Glömde ju en sak!

Såhär på slutet på veckan så är jag trött. Riktigt trött.

In på Ica efter jobbet, eftersom Jocke beställt pyttipanna nu när Saga inte är hemma. Köpte med mig lite nötter. Slog mig ner i bilen och stoppade en i munnen.

Men gud, tänkte jag, vilken konstig nöt. Märkligt. En sån här har jag aldrig ätit förr.

En till, och det råkade bli samma sort.

Samma sak igen. Vilken otroligt konstig nöt... Vad är det för märkligt på den? Väldigt knaprig, på ett obehagligt sätt, nästan.

Tills jag kom på att jag precis ätit två pistagenötter med skal.

Snart är helgen är. Sååå skönt. Veckorna bara susar förbi. Vet inte riktigt vad som händer.

Vi var till logopeden med Linusen igår igen. Pust, säger jag bara.

Nej, han kunde avgöra på en gång att det I N T E var fysiskt. Han fick göra lite övningar och grejer, och det märktes tydligt att det inte var fysiskt. Han blåste alldeles för bra för det.

Men. Det stora ordet men. Såhär sa han, med en suck vill tilläggas:

Det är ett mysterium. Jag har aldrig hört ett barn prata på det där sättet, som inte har det felet.

Ursäkta mig, vad sa du? Du är ju lodoped. Du ska ju berätta för oss vad vi ska göra, vad vi ska träna på och hur allt ska bli bra! Och så vet du inte...

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Ungefär så känns det. Mest hela tiden nu. Vi laddar, som fasiken, inför varje besök. Och tänker att nu, nu kommer det lösa sig. Nu kommer dom veta hur vi ska fixa det här. Men nä. Inte. Bara ett: ni får komma tillbaka nästa vecka igen.

Det är enormt påfrestande. Jag ska inte gnälla. Linus är tre år, och vi har redan fått hjälp för hans talsvårigheter, vilket såklart är guld. Och det är säkert värst för Linus. Men my god, det känns som det här kommer ta knäcken på oss. Jesus.

Vi ska en period nu, alltså åka till Falun en gång i veckan. Under veckorna emellan ska vi öva med Linus. På ljud, inte ord.

Ett av de största problemen med det här känns inte som Linus talproblem. Det känns mer som funderingen över vart vi ska klämma in Saga? Känns som hon kommer bli alldeles undanskuffad.

Men det händer grejer, och det får vi vara tacksamma för.

Saga, som by the way, jag knappt sett skymten av de senaste dagarna. Hon åkte till Mormor och Morfar i Tisdags. Hon har fått hostan från helvete, och är allmänt hängig. Så Linusen har haft ensamrätt på Mamma och Pappa i ett par dagar nu. I morgon tror jag vi återser Saga här hemma. Ska bli skönt att få alla på plats igen.

Herr Hillbom ska på galej i morgon! Kika på hockey tillsammans med gamla arbetskamrater. Gissa om han är värd det!

Har gjort tillägg i min länklista.

Maria. Saga första "dagisfröken". Hon har en så fantastiskt härlig och ärlig blogg, så det är helt makalöst! Väl värt ett besök.

Och du, Maria. Jag är inte en sån supermamma som du tror. Jag tappar tålamodet ibland, sitter vid datorn alldeles för länge. Ger mina barn alldeles för mycket korv i olika former. Jag skriker ibland, och jag är grisigt trött också. Släng alla dom där komplimangerna och berömmet på dig själv, för det fantastiska jobb du gör med dina guldklimpar!