Jag är glad att jag lyssnade på min kropp den här veckan. Att jag liksom tydde signalerna rätt.

Jag höll på att knäcka förra veckan. På allt och inget. Sur, grinig, trött, less, irriterad. Jag mådde inte alls bra, även om jag inte riktigt kunde sätta fingret på det.

Idag känner jag mig som en ny människa. Helt makalöst vilken otroligt skillnad det är jämfört med för en vecka sen.

Ett ljuvligt lugn har lagt sig. Det känns skitbra.

Det blir en lugn midsommarafton. Lite lunch här, bara vi fyra. Sill, potatis, köttbullar, lax, prinskorv och janssons. Färskpotatis också, såklart. Och efter det en hiskelig mängd jordgubbar och grädde.

Sen blir det Hembyggdsgården och dans runt stången. Sen far vi vidare till Avesta för grillning med Jockes Morbröder, Mormor och hela konkarongen½

Ska bli trevligt. Blir inte att man ses alltför ofta heller.

Midsommardagen blir det andra bullar. Antar att det är sista gången på lääänge, som jag och Jocke kan gå ut tillsammans, med tanke på Bosse. Så på Lördag blir det lite partaj härhemma, innan vi drar vidare till Gladtjärn. Vi ska äta smörgåstårta, dricka gott och lyssna på musik. Antagligen skräna med en del också.

Idag blir det donken till kvällsmat. Mohahah. Gött.

Titta!

Hae finbesök igår. En av värdlens tre finaste ungar vär här och hälsade på. Dom andra två bor ju redan i huset... Hihi.

Jag blir frustrerad, för jag vill träffa honom så ofta. Men när finns tiden? Man får ju fan kanppt skita ifred, för det är alltid nåt. Och dom är små, små korta stunderna med Mosters Gull är Guld värda. Verkligen.

Ville bara dela med mig.

Han är ljuvlig.