Idag efter jobbet, så tog jag med mig min största unge och åkte till stan, en sväng. Pappagubben hemma hade ju inte städat färdigt! Så vi var tvungna att fördriva tiden ett tag.

Vi började med ett besök på Hemmakväll. Har länge trånat efter filmen "Till Vildingarnas Land", har klämt på den, men snabbt beslutat mig för att barnen är för små för den.

Idag tog Saga den, på en gång, och sa att hon ville se den. Jag var inte sen att hänga på.

Jag märkte på en gång att dom var för små. Men vi fick inte stänga av för Saga, hon blev hysterisk. Så Linus fick vackert bädda ner sig i vår säng, och titta på Nalle Puh. Så kikade vi färdigt på filmen här uppe.

Det var en alldeles fantastisk film! Den var så sagolikt vacker, och jag skulle meeer än gärna ha ett gäng Vildingar hemma. Mitt hjärta blev alldeles varmt av filmen.

Och på slutet hulkade och grät både jag och Saga. Se den, titta på den. Barn som vuxen. Jag tycker att den var alldeles, alldeles fantastisk.

Något annat som är fantastiskt är att min lilla bebispojke håller på att bli stor. Han skriver sitt namn. DEt är stort. Megastort. Jag skulle ta kort på det, men då vägrade han skriva igen. Ibland blir L:et upp och ner, S:et backochfram, och N:et förvandlas till ett M. Men det spelar ingen roll. Han är iallafall världens duktigaste kille!

Snart sängen. Sovmorgon i morrn. Mycket välbehövligt.

Trattkantarellsoppa och vitlöksbröd till lunch, sen kalas hos Liten Tuva. Det - om något - ser vi fram emot!