otroligt full av kärlek.

En finare pappa till mina barn kan jag inte ens drömma om. En bättre människa att dela mitt liv med finns inte.

Men. MEN:

P L A N E R I N G S F Ö R M Å G A N ! ? ! ? ! ? ! ? ! ?

Är det genetiskt? Eller, vad är det för fel? Efter en timmes ältande med tanta (Grannfrun) så kan jag bara konstatera. Det är en gen, eller en kromosom eller något liknande, som gör att det är såhär.

Huuur kan det komma sig att dom inte ha någon känsla, över huvudtaget, för planering. Notera att jag inte anklagar min man endast för något. Utan hela jävla manliga släktet. What´s missing? Hur kan det komma sig att jag hinner så otroligt mycket mer på en förmiddag än vad han gör?

Rör det aldrig deras rara små hjärnor att alla barnens byxor är för små? Att man kanske skulle ta fram någon mat ur frysen? Att man måste handla hem vissa grejer innan dom tar slut?

Hur kan det komma sig att min hjärna fungerar som så att jag noterar allt i skafferi, kyl och frys. Att jag lägger det i ett fack i mitt huvud, "alltsomärpåvägatttaslutfacket". Att jag sen öppnar det facket när jag kommer till affären nästa gång. Och vips, så är det aldrig slut på något hemma här.

Hur kan det komma sig att jag redan i slutet på Juli börjar fundera över vinterkläder? Hur kan det komma sig att overallerna redan är fixade? Att det ligger namnade, nya fingervantar i deras lådor?

Kanske skulle skippa att bry mig i skorna... Får se när det står nya, fina skor på hyllan?

Många gånger uppfattas vi nog som tjatiga. Men vad fan beror det på?

Jag blir inte trött av att dammsuga. Eller sätta på en tvättmaskin. Eller laga köttfärsås. Eller packa en väska.

MEN:

Jag blir så fruktansvärt trött på att min hjärna aldrig får vila. Aldrig, aldrig, ALDRIG!!! Det mal, konstant och ständigt. Alla dessa tankar. Och detta eviga planerande! Organisera, planera, fundera... När ska vi göra det där? Hur ska jag hinna med det där? Måste jag göra såhär för att det där ska funka? Den tanken tror jag aldrig har susat förbi i ett manshuvud.

Födelsedagspresenter? Vem handlar dom? Vem slappnar lugnt av och tänker; det är nog fixat.

Jag älskar min man. Han är mitt livs fynd. Han tvättar, stryker, städar och fixar. Han är den finaste, finaste pappan i världen.

Men snälla Gud, pilla in den här planeringsgenen i hans huvud innan jag blir knäpp!!!

Amen.

PS. Och ändå var det mitt fel att vi inte fick ketchup på korven! DS.