Tänk vad ett hus kan betyda.

När mamma och pappa sålde huset vi vuxit upp i, kändes det helt ok.

Men ju längre tid som gått... ju mindre ok känns det, på nåt sätt.

Dom senaste två dagarna när jag gått med Bosse, så har jag gått förbi där. Och jag... Jag får kli, på nåt sätt.

Vad gör dom där? Hur kan dom ha målat dörren vit? Undrar vad dom gör där inne?

Allt som hänt där, allt vi gjort och vart med om. Alla fina minnen. Alla mindre fina minnen, men som fortfarande hände där. I huset. Allt roligt. Allt, allt, allt.

Jag förstår att dom flyttade. Det skulle jag också ha gjort. Och den dagen alla mina (2?) barn flyttar, så kommer nog inte vi heller bo kvar.

Men jag hoppas att mina barn kommer ha den känslan för det här huset. Den där fina känslan, att det alltid är hemma. Den största tryggheten.

Och jag stör mig som satan på att någon annan bor där nu, och säkert kommer skaffa barn som kommer växa upp där.

Nog svamlat. Jag är glad att vi skaffade hund. Han kommer få mig att må bra. Det vet jag. Vad ljuvliga dessa promenader är! Även om jag kanske inte säger samma sak när det är 20- grader ute...

I morgon är det storhandling som gäller. Månadsmatsedel, och handling därefter. Dyrt, men skönt. Behöver knappt handla något resten av månaden. Bara typ frukt och mjölk.

Nu fiser Bosse så illa, så jag får sluta blogga. För nu alltså.

 

mammis

25 augusti 2009 20:14

Näää Lisa,nu fick du mig att gråta!

 

svärmor

25 augusti 2009 21:08

hallå.nu skojar du inte fiser väl bosse illa hahahaha kram

 

Faster

25 augusti 2009 23:11

Jag vet precis hur du menar, har själv gått förbi mitt barndomshem och känt i hela hjärtat.....ja känt hela min barndom. Har också fått komma in i huset och då grät jag, ja fatta, jag grät. Hela min underbara härliga barndom kom över mig.
Beträffande hundar så är dessa härliga skogspromenader en lisa för själen!

 

syster

27 augusti 2009 10:24

Om det får mammis att gråta mindre så känner jag tvärtom. Grät i smyg när dom sålde huset. Det var fruktansvärt. Hela mitt liv..=( Men nu, nu känns det ingenting. Fast å andra sidan går jag inte förbi där heller. Vill inte se eländet dom ställt till i "vårt" hus. Hoppas iaf att dom får barn som får uppleva samma glädje som vi gjorde i det underbara huset!=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://blogg.mama.nu/mellanhimmelochjord/

Efter det där inlägget, så borde typ någon tipsa Ingvar Kamprad, sen borde han sponsroa mig med ett fett stort IKEA kök. Ett bondkök där jag och barnen kan kladda loss ordentligt. Med gott om plats?   Vem mejlar Ingvar? ...

Här skulle det ligga ett fint kort, på Sagas mess från köket. Men kameran kaikade ur, så ni får hålla tillgodo utan.   Iallafall så har Fröken hjälp mig att laga mat idag. Ett tips från coachen till alla er som har små matvägrare. Låt dom vara me...

Att jag är en sucker för låttexter, det är ju old news för er som hängt med i bloggen ett tag. Vet att ni inte är så himlans många nu, men det känns ok. Nästan bättre. För ni som läser nu, är antagligen uppriktigt intresserade, och läser för att ni b...

Jag har många kusiner. Mest på min mammas sida. Vi ses inte jätteofta. Väldigt sällan, faktiskt. Alldeles för sällan.   Och dom gånger vi ses, så kommer det alltid vara... fel. Konstigt. För någon fattas. Kommer alltid fattas.   Lilla Johan. ...