Ibland frågar jag mig själv.

Klockan är 22.35 och jag har precis avslutat ett bak med frallor. Idioti. Iallafall, såna här frallor man jäser i kylen över natten. Så i morgon bitti är det bara att vrida på ungen. Och utan minsta ansträngning, så vips, färskt bröd till frulle! Inte illa.

Barnen är speedade. Väntar in sin pappa som kommer vilken minut som helst.

Saga har vart borta ett dygn och det har vart alldeles hiskeligt tomt! Jistanes, vad det har värkt i mitt hjärta. Men nu är kickan hemma. Så nu inväntar vi bara pappa, sen ska vi kasta oss alla i säng. Lugn och ro, familjen är komplett igen.

Tänk att man känner sig halv, tom och konstig, så fort en pruttunge är borta. Det gör lite ont i ens hjärta, varenda vareviga gång man lämnar bort dom.

Nu är det tröttsvammel. Over.

Det hände något roligt i helgen.

Jag var på lite partaj med en gammal vän sen långt tillbaka. Vi var väldigt tajta då, men har idag otroligt olika liv, så det blir lite svårt.

Iallafall. Ibland är hon lite bängen.

Hennes killes mamma är från Egypten. Det syns inte alls på honom, men vi kom iallafall fram till att man skulle kunna kalla honom mulatt.

Då kläcket Fröken T ur sig:

- Men A, då kanske vi får mulattska barn!

Har ni hört något så lustigt. Mulattska barn.

Hysteriskt. Dagens roliga.