Igen!

Helgerna bara försvinner ifrån oss. Gräsligt, så fort det går. Men det har vart en riktigt härlig helg. Först lite ensammys med barnen. Sovmorgon på det, och lite ensamäventyr med Linusen när Saga var på disco.

Sen återkom den saknade delen av vår familj, och allt var som det skulle igen.

Vid lite närmare eftertanke, så kände nog både jag och Jocke att man kanske borde vara ifrån varandra mer än vad man är. För jäklarns vad vi hade saknat varandra.

Men det är svårt att vara ifrån varandra, när man bara vill vara tillsammans.

Åhhh... så löjligt det där lät. Töntisch!

Idag tog vi sovmorgon. Hela familjen sov till 9! Något slags rekord. Sen har det donats, plockats, fejats, dammsugit, mata djur, packat väskor, plockat tvätt. Ni vet, livet, tror jag visst det kallas... Eller vardagen. Men jag gnäller inte. Jag är glad att jag har en vardag, att jag har ett jobb att gå till.

Vi lämnade barnen till mamma och pappa en stund, sen gick vi ut i skogen. Bara jag och Jocke. Vi borde fasiken göra det mer ofta. Bara lämna bort dom två timmar. Vi gick en rejäl vända på berget. 65 minuter. Och då ska jag tillägga att karln tvingade mig att springa emellanåt. Han är ju som någon jävla gazell! My god. Känner mig som en flodhäst efter honom.

- Men jag väger faktiskt mycket, mycket mer än dig. Typ 30 Kg.

Han kontrar snabbt:

- Ja, men du går ju nästan en timme varje dag.

Sant. Bara att erkänna att han har en jävla grundkondis. Skönt var det iallafall, och det kommer nog att kännas i benen i morgon.

Nu blir det soffläge, ananas och vindruvor. Ladda inför i morgon.

Bullbak på dagis, hela förmiddagen.