Vad är det för ett land som har ett sånt här språk?

Testa säg det här ett par gånger, efter några glas vin.

Det funkar ju fasiken inte ens att säga det nykter.

Eyjafjallajökull.

Hon är sååå trött. Det är svårt att tro att hon haft påsklov i en vecka. Får se om det kanske är något annat som lurar. Tycker hon har känts varm hela dagen. Men 37,5... Nja. På gränsen. Vi får se i morgon, hur hon mår efter Mulle.

Jocke ska till Falun med Linus på Måndag. Så om Saga blir sjuk, så blir jag hemma med henne. Vi får se. Hon är snorig och dann. Men som sagt. Vi avgör det i morgon.

Vi har börjat lite smått med tecken, som stöd, till Linus. Han är ju inte jätteimpad, heller. Saga tycker såklart att det är skitroligt! Hon kan alla tecken vi skulle öva på redan. Häst, ko, gris, katt och hund.

Och Linus kan visst, har det visat sig. Han har liksom blivit avslöjad under pågående små försök. Sakta men säkert. Jag tycker det är spännande, och oavsett om Linus kommer snappa upp deti vardagen och använda det, eller inte, så är det iallafall skitbra att kunna. Ingenting man lär sig är onödigt.

Barnen var borta igår, men jag jobbade ju till 18.30, så jag märkte inte så mycket av det. Efter jobbet blev det pizza, godis och Så Ska Det Låta. Sen somnade jag i soffan! Tantvarning. Var iallafall skönt med en gemensam sovmorgon. Händer ju sällan.

Efter frulle åkte jag och Jocke, tillsammans med vår tredje odåga, ner till Huggnoraskogarna för att göra av med energi. Skönt att bara kunna släppa Bosse, vind för våg. För det är liksom heeelt dött där. Vi gjorde något tarvligt försök att lägga spår också. Bosse tyckte ju att det var så himla roligt på valpkursen. Det tyckte han nu också. Jag flög som en vante efter honom i skogen! Måste sett ut som en idiot. Haha! Så länge hunden har kul, så bjuder jag på det.

Vi har haft filmkväll här hemma. Vi tittade på Upp. Den var... spännande, rolig och ganska läskig. Saga grät, Mamma med.

I början så dör Herr Fredrikssons fru Ellie. Saga frågade vad som hände, varför han var ledsen. Jag berättade att hans fru dött, så det var därför han var ledsen. Hennes spontana reaktion blev:

- Jaha! Så nu ska han passa på att busa lite!

Är det så hon ser på mig och Jocke? Haha! Stackars pappa, tänker hon.

Nä. Lite mer mys, sen sängen.

Jomenvisst. I morgon är det visst Fredag igen.

Inte en jätterolig Fredag, men ändå. Eftersom ett litet missöde skedde i Tisdags, när jag skulle jobbat sent (punka, falun... you know), så hann jag ju inte dit. Så då fick jag ta Fredagen istället. Till 18.30 Inte trevligt. Men, men. Skit händer.

Barnen blir hämtade av Farmor efter lunch, så dom lär ju vara saliga skulle jag tro. Det blir övernattning och lite godis, om jag får gissa! Jocke ska pula med bilen hela eftermiddagen, försöka få igenom bettan genom besiktningen.

Sen dyker jag upp i hemmet runt halv sju, med pizza, godis och två filmer. Sen bänkar vi oss. Så himla skönt. Så gjorde vid föra någon månad sen när barnen var borta, och vi inte hade något inbokat. Vi bara tittade på film, en hel dag, liksom. Helt fantastiskt ju.

Man uppskattar det lilla när man har barn.

Apropå bilen, så kom bilskatten idag. 2000 kr. Fy fan.

Och apropå pengar, så gick min tradera-auktion ut igår. Rensade ju Sagas garderob, och tösen har växt vill jag lova. 10 kg kläder togs ur garderoben! Och jag blev 610 kr rikare. Me Like.

Vet ni... Orken tryter. Jag tror fasiken jag drar mig till sängs istället. 

Visst. Det blev ett par skor. Och jag blev 1000 kr fattigare. Men sååå mycket nöjdare.

Började mitt äventyr på Team Sportia. Han vill veta exakt vilket underlag jag brukar gå på. Det är elljusspår, skog och asfalt. Då såg han sin chans. Men då behöer du egentligen tre par skor! Nähä du, din lilla spjuver. Den går jag inte på!

Vidare till Intersport. Där personalen brukar vara som hökar och erbjuda hjälp. Gick runt, letade personal, väntade, tittade, klämde. Inget hände. Efter typ 20 minuter bad jag en kille om hjälp. Jag visst kan du få hjälp, men inte av mig, för jag är upptagen. Sen gick han. Då gick jag med. Piss off!

Serviceminded my ass.

Grarvarn here i come!

Tre minuter senare var allt färdigt. I love Garvarn. Jag kommer aldrig köpa skor någon annanstans igen. Han är sååå trevlig, hjälsam och tillmötesgående så det är inte klokt!

Första skon satt som smäck! En Ecco, promenadsko. Den är ljuvlig. Jag svävar fram. Och jag är nu - mer än någonsin - övertygad om att när det gäller skor, så får man vad man betalar för. Punkt.

Det var den historien.

En annan historia är att jag har vart till Falun idag. Till logopeden. Med Linus. Det gick huuur bra som helst. Han var så duktig.

Någon som var mindre duktig var min bil. Eller Jockes bilhelvete!

I stora rondellen i Falun fastnar den där jävla kopplingen under mattan. Panik! Men jag ordnade det. Något jag däremot I N T E ordnade, var att ena däcket var gaaanska platt när jag kom ut ifrån logopeden. Typ, punkaplatt.

Och jag är liiite för fin för att ens vilja lära mig byta däck.

Så jag ringde min man.

Vet ni? Jag tror att vissa dagar älskar män sina fruar lite extra mycket. Och vissa dagar kanske lite mindre. Idag var nog en sån dag för Jocke. Den sistnämnda, alltså. För han fick åka från jobbet i Ludvika, till Falu Lasarett, för att byta ett däck!

Och sen hade vi en lunchdate i vårsolen på donken, det var ju trevligt.

Så jag är trött. Mycket trött. Ska äta en räksallad nu, sen pysa iväg på en lång, snabb prommis!

Over.

Första dagen på jobbet efter en lååång ledighet. Skönt på ett sätt, men ändå lite... trist. Speciellt vid sånt här väder.

Drog ihop en köttfärslimpa direkt jag kom hem, som står i ugnen och luktar superdupergott. Ska göra en sås också, så är middagen färdig. Bara att koka lite potatis till.

För vet ni? Så fort Jocke kommer hem idag, så far jag iväg. Till Ludvika. 1000 kr är avsatt för att jag ska köpa mig ett par riktiga, ordentliga, välprovade pjucks.

För det är jag värd.

Hur kan det komma sig att man är så förbannat snål mot sig själv?

Jag går en timme om dagen med Bosse. Nästan alltid. Ibland mer, ibland mindre. Min vinterkängor som jag fick av världens bästa svärmor förra vintern har vart ljuvliga. De bästa skor jag någonsin haft. Helt fantastiska. Men dom är så hårda i sulan liksom, så att jag får ont i benhinnorna nu när det är bart ute. Dom är suveräna i skogen, men inte på asfalt. Och det är ju liksom inte vinter längre heller. Jag älskar dom skorna. Men skulle aldrig, aldrig, aldrig köpt dom åt mig själv. Svärmor sponsrade med 600 kr (på rea), och det är jag evigt tacksam för.

Men nu är det som sagt vår. Och jag har aldrig i hela mitt liv köpt mig ett par rediga promenadskor. Aldrig.

Sitter och kikar på Ellos, men inser snabbt att det är ganska dumt att köpa skor utan att prova dom. Kollar på tradera, men kommer på samma sak igen då. Och där får jag ju inte ens byta om det är fel. Men nu börjar det banne mig bli panik. Men jag blir sååå snål!

Beställde lite sommarkläder åt barnen häromdagen. Och Jocke behövde ett par jeans. Det är klart han ska ha det. Men inget åt mig själv. Aldrig. Det är ju helt jävla otroligt.

Vet att Jocke har gått och trånat efter ett nytt spel till hans Wii. Men köp det, säger jag, och så beställer jag det. Du unnar dig ju aldrig nåt roligt, tycker jag.

Men varför blir jag så snål mot mig själv? Varför unnar jag mig aldrig något riktigt roligt?

Och jag vill tillägga, att min man, blir tokig på detta syndrom. Vill I N T E att det ska verka som att han inte tycker att jag ska unna mig något.

Han försöker tvinga mig att åka till Intersport i morgon, ta sparpengar, och åka dit och köpa mig ett par riktiga skor.

Och jag säger... nä. Det behövs nog inte. Grr.

Var bara tvungen att bubbla ur lite aggression. När lade jag mig själv längst ner på listan över prioriteringar? Och varför?

Åh, vilken dag. Jag känner mig sådär pinsamt, löjligt nöjd med allting. Allt.

Började dagen med att strunta i min sovmorgon (antagligen är jag rakt igenom utvilad redan), och studsade upp vid kvart i åtta för att snöra på mig promenadskorna och gå ut. Det var ljuvligt, alldeles fantastiskt vacker. Och alldeles lugnt. Det är en så otroligt mysig känsla att vara först, liksom. Låter kanske märkligt, men att veta att de flesta ligger i sina sängar. Man är nästan ensam ute. Det är så mysigt. Kanske var den fantastiska starten på dagen, som gjorde att resten av dagen var lika ljuvlig.

Efter morgonpromenaden stod Pappa Hillbom redo med frukosten. En snabb dusch, sen frukost. Sen blev det packning av matsäck! För idag var minsann ingen vanlig dag... Nä. Det vara Sagas första Mulledag. Den var efterlängtad. Oh, så efterlängtad. Och någonstans i mitt mammahjärta hade väl jag tagit förgivet att hon ville att jag skulle vara med första gången.

- Näää. Bara jag får en kram innan du åker.

- Är du säker?

- Ja, jag ska ju träffa mina nya kompisar.

En tår föll från min kind när jag åkte därifrån, det kan jag erkänna. En märklig känsla. Att hon var så stor helt plötsligt. Att hon inte ville att jag skulle med. Att se henne gå iväg där i skogen... Det gjorde nästan lite ont.

Men å andra sidan, så var det nog också en tår av lycka, glädje och stolthet. Min fina unge. Vilken alldeles förträffligt jobb vi gjort. Uppenbarligen - menar jag - eftersom hon har ett så enormt stort självförtroende, att hon vill göra det själv. Att hon vill träffa nya kompisar. Själv. Det är tufft, coolt och beundransvärt när man är 5 år, tycker jag. Och jag blev sååå stolt.

När vi hämtade Fröken vid Mulle, så var det en trött tjej. Och aniiingen irriterad för att hennes mamma ville veta allt och lite till. Väl hemma fortsatte uteleken, och så har det rullat på heeela dagen.

Jag gick in vid fyra, och städade av och fixade lite inför i morgon. Fixade även maten. Sen kom två genomtrötta, genomskitiga och vrålhungriga kids in.

Nu ligger dom i soffan. Rena och mätta i magen. En fin känsla i mamamhjärtat efter en hel dag ute.

Har lite "semesterångest". Vill alltid vara hemma. Älskar det. Vill inte jobba alls. Kan någon ge min man ett jobb där han tjänar tillräckligt med pengar för båda oss? För belive me, jag skulle bli hemmafru på direkten.

Lite kaffe på det här.

John Mayer.

Ohhh. Free Fallin´ är ju alldeles... fantastisk.

Textknarkare som jag är, så hoppade jag kvickt över till Let´s sing it.com. Tänkte det att den här mannen, han kan nog skriva alldeles... fabulösa texter. Hade jag rätt, eller hade jag.

I know a girl,
She puts the color inside of my world
But she's just like a maze
Where all of the walls all continually change

And I've done all I can
To stand on her steps with my heart in my hands
Now I'm starting to see
Maybe it's got nothing to do with me

Fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too

Oh, you see that skin?
It's the same she's been standing in
Since the day she saw him walking away
Now she's left, cleaning up the mess he made

Fathers, be good to your daughters
Daughters will love like you do
Girls become lovers who turn into mothers
So mothers, be good to your daughters too

Boys, you can break
You'll find out how much they can take
Boys will be strong and boys soldier on
But boys would be gone without warmth from
A woman's good, good heart

On behalf of every man
Looking out for every girl
You are the god and the weight of her world

Här skulle jag ju kunna sitta heeela dagen. Älskar dom där texterna som fastnar. Av en annan anledning. Inte det här vanliga... dravlet. Något annat. Då fastnar det liksom, direkt.

Nä. Tvätten och verkligenheten kallar.