Idag efter jobbet, så tog jag med mig min största unge och åkte till stan, en sväng. Pappagubben hemma hade ju inte städat färdigt! Så vi var tvungna att fördriva tiden ett tag.

Vi började med ett besök på Hemmakväll. Har länge trånat efter filmen "Till Vildingarnas Land", har klämt på den, men snabbt beslutat mig för att barnen är för små för den.

Idag tog Saga den, på en gång, och sa att hon ville se den. Jag var inte sen att hänga på.

Jag märkte på en gång att dom var för små. Men vi fick inte stänga av för Saga, hon blev hysterisk. Så Linus fick vackert bädda ner sig i vår säng, och titta på Nalle Puh. Så kikade vi färdigt på filmen här uppe.

Det var en alldeles fantastisk film! Den var så sagolikt vacker, och jag skulle meeer än gärna ha ett gäng Vildingar hemma. Mitt hjärta blev alldeles varmt av filmen.

Och på slutet hulkade och grät både jag och Saga. Se den, titta på den. Barn som vuxen. Jag tycker att den var alldeles, alldeles fantastisk.

Något annat som är fantastiskt är att min lilla bebispojke håller på att bli stor. Han skriver sitt namn. DEt är stort. Megastort. Jag skulle ta kort på det, men då vägrade han skriva igen. Ibland blir L:et upp och ner, S:et backochfram, och N:et förvandlas till ett M. Men det spelar ingen roll. Han är iallafall världens duktigaste kille!

Snart sängen. Sovmorgon i morrn. Mycket välbehövligt.

Trattkantarellsoppa och vitlöksbröd till lunch, sen kalas hos Liten Tuva. Det - om något - ser vi fram emot!

Jag är sjuk. Då är det himla, himla, himla synd om mig. Väldigt, förfärligt synd om mig. Jag har 37,6 i temp. Fruktansvärt.

Hade visst ett par ämnen att avhandla här.

Vi börjar med viktklubb.

Mitt huvud har kokat de senaste dagarna. Motivationen har trytit. Inget har vart roligt. Snarare oroligt. Det finns banne mig ingen ork! Och det känns nästans om jag vill starta en liten protest.

Viktklubb i all ära. Jag har allt som allt tappat 19 kg tack vare vk. Jag hade aldrig klarat det själv. Det är ett alldeles fantastiskt system. Enkelt och självklart. Och det funkar, om man följer det.

Jag har lärt mig massor. Hur många kalorier jag ska äta som minst. Hur mycket jag bör äta för att gå ner i vikt. Hur mycket jag kan äta som mest, utan att gå upp i vikt.

Jag har lärt mig hur mycket en portion potatis väger. Jag behöver inte väga den mer, utan vet det bara. I huvudet. Jag borde inte behöva viktklubb mer. För det borde sitta i huvudet nu.

Så nu utför jag ett försök. Jag agerar försökskanin åt mig själv. En månad, utan viktklubb. Ingen vägning av mat, ingen vägning av mig själv.

Jag är trött på att väga, stirra mig blind på siffror och hela tiden tänka på att äta så lite kcal som möjligt. Heeela tiden. Jag är trött på dåligt samvete. På att skriva upp varenda vindruva jag äter. Jag är trött. Det räcker.

Så. Det andra. Besiktningen av huset! Ohohohooo... Spännande va?

Det gick ok. Som väntat. Badrummet nere borde vi göra något åt. Det bästa hade nog vart om vi gjort det förra året. Eller kanske till och med året före det.

Men nu står vi här, och mattan typ hänger från väggarna. Näää. Inte riktigt, men nästan.

Samma dom föll på tvättstugan. Men det känns inte riktigt lika akut, då det inte är ett våtutrymme på det viset. Vi duschar inte där.

I det läger blir man liiite svettig. Det är mycket pengar. Alldeles för mycket pengar för en kommunalare och en industriarbetare att bara hosta upp sådär.

Det är i det läget man blir sååå glad att man har en bra husförsäkring. Mina damer och herrar. Idag tycker vi om Folksam. Mycket. Puss och kram till er, liksom. Ni tänker betala vårt nya badrum. Nåt läckage i golvrummet som såg till att det blev så.

Så småningom ska Folksam även få titta på vår tvättstuga. För där ljuger jag inte när jag säger att mattan faktiskt hänger ner från väggarna. Och inte bara på ett ställe, heller.

Men nu ska jag kurera mig, innan tillagningen av middagen börjar. Fiskgratäng med dillsås och räkor, till et pressad potatis.

Jag har en plan nu. Jag vet nog hur jag ska göra. Lägga upp allt. Påminn mig omd et i morgon, att jag ska skriva om att räkna kalorier, tänka på varenda liten vindruva du stoppar i munnen, och aldrig kunna bre en smörgås med gott samvete.

I morgon. Nu är klockan för mycket.

I morgon ska jag även berätta om bestikningen av huset.

I morgon är en annan dag.

Min motivation.

Viktklubb, gå och häng dig. Ungefär så känns det.

Orken, lusten. Borta!

Vet fasiken inte hur jag ska hitta den igen. Har helt tappat det där bra tänket.

Just nu tänker jag mer åt det här hållet:

Tänk om jag dör i morgon. Vad surt att jag inte åt ostkrokar idag.

På det kommer man ju inte speciellt långt. Säger ju sig själv. Men vad gör man!?!?! Hjälp mig att hitta rätt igen...

Igen!

Helgerna bara försvinner ifrån oss. Gräsligt, så fort det går. Men det har vart en riktigt härlig helg. Först lite ensammys med barnen. Sovmorgon på det, och lite ensamäventyr med Linusen när Saga var på disco.

Sen återkom den saknade delen av vår familj, och allt var som det skulle igen.

Vid lite närmare eftertanke, så kände nog både jag och Jocke att man kanske borde vara ifrån varandra mer än vad man är. För jäklarns vad vi hade saknat varandra.

Men det är svårt att vara ifrån varandra, när man bara vill vara tillsammans.

Åhhh... så löjligt det där lät. Töntisch!

Idag tog vi sovmorgon. Hela familjen sov till 9! Något slags rekord. Sen har det donats, plockats, fejats, dammsugit, mata djur, packat väskor, plockat tvätt. Ni vet, livet, tror jag visst det kallas... Eller vardagen. Men jag gnäller inte. Jag är glad att jag har en vardag, att jag har ett jobb att gå till.

Vi lämnade barnen till mamma och pappa en stund, sen gick vi ut i skogen. Bara jag och Jocke. Vi borde fasiken göra det mer ofta. Bara lämna bort dom två timmar. Vi gick en rejäl vända på berget. 65 minuter. Och då ska jag tillägga att karln tvingade mig att springa emellanåt. Han är ju som någon jävla gazell! My god. Känner mig som en flodhäst efter honom.

- Men jag väger faktiskt mycket, mycket mer än dig. Typ 30 Kg.

Han kontrar snabbt:

- Ja, men du går ju nästan en timme varje dag.

Sant. Bara att erkänna att han har en jävla grundkondis. Skönt var det iallafall, och det kommer nog att kännas i benen i morgon.

Nu blir det soffläge, ananas och vindruvor. Ladda inför i morgon.

Bullbak på dagis, hela förmiddagen.

Alltså, min fina lilla flicka. Hon har en alldeles fantastisk kalufs. Med lite omtanke och kärlek (skum och fön), så har hon alldeles fantastiska lockar. Hon är såååå fin i håret.

Och vi har alltid sagt det, att det är såna där lockar man själv skulle dö för, men hon kommer att hata dom. It´s as simpel as that.

Vi platthuvuden kommer locka håret, och hon kommer alltid att platta det.

Idag var det disco.

Vet ni vad hon sa?

- Du, mamma. Kan du blåsa mitt hår, sen använda den där plattgrejen. Det ska vara platt!

Buhuhu. Det gör ont i mig.

Det har minsann vart trångt om härligheten i natt!

Två katter, en Nalle Puh, Linus sovnalle, en Linus, en Saga och en Mamma. På 160 cm.

Man är fan inte uppkäftig i rygg/axlar idag, heller!

Idag kommer finaste tillbaka hem. Skönt, när alla är på plats igen. Resan dit gick bra för honom, men såklart kan inte allt flyta på. Han la sig vid tolv, och vaknade efter ett par timmar med feber och helt igentjockad i halsen. Så himla typisk. Han som aldrig gör något.

Idag blir det kalas för Saga. Eller disco, kallas det visst. Min stora unge. Linusen och jag får väl underhålla oss på annat håll, mellan 12-14. Det ska nog inte vara något problem.

Nu ska jag fixa till en discobrutta.