30/7 är det 5 år sen jag och min man träffades.

Känns som en heeel evighet. Och mycket har hänt. 30/7 2004 träffade vi varandra. 14/6 2005 är Saga född.

Ni ser. Vilket tokeri. Var nog många som skakade på huvudet åt oss.

Men här står vi idag. 5 år senare. Gifta. Hus. Hund. Ett barn till.

Lyckligare än någonsin. Stabila som få, om jag ska vara ärlig.

Lugnet, tryggheten, självförtroendet, lyckan... Allt han ger mig.

Och det blir bättre och bättre för varenda dag.

Vi ligger vakna långt in på nätterna och fnittrar och pratar. Och igår kväll så bara ramlade den över mig, den där känslan. Den där nyförälskade, pirriga känslan. Jag går med en fånigt leende på läpparna.

Jag mår så oförskämt bra, och det mesta beror på honom.

Mina fina, fina man.