Idag fick jag en heeelt annan förståelse för min mammas hetsiga humör, när hon (efter att ha pysslat i tvättstugan en heeel dag), såg min hög med tvätt bakom dörren.

Såhär var det.

All tvätt var borta! All tvätt! Ett mirakel i det här huset. Vädret skulle bli ok i morgon, fiiint tänkte jag. Kan jag riva ur sängkläderna. Maskinen är tömd, liksom.

Så kommer jag in i tvättstugan, och maskinen står och går. Tvättar du? frågar jag Jocke.

- Ja, jag tömde räcket (trapräcket, där alla kläder hamnar).

- Jaha, men var allt smutsigt?

- Jag vet faktiskt inte, men jag kastade i det ändå.

Räkna till hundra. Behärska dig. Lugna ner dig. Andas.

Jag förstår dig liiite bättre nu, Mammi.

Den kryper liksom på mig.

Och en fundering kan inte låta bli att etsa sig fast.

Kommer jag föralltid, hela tiden och överallt, vara tvungen att försvara min blandrashund?

Folk är sååå sjukt anti.

Och såklart förstår jag det, jag förstår tänket och hur dom känner.

Men. Jag har ju valt den här hunden. Den finns. Den kommer bli en högt älskad familjemedlem.

Vad ger då folk rätten att klanka ner, och titta snett på mig och mitt sällskap, för att han inte är "ren".

VI har inte ens fått hem Bosse ännu, och jag har redan råkat ut för det. Tröttsamt.

Vad ger er rätten att ifrågasätta mig och mitt val? Bryr jag mig i vilket sorts ras ni har valt?

Nej. Stop. Nu räcker det.

Är väl inte direkt någon överdrift när det kommer till Elin Sigvardsson.

Varför kommer hon liksom aldrig... ut? Hon är ju briljant.

Aldrig förr har så mycket tid gått så fort
tänker på alla saker vi har gjort
sen den dagen du och jag blev ett par
är det ett år, tolv månader, trehundrasextiofem dar

Men alltid samma känsla, även att vi förändras
och lågan brinner trots att vindarna har blåst hårt ibland
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

Jag minns allt, det finns inget rum som är tomt
ser hur det goda berövar oss på allt ont
och jag tar vara på varenda minut
så låt mig vandra här på vår väg utan slut

Och alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

Kom och lägg din kind mot min
dröm om oss om du somnar in
jag är här hos dig

Och det är alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig