Jomenvisst.

Min Saga har väl dragit på semester med Mommo och Moffa. Hotell i natt, sen Åland i morgon. Hemma igen i morgon kväll. Må tro att det var en ivrig Saga som ville iväg.

Jocke har ju eftermiddag, så jag, Linus och Bosse är alldeles allena. Linus har bänkat sig i soffan med Ahlgrens Bilar och Nicke Nyfiken.

Vi ska snart fixa till något att äta. Lilleman ville ha fiskpinnar. Fiskpinnar? Jaja. Hans ord, min lag.

Det är jobbigt för fisen. Han har det nog jobbigt. Känns nästan som att han slits mellan att vara bebis och lite större kille. Ena sekunden är det trots, på hög nivå. För att nästa sekund krypa upp i fosterställning i mitt knä, och nästan försöka krypa in i mig. Mitt gryn. Är väl bara att finnas där, ge det som behövs.

Så istället för att sitta här och klämma ska jag gå och krypa ner bredvid kärleken i soffan.

Min första semesterdag börjar lida mot sitt slut. Den har regnat bort, men ändå vart heeelt ok.

Igår kväll skulle vi till lekparken med kidsen, tänkte samtidigt låta Vovve springa av sig i skogen lite. Med koppel på, såklart.

Och vad ser jag vid kanten av sandlådan?! Just det. Kantaruschker! Så igår kväll satt jag och barnen och gottade oss med smörstekta kantareller. Jocke är inte sådär överdrivet förtjust, men barnen såg ut som små fågelungar.

Den här morgonen började med ett läkarbesök för pjupin. Hans öga har ju krånglat så ruskigt länge. Rinnigt och rött. Vi fick ögonsalva för ett par veckor sen. Två gånger om dagen i en vecka. Men fy fan! Kändes osm ett övergrepp varenda gång han skulle ha sin medicin. Vilken jävla fajt.

Så kommer Jocke hem från läkaren idag. Ny salva. 4 gånger om dagen. 4 gånger? 4 gånger om dagen ska jag halvt misshandla min son. Jag dör.

Blev det inte bättre inom en vecka skulle vi få åka till Falun och visa upp ögat där.

Märklig historia.

Annars har det vart bullbak för hela slanten här idag. Mysigt, faktiskt. Kaoset och röran följer liksom med på köpet. Men kul var det, och gott blev det.

Det har vart en dryyyg dag med Vovve. Innan han kom oroade man sig för vissa grejer. Till exempel rumsrenhet. Men det gick ju som en dans. Han är ju kanonduktig, knappt någon olycka alls. Dörren är alltid öppen, och han går ut när han behöver göra något. Skulle dörren vara stängd så märks det väl på hans beteende, att något är på g.

Men nu när han har vart här ett tag, så funderar man ju över helt andra saker. Moment som Sitt och liknande känns ju som en piss i missisippi, jämfört med tex. inkallning, som är mitt stora magont nu. Jag grubblar, funderar, tänker och läser. Och så läser jag olika böcket, och får olika råd. Att jämföra med amning. Haha!

Det var dåligt, jag vet.

Tillbaka till ämnet. Det är fan tungt och svårt. Och jag vill inte bara vänta. Jag vet ju inte heller exakt vad valpkursen innebär, men förhoppningsvis blir det lite stöd på vägen.

Men som sagt. Vill gärna börja direkt. Men i vilken ända...

Ett annat, egentligen ännu större problem. Linus och Bosse =  Not Friends.

Linus är nog svartsjuk. Och blir då irriterad och hårdhänt mot Bosse. Som såklart måste få försvara sig. Så svår balansgång.Och jag kan inte se till dom båda två heeela tiden. Det vore ju mer än ett heltidsjobb. Båda måste ju liksom lära sig.

Nu har han sista kvällsrycket, sen varvar han ner för kvällen. Standard, sista dagarna. Vi var ut och busade och lekte lite för en stund sen. Men regnet vräkte ner, så vi fick ganska snabbt ge upp.

Linus däckade i soffan efter kvällsmaten. Mat och mat. Fil och müsli, snarare. Bullbaket tog kål på mig, så jag orkade inte något annat.

Nu ska jag kyrpa ner i soffan och få lite Sagakärlek, innan hon också däckar.

Over.

Fan. Jag blir alldeles knäpp på dett nafsande och bitande... Vad fan gör man? Hur gör man? Blä...

Sen är det semester.

Det är helt sjukt, helt ofattbart. Men sååå ljuvligt!

Fem veckor hemma, tillsammans med mina fantastiska ungar. Tyvärr jobbar ju Jocke, men det får gå ändå.

Vi ska ha det sååå skönt. Baka bullar, bada, pyssla, leka. Ska ta vara på varenda liten sekund.

Så efterlängtad.