... För det är Sagas födelsedag! Hurra, hurra, hurra!

4 år sen! Vart har tiden tagit vägen.

Var inskriven i Falun redan, pga havandeskapsförgiftning. Hade vart en otroligt tung graviditet, med blödningar och andra komplikationer.

Var hemma över natten på permission, skulle vara tillbaka i Falun 09.00 för ronden, på Söndag morgon.

Vaknade vid ett-tiden för att gå och kissa. Till min stora glädje hade slemmisen gått! Det här var två dagar över tiden. 40+2.
Väckte Jocke och berättade, somnade sen lugnt om.
Vaknade ungefär en timme senare av att det började mola, som magknip, eller mensvärk, kanske. Halvsov genom natten, men vid sextiden bestämde vi oss för att åka upp, eftersom jag ändå hade min plats där.
Dagen rullade på. Förvärkar med jämna mellanrum. Öppen en centimer eller något sånt ynkligt. Natten blev värre. Fick tabletter att sova på, och sov väl i två-tre timmar. Sen gick vi upp på förlossningen för att bada.
Ner till avdelningen igen. Duschade tre gånger på natten, var det enda som lindrade. Sammandragningarna kom nu med ca 4-5 minuters mellanrum.
På morgonen bröt jag ihop och funderade hur jag skulle orka. Läkarundersökning, som visade att jag var öppen två centimeter. Allt detta för 2 cm?!

Det var sedan tidigare bestämt att min syster skulle vara med på förlossningen. Så mamma skjutsade upp henne, och de klev in i rummet mitt i en sammandragning. Anna vände och klev ut, kvar blev istället mamma!

Petade i mig lite mat under dagen, och vid femtiden fick vi äntligen komma upp på förlossningen. Då öppen 3 cm.

Fick en alldeles underbar barnmorska (Ulrica Lignell). Hon hjälpte mig med bad, och lite senare lustgas. Lustgasen var ljuvlig och jag älskade det!
Öppen 4 centimeter när hon går hem för kvällen och helvetet börjar.

In kommer en ny BM och presenterar sig. Tar hål på hinnan, sen ser jag inte henne mer. Nästa BM. Varför det blev så vet jag inte, har ingen förklaring.
Skulle gå på toaletten, och det började rinna massa vatten. Blev lite skrajsen, så jag bad mamma hämta BM. Men hon kom inte.
Jag blev otroligt ledsen och grät samtidigt som jag snyftade fram att det inte kändes som att dom hade tid för mig.
Det har vi inte heller, säger hon då!
Meningen som förstörde hela min förlossning.

Öppen 5 cm, då jag ber om EDA.
Efter första försöket vrålar jag rakt ut. Vilken smärta! Jocke säger att jag inte vill mer, men det skiter dom fullständigt i. Trots att jag i mitt förlossningsbrev skrivit att om jag av någon anledning inte kan föra min talan, så vet Jocke hur jag vill ha det.
Sex gånger till försöker dom.
Hade en ring med sju små hål, var alldeles blå.

Fortfarande öppen 5 cm. Har inte öppnat mig alls efter BM:s kommentar. Det handlar om nästan 3 timmar.

Kräver snitt. Får tjata i en timme. Vi är helt uppgivna både jag och Jocke. Finns ingen ork till något alls.

02.10 14/6 kommer lilla Saga till världen. Jag sover som en stock, men hennes pappa och mormor finns där. 4100 g tung, och 52 cm lång. Mörkt hår och alldeles overkligt vacker.

Jag vaknar vid 6-tiden, och rullas direkt upp på förlossningen där min familj väntar. Får en liten bebis på magen, här är din dotter.
Otroligt märkligt.

Men ut kom hon. Allt gick bra till slut, och vi åkte hem på förmiddagen 16/6.

Det är 4 år sedan. Saga Anna Linnéa A.K.A Värstingen.

4 år sen... Och nu sitter hon här i soffan. Ett svintoruffs i håret, om heter duga. Vi har nyss bytt hennes örhängen, utan ett pip. Hon pratar om cirklar, fyrkanter och trianglar. Och när jag gör köttbullar, så säger hon med lenaste rösten: Mamma, du är bäst i världen på att laga mat.

Min kicka.

Nu ska jag gå och göra princesstårtor.