Ibland undrar jag hur fan jag ens kan komma ihåg mig själv. Herre min Gud. Överbelastad Hjärna AB.

Lång dag på jobbet. Slutade halv fem. Hade beställt mat hos mamma och pappa, vilket är kanoners när jag är sen och Jocke jobbar eftermiddag. Efter maten plingade där på dörren, och vilka stod där. Bobbe och Lisa, tillsammans med världens absolut sötaste Tuva.

Alltså. Det är ju såhär. Vissa barn är vackrare än andra. Och helt opartiskt så kan jag ju säga att mina syskonbarn... Ja ni. Dom är något utöver det vanliga. Den ena, lilla Tuva, är så söt så man skulle nästan kunna äta upp henne. Hon är så fantastiskt bedårande. Den finaste lilla nästa denna värld har skådat.

Och jag säger det inte för att jag är hennes faster. Så tro inte det.

Och den har vi den där Albin. Han är så... cool, på nåt sätt. Hans minspel, hans sätt att rynka ögonbrynen... Åh. Vilken liten ljuvlig unge.

Och i det här fallet gäller samma sak som ovan. Jag säger det inte bara för att jag är hans moster.

Dom är något utöver det vanliga, dom där två syskonbarnen.

Och så fick mina barn träffa sin bobbe. Sagas favorit. Det är synd att vi inte kommer oss för att ses oftare, för hon avgudar verkligen sin Morbor. Och det är härligt att se dom tillsammans.

Nu ska jag kura ner mig sängen, och ladda inför ännu en lång dag i morgon. Sen är det semester. Hoppas jag, om allt blir som det är tänkt.