Jag har en liten historia att delge er.

Denna händelse ägde rum en kväll förra veckan. En kall kväll. Sisådär -10 grader.

Min man låg i feber, och var inte alls pigg. När tabletterna satte in, runt niosnåret, och gjorde verkan, så blev helt plöstligt karln vrålhungrig!

En liten parentes i den här historien. Min man gör allt för mig. Allt. Han skämmer bort mig mer än vad jag förtjänar. När jag var gravid, och fick ett sjukt craving efter milkshake klockan tio på kvällen, så satte han sig i bilen. Han klev ur en varm säng, klääde på sig, gick ut i ösregnet, åkte till Ludvika, beställde en milkshake och fick svaret: Milkshake-maskinen är trasig!

Och då var han beredd att åka till Borlänge, men där hejdade jag honom.

Parentesen slut, tillbaka till historien.

Jag tänkte att jag iallafall kunde ge tillbaka lite, av allt snällt han gjort mot mig.

Men hjärtat, jag åker och hämtar en kebab till dig. Ring och beställ så hämtar jag. Sagt och gjort.

Snyggt värre, var det sista jag klämde ur mig innan jag åkte, här åker jag och hämtar mat i foppatofflor, barfota.

Smart, sa då min man, du är verkligen förberedd om något händer.

Det gör det aldrig, sa jag, och stängde dörren.

Tror ni jag fick äta upp det?

Hell yeah!

Drog en ride över byn, för att bilen skulle bli riktigt varm. In på ågatan, får en liten släng på bilen som känns helt under kontroll (eller något liknande...). Däremot. Tillbakaslängen. Den var... hrm... inte riktigt under lika mycket kontroll. För jag liksom... flög på nåt vid. Och landade i en snöhög. Och la i backen. Och inget hände. Och sa... Fan. Många gånger, högt och tydligt. Som om det skulle hjälpa.

Ingen mobiltelefon, -10 grader, foppatofflor och barfota.

Någon stannade, men dom flesta åkte förbi. Rikspucko, tänkte dom säkert.

Någon kom på den briljanta idén att dra loss den. Tror du på det här? Frågade jag förstiktigt. O, ja, tyckte han. Men icke. Det hände ingenting. Lite telefonsamtal och lån av mobiltelefon så ordnade mannen med feber barnvakt och kom ner för att hjälpa mig. Men alldeles i samma vev så kom en gubbe med en jeep, så vi fick till det där.

Så typiskt. Och så pinsamt. Jag vet inte ens om biljäveln är framhjulsdriven eller bakhjulsdriven. Och tydligen finns det såna som driver både här och där. Fryhjulsdrivna. Eller nåt.

Och inte fan kan jag höger och vänster heller, så jag visste ju för tusan inte ens åt vilket håll jag skulle vrida ratten när han drog loss mig!

My god. Det var förra veckans minne för livet.

Har tagit massor av kort då och då, som ligger kvar i kameran. Tänkt att jag ska lägga in på bloggen. Sen blir det aldrig av. Ikväll ska jag tömma den, så kanske dyker det upp ett kort eller två.

Men jag borde köra lite på crosstrainern. Soffan - Crosstrainern...? Crosstrainern - Soffan...?

 

Sara

15 februari 2010 18:46

Tack för att du bjuder på dig själv och får oss andra att sitta med ett leende på läpparna efter en lång arbetsdag.
DU är underbar Lisa

http://saranordbergs.blogg.se

 

Tanta

15 februari 2010 19:02

ja jösse!! Jag säger då det! Är det några andra än du o jag som lyckas i trafiken?! Tycker det är en alldeles förfärligt rolig historia =) Även fast jag har hört den så kunde jag inte låta bli att skratta nu när jag läste den. Men å andra sidan bara för att folk säger att vi inte är så "bra" i trafiken, vem har sagt att det vi gör inte ska vara så =) Jag tror att alla andra gör fel =) Kram

http://www.therese83.bloggagratis.se

 

Brorsan

15 februari 2010 20:40

Å jag har åkt bil med dig...:)

 

mammis

15 februari 2010 20:49

Du min kära dotter,jag håller med din granne,jag har hört hela denna "typiska Lisa" historia när den hände, men skrattar nästan ännu mera nu! Men du, jag tror i alla fall att du bara slog händerna för ögonen och släppte ratten när du hamnade uppe på vallen,var det så?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://blogg.mama.nu/mellanhimmelochjord/

Efter det där inlägget, så borde typ någon tipsa Ingvar Kamprad, sen borde han sponsroa mig med ett fett stort IKEA kök. Ett bondkök där jag och barnen kan kladda loss ordentligt. Med gott om plats?   Vem mejlar Ingvar? ...

Här skulle det ligga ett fint kort, på Sagas mess från köket. Men kameran kaikade ur, så ni får hålla tillgodo utan.   Iallafall så har Fröken hjälp mig att laga mat idag. Ett tips från coachen till alla er som har små matvägrare. Låt dom vara me...

Att jag är en sucker för låttexter, det är ju old news för er som hängt med i bloggen ett tag. Vet att ni inte är så himlans många nu, men det känns ok. Nästan bättre. För ni som läser nu, är antagligen uppriktigt intresserade, och läser för att ni b...

Jag har många kusiner. Mest på min mammas sida. Vi ses inte jätteofta. Väldigt sällan, faktiskt. Alldeles för sällan.   Och dom gånger vi ses, så kommer det alltid vara... fel. Konstigt. För någon fattas. Kommer alltid fattas.   Lilla Johan. ...