Jag har en liten historia att delge er.

Denna händelse ägde rum en kväll förra veckan. En kall kväll. Sisådär -10 grader.

Min man låg i feber, och var inte alls pigg. När tabletterna satte in, runt niosnåret, och gjorde verkan, så blev helt plöstligt karln vrålhungrig!

En liten parentes i den här historien. Min man gör allt för mig. Allt. Han skämmer bort mig mer än vad jag förtjänar. När jag var gravid, och fick ett sjukt craving efter milkshake klockan tio på kvällen, så satte han sig i bilen. Han klev ur en varm säng, klääde på sig, gick ut i ösregnet, åkte till Ludvika, beställde en milkshake och fick svaret: Milkshake-maskinen är trasig!

Och då var han beredd att åka till Borlänge, men där hejdade jag honom.

Parentesen slut, tillbaka till historien.

Jag tänkte att jag iallafall kunde ge tillbaka lite, av allt snällt han gjort mot mig.

Men hjärtat, jag åker och hämtar en kebab till dig. Ring och beställ så hämtar jag. Sagt och gjort.

Snyggt värre, var det sista jag klämde ur mig innan jag åkte, här åker jag och hämtar mat i foppatofflor, barfota.

Smart, sa då min man, du är verkligen förberedd om något händer.

Det gör det aldrig, sa jag, och stängde dörren.

Tror ni jag fick äta upp det?

Hell yeah!

Drog en ride över byn, för att bilen skulle bli riktigt varm. In på ågatan, får en liten släng på bilen som känns helt under kontroll (eller något liknande...). Däremot. Tillbakaslängen. Den var... hrm... inte riktigt under lika mycket kontroll. För jag liksom... flög på nåt vid. Och landade i en snöhög. Och la i backen. Och inget hände. Och sa... Fan. Många gånger, högt och tydligt. Som om det skulle hjälpa.

Ingen mobiltelefon, -10 grader, foppatofflor och barfota.

Någon stannade, men dom flesta åkte förbi. Rikspucko, tänkte dom säkert.

Någon kom på den briljanta idén att dra loss den. Tror du på det här? Frågade jag förstiktigt. O, ja, tyckte han. Men icke. Det hände ingenting. Lite telefonsamtal och lån av mobiltelefon så ordnade mannen med feber barnvakt och kom ner för att hjälpa mig. Men alldeles i samma vev så kom en gubbe med en jeep, så vi fick till det där.

Så typiskt. Och så pinsamt. Jag vet inte ens om biljäveln är framhjulsdriven eller bakhjulsdriven. Och tydligen finns det såna som driver både här och där. Fryhjulsdrivna. Eller nåt.

Och inte fan kan jag höger och vänster heller, så jag visste ju för tusan inte ens åt vilket håll jag skulle vrida ratten när han drog loss mig!

My god. Det var förra veckans minne för livet.

Har tagit massor av kort då och då, som ligger kvar i kameran. Tänkt att jag ska lägga in på bloggen. Sen blir det aldrig av. Ikväll ska jag tömma den, så kanske dyker det upp ett kort eller två.

Men jag borde köra lite på crosstrainern. Soffan - Crosstrainern...? Crosstrainern - Soffan...?